sandravictoria

Jisses. Jag vet inte var jag ska börja. Jobbade igårkväll på restaurangen när min kära husherre kommer fram till mig och säger: 'Du, vet du, shit vi måste flytta, snart, på söndag, kärringen som äger huset har blivit spritt språngande galen och nu slänger hon ut oss!' Jahapp, där stod jag med tallrikar i näven och visste inte om jag skulle gå fram eller tillbaks. Har spanat på lite olika rum och när jag kom hem bestämde jag husträff med en Eddie i Vic Park lördag klockan 9.30. Dagen till ära hade jag fått låna Bobys bil, och med mitt lokalsinne fick jag lämna hemmet en timme innan... Åkte och kollade på rummet och det är...helt okej. Han har två hönor i trädgården som heter nåt i stil med Piff och Puff och det är ju alltid trevligt. Eddie är en trevlig liten knubbis och han ville att man skulle känna sig som hemma, ville man måla om och dekorera och hänga upp tavlor var det okej, och det är ju tur, för jag har så himla många tavlor med mig från Sverige i min backpackerryggsäck som jag längtar efter att få spika upp. Nåväl. Saken är den att över nätet har jag fått kontakt med en kille från Frankrike, Thomas, som också är backpacker, och bor i ett hus med 4 killar varav husägaren antagligen är gay... Han tar foto på killarna och delar säng med en av dom och har massa foton på manliga ansikten i hela huset. SÅ, Thomas vill flytta. Jag förstår inte varför. Hursom, det visar sig att Eddie har två rum. Jag fick en idé och jag och Thomas möttes upp vid 11-tiden på ett café i Vic Park. Vi pratade och sedan väntade vi på att tatueringsstudion som han tatuerat sig tidigare på skulle öppna för dagen. Klockan 12 går vi dit för att boka en tid till mig. Tre månaders väntetid får du räkna med säger hon och jag suckar. Nåväl, den som väntar på något gott... Jag och Thomas beger oss i bilen mot ett annat hus vi tidigare pratat om som vi ville kolla på. Mitt under bilfärden ringer hans mobil och han säger högt 'Varför ringer tattoostudion mig?' Efter en kort stund hör jag hur tjejen på andra linjen förklarar att Steve på en annan tattostudio i stan fått en avbokning "så hälsa Sandra att hon kan få bli tatuerad idag om hon vill". Jag dog lite inombords. Idag? Men, men, men...jag är ju inte förberedd! 'Vänd bilen' sa Thomas - 'vi åker dit!' Med han som kartläsare av Google Maps och jag som numera van vänstertrafiksförare hittade vi till Holdfast Tattoo. Halvtvå var vi där och ursnygga Steve välkomnade oss och sa att vi skulle komma tillbaks efter en halvtimme när han ritat upp skissen. Helvete också tänkte jag - har jag ätit frukost? Nähä, det hade jag ju inte mitt i all stress. Slängde i mig en croissant och sedan var det dags för smärta. Det gjorde så ont så jag höll på att svimma, att bli tatuerad över revbenen är VIDRIGT. Han körde konturerna och jag förklarade att jag har Bobyjobb ikväll och måste lämna vid 5. Vi hinner sa han, vill du fortsätta? Nääe kved jag, men sen tänkte jag, jag pallar inte gå igenom detta en gång till om två veckor så 'go for it!' sa jag och dog lite till av smärta. Jag kan inte med ord beskriva hur ont det gjorde, och detta är ändå min femte tatuering. Aldrig-mera-revben! När klockan var 5 var jag mörbultad och helt förstörd. Jag kan gå hem härifrån säger Thomas när vi var klara - så slipper du köra en omväg. Okej tänkte jag, men insåg sen...jag hittar för fan inte till Bobyjobb härifrån. Kära Thomas agerade kartläsare och så fort jag hittat till huvudgatan skulle jag släppa av honom så han kunde gå hem. Problemet var, jag kunde inte stanna. Det var typ motorväg hela vägen. Så nån kilometer innan jag var framme hittade jag en lucka att stanna på och stackarn fick gå hela vägen hem. Jag bad tusen gånger om ursäkt för allt han fått stå ut med idag men han hade överseende och frågade om jag nånsin skulle hitta tillbaks. Nej sa jag övertygande: mitt lokalsinne är obefintligt. Jag kom till Boby, 45 minuter för sent (no probs Sandra säger Boby) och såg att Liz inte är där. Lördag = hektiskt, och här står jag med Stephanie...och LAUREN. Ni vet, hon med korta shorts som satt ner på en stol med mobilen i handen. Jag får spel. Jag hade feberfrossa, var hungrig, huvudvärk och det sista jag behövde var en Lauren. Herregud. Jag tror jag sa till henne 15 gånger på en kvart vad hon skulle göra, tösabiten stod bara där och glodde och väntade på att maten skulle bli klar. FÖRIHELVETEGÅOCHTADISKENELLERNÅT FÖRBANNADESNORUNGE!!! Men så kan man ju inte säga. 'Hörredu Lauren, vet du, jag tror (jag VET) att disken där borta behöver bli diskad' ... Lauren svarar inte mig längre, men skitifucking samma, man tjänar inte sina pengar genom att stå. Stå och glo. Jag får spel. Jag fick en idé, man måste tänka taktiskt.'Hörredu Boby, sa jag lite försiktigt när ingen hörde - måste vi verkligen vara tre stycken här idag? Det är ju inte så hektiskt som vi trodde...' 'Höhö nä det har du rätt i!' säger han med sin söta indierdialekt OCH SÅ SKICKAR HAN HEM STEPHANIE! Alltså. Förihelvete. Försöker vara professionell medans jag för mitt inre drog den där tjejen i håret och frågade vad i helvete hon tror man gör för att tjäna pengar. På med ett fejkleende och servera 15000 gubbar kaffe. Bandet spelar 'Pretty woman' och en dammig gammal gubbe lutar sig fram och väser 'Hey babe, dom spelar din sång nu hör jag!' ;) ;) ;) SERJAGUTSOMENHO*AELLER?! Men det sa jag ju inte. 'Haha, thanks for that mister, ha ha ha!' Ha ha ha, fuck off fatty tänkte jag och tog hans kaffekopp. Orka. Kvällen gick för övrigt bra, och jag är nu i sängen, helt förstörd och ska få ett par timmars sömn innan packning och flytt står på schemat... Vilken jävla dag haha! :) Godnatt!

Då var det fredag igen. Torsdagen bjöd inte på så mycket spännande mer än jobb, blev inringd tidigare för att kocken var sjuk, så halva dagen spenderades med att göra baguetter, kul med lite omväxling. Skar bullarna så som jag alltid gör, håller dem i handen, skär genom halva och sedan lägger jag ner bullen på bordet och sätter handen över kniven och skär genom resten om ni förstår. Då kommer min kära kollega som alltid vet bäst och säger att så ska man inte göra för då kan man skära sig, bättre är att ha bullen liggandes och skära horisontellt med kniven. Fine tänkte jag när jag kom in tidigare imorse för att göra fler baguetter, han ska få som han vill. Jag har croissanten liggandes framför mig, lägger handen ovanpå för att hålla kvar den och skär sedan horisontellt, ganska fort och med kraft... Svisch säger det, så har jag filéat handen istället. Aaaajaajaaj den gick genom handen där... Helvete vad ont det gjorde och jag fick halvt panik. Blodet började sippra och jag kände svetten i pannan, jag klarar inte sånt. Hudbiten satt kvar, men det blev ett djupt jack, snett in i handen och jag blev vit i ansiktet. Mitt i morgonruschen hjälpte min kära chef mig med att tejpa ihop skiten och med blått förband och dubbla plasthandskar fortsatte jag med mina bullar. Kniven höll jag dock mig borta ifrån... Usch! Efter nån timme var handsken alldeles blodig på insidan, usch och fy! Vi tvättade, desinfekterade och la om en gång till, så snuttejag har gått med ett stort vitt förband hela dagen, aj! Det söker mig så otroligt så vi lämnar det här... :)

Fredagkväll och dags för sedvanligt Bobyjobb, förhoppningsvis slutar jag i tid och då blir det besök på Karalee för en drink. Hoppas inte för mycket på det, vet inte hur ikväll ska gå eftersom jag inte kan göra ngn disk på grund av handen...vi får se helt enkelt :) Måste upp i tid imorgon ändå, ska kolla på ett nytt hus/rum vid 9.30. Huset jag bor i med Franz nu ska säljas, så om tre veckor måste jag lämna. Blandade känslor, jag kommer sakna Franz men å andra sidan träffar jag inte honom så mycket eftersom han är i gruvorna, och dessutom ska det bli kul att ha housemates som är i min ålder :) Allt händer av en anledning!

Och sen måste jag påpeka. Vintern har kommit hit, och det är sjukt märkligt. På dagarna är det runt 25 grader, varmt och skönt, men morgnarna... Imorse var det 1,9 grader! Hur sjukt är inte det? Man såg vitt skit i gräset och luften man andades ut blev till ett stort moln. Jag MÅSTE köpa mig ett par vantar imorgon, det är en sak som är säker!

Dags för Bobyjobb, tack och adjö!
(En sak jag och Liz funderat länge över är; ibland försvinner Boby från köket, han röker inte, han är inte på toa, han är inte ute, han går bara upp i rök. Vi har länge länge försökt förstå var han tar vägen, men vi kommer inte på nåt. Var tar han vägen? Och varför? Och efter en tio minuter kommer han tillbaka precis som vanligt. Man vill ju inte gärna fråga, 'Tja Bobsan, var har du hållit hus?' Eller? För det kryper i kroppen av nyfikenhet nu, och vi vill gärna veta. Tips, någon? :)

Vad ska man säga, det har inte hänt så mycket sen sist, eller ja, inget som är lika händelserikt som den gångna fredagen och lördagen... I söndags var jag ledig, gick upp för att städa och tvätta och dagen försvann. Plötsligt var klockan fyra och det var dags för att bege sig in till stan för Sunday session. Hade väldigt trevligt och jag njöt av att vara ledig en söndag. Var som sagt ledig både fredag och söndag, men det har varit en helt galen helg och jag är allt annat än utvilad, något som jag kanske borde vara... Känns som jag hade kunnat sova i tre veckor i streck, fasen vad trött jag är! Såg schemat för nästa vecka och det visar sig att jag bara har två pass inbokade, ett halvt på tisdag och ett helt på torsdag, vilket innebär att jag kan soooova! Bobyjobbet är ju kvar förvisso, men ändå. Jag behöver sömn! Är ju här på Working holiday visum, och jag ser fram emot när delen "Holiday" kommer in i bilden :) Mer än så här blir det inte - jag lever och jag är trött! :) Jo just det. Den 20 maj (söndags) hade det gått ett halvår sen jag kom hit. Ett helt halvår, kan ni tänka er... Jag är chockad över hur tiden sprungit iväg... Nåja, puss på er!

I torsdags började jag jobb 10.00, vilket innebar att jag behövde gå hemifrån 09.20 för att hinna med bussen...så jag ställde klockan på 08.00, trodde jag. Mitt i all trötthet och utmattning från allt jobb ställde jag uppenbarligen klockan på 09.00, och vaknar och tänker att jag kan snooza lite. 09.16 upprepas alarmet och ett ljus går upp för mig. SHIT. För att hinna i tid måste jag gå hemifrån om typ...4 minuter. Jag orkade bara inte vara sen till jobb, det är så jävla hånigt! På nåt mirakel var jag på jobb 09.52, sminkad och vidgjord och då är även en kvarts bussresa inräknad. Hur lyckades jag? Dagen igår var sådär, jag och den där personen på jobb kommer INTE överens, och det suger att behöva jobba på samma ställe. There's a fine line between love and hate... Så igår fick vi båda nog antar jag, vi hade ett långt samtal och förhoppningsvis kommer det gå bättre nu. Fick en ide om att åka upp till Broome eller Darwin, dels för att jag fick spel på mitt jobb, och dels för att vintern har kommit hit. Morgnar och kvällar är svinkalla, det är typ 9 grader så man lämnar hemmet med jacka och halsduk och kommer hem i t-shirt för att solen sedan värmt upp dagen till 20-25 grader, mycket märkligt väder. Jag hittade en person som också skulle norrut så jag väntade i princip bara på svar från honom men...jag vet inte... Den ena kocken på jobb sa till mig när jag gnällde över kylan - jag har en vinterjacka du kan få! Hon tog med den igår och den passar som handen i handsken - jag som tror på ödet tar det som ett tecken och stannar lite till :)

Hursomhelst - nu till helgen. Tog ledigt igår för att fira min födelsedag, jobbade 8-18.30 och sen stressade jag hem, fixade sminket och håret och stack till Karalee. Drack mina efterlängtade vodka, lemon, lime & bittersdrinkar och när klockan var runt 12, och efter många om och men begav jag och Scotty oss in till stan. Han hade tjatat om mat hela kvällen så efter en hamburgare stack vi till Amplifier, en nattklubb i Perth city. Jag var ganska nykter, och vi gick loss till rockmusiken de spelade. Efter en liten stund stack vi till Capitol istället, en annan nattklubb precis bredvid. Vi ägde dansgolvet haha, gick loss som aldrig förr och det var en helt underbar kväll. Köpte svarta Smirnoff ice, och en sak är säker... Dom är livsfarliga, både på ett och annat sätt. Fröken Gustafsson var inte längre nykter. Scotty stod och höll sin flaska i handen och jag skulle ta en klunk av honom. Samtidigt som han håller hårt om flaskan försöker jag ta flaskan för att ta en klunk, men han skämtar och håller kvar den. Jag tar sats och försöker dra loss flaskan och då släpper han, och min hand med flaskan i hårt grepp flyger upp, med all kraft på tanden bredvid ena framtanden och jag hör inom mig ett läskigt kras. Fasen tänkte jag, det där kändes inte okej... Jag kände efter med tungan och på tungspetsen får jag en hård bit som var...en del av min tand. Jag fick panik. Går in på toaletten och kollar, och mycket riktigt, en liten liten del av tanden hade gått av. Hade man stått framför mig och pratat hade man inte sett det, men känslan...jag trodde halva tanden var av, för varenda gång jag stängde munnen skrapade tandens vassa kant emot läppen. Kvällen var över om man säger som så. Och i onyktert tillstånd var det inte lätt. Jag googlade 'akut tandläkare öppet dygnet runt' men jag hittade bara massa skit (tror jag haha) och mobilen visar idag att jag ringt EN HEL DEL samtal till olika tandläkare. Jag ringde ett journummer varpå en telefonsvarare med en indier som pratar går igång. Jag lägger på och efter nån minut får jag ett sms som lyder "Dentist here, how can I help you" Jag ringer honom men han svarar inte, så jag försöker smsa tillbaks,"My tooth is broken. And it hurts". Då skriver han nåt i stil med att det är för dyrt för mig att fixa det just nu. Kom igen, ofta man smsar med sin tandläkare, det var helt sjukt. Klockan fyra somnar jag med kläder och halsduk (?!) på. Ställer klockan på 8 och ringer till en tandläkare som har öppet på helger och får en tid klockan två senare på eftermiddagen. Det blev inte mycket sömn för mig, drömde om tandläkare och massa konstiga saker. Ja just, jag glömde nämna: jag har VÄRLDENS tandläkarskräck efter en incident som liten... Kom till tandläkaren på utsatt tid och doften fick mitt hjärta att gå i 190. Jag ville INTE. Dessutom var jag bakis som en häst, hade inte ätit och mådde INTE bra. Alls. Blir inkallad till två jättesöta vänliga kvinnliga tandläkare och berättar att jag är livrädd. Ännu räddare när det är ett nytt land och jag inte riktigt känner mig hemma. "Jag vill bara tala om att det kan bli dyrt, tandläkare i Australien är inte billigt" säger hon. Jotack, jag har hört det men va fan, det är bara att gilla läget. Hon klär min hals i sådana äckliga gröna papper och sätter på mig ett par solglasögon (!) Bara det liksom. "Fan va jag gillar dina skor" säger hon helt plötsligt. Klart, mina vita converse är min kärlek :) Lite kul mitt i allt, för sen säger hon "Would you like me to numb you up?" Jag får panik igen. Vadå numb? frågar jag och känner tankarna rusa runt. Det där lät sexuellt, vad menar hon åååååhherregud förbannade Smirnoff, vad fan skulle jag på dig för? Hon förklarar att det är bedövning. En nål. I tandköttet. Fetglöm sa jag, det händer inte. Kommer det göra ont utan? piper jag. Hon rekommenderade mig att ta den, lätt för henne att säga liksom. "Close your eyes my dear" säger hon och jag ser hur hon tar fram en stor spruta. NEJ JAG VILL INTE gråter jag och sätter händerna i pannan och biter ihop munnen som en fyraåring. "I don't want to I don't want to" hör jag mig själv säga sammanbitet och jag vill bara ge mig själv en lavett. Från någonstans öppnar jag munnen och låter henne göra det. Det kändes typ...ingenting. Helt sjukt. Det ser så mycket värre ut än vad det är, det kan jag lova. Efter det domnade hela näsan och överläppen av och jag hade så jävla roligt åt mig själv och känslan av att vara stennumb i hela flabben. Hon borrade, slipade och hade sig och jag låg och blundade och tänkte att en tupplur hade ju inte varit fel efter typ 4 timmars sömn. Men jag gapade som fan och det går inte att somna så, men jag var inte långt ifrån. Att gå till tandläkaren är faktiskt inte farligt. Efter en timme var hon klar, jag med en hel tand och 360 dollar fattigare. Men jag är nöjd. Är detta den sjukaste kvällen i Perth? Svar JA. Kommer jag någonsin ta en flaska från någons hand igen? Aldrig... :) Och det värsta - helgen är inte över än, Bobyjobb ikväll och Sunday session imorgon vilket innebär billig sprit på en varm uteservering... Wish me luck! :)

Ibland händer det sådär jobbiga saker på jobbet, eller inte jobbiga, men stunder då jag håller på att lägga mig på golvet av garv. Jag stod i kassan och först av allt, jag är inte rasist och jag har absolut inget emot svarthyade människor om man säger som så, MEN... Fram kommer en lång, stor, mörkhyad nästan kolsvart man och vill beställa kaffe. En "large long black, thanks" säger han, och jag reflekterar inte så mycket över det förrän jag upprepar hans beställning och tittar på honom (jag upprepar typ alltid beställningen samtidigt som jag tittar på kunden för att dubbekolla så det blivit rätt) 'A large long black' hör jag mig själv säga när jag tittar upp, långt upp på denna långa mörka stora man som står framför mig... Jag tänker snabbt 'börja inte skratta nu för fan, du kommer göra bort dig...' Och vad händer när man tänker 'börja inte skratta...' Jag tar betalt och ut från kassaapparaten printas den lilla notan med hans beställning 'Large long black' stod där. Jag dog. Jag klarade inte av att titta på honom, utan 'ha en bra dag, tack och hej' blev sagt under tiden jag frenetiskt pillade på allt jag kunde hitta runtom kassan. Alltså, missförstå mig inte, men det var så jävla roligt så jag höll på att avlida, ni vet, när det är eftermiddag och man blir sådär fnittrig åt allt, det händer mig OFTA. Och det är så jobbigt, särskilt när man inte vill få folk att känna sig obekväma för att man skrattar liksom. Jisses, det är inte lätt ibland. Lika roligt är det när asiater med väldigt dålig engelska beställer saker, alltså va fan, jag får ont i magen och att försöka gissa sig till vad de menar är inte det lättaste... 'Smoothie' har hetat 'Smosch' några gånger, och häromdagen var det en som kom fram till kassan och skulle beställa två kaffe. Det finns 5000 kaffesorter i detta land, så jag klandrar inte honom, men framför mig står en man som tittar på mig sött och säger 'En flat white' och en...'flat' tack. Vad FAN är en flat tänker jag? Ja, en 'flat' säger han igen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när han för tredje gången vill beställa en 'flat'. Hans kompis som står bredvid knuffar han i sidan och skrattar 'En latte' säger han, inte en 'flat'! Alla tre skrattade, så det var ju skönt att för en gångs skull skratta med någon och inte bara åt någon haha :)

Har 3 månader kvar att jobba på cafeet, önskar att tiden går fort fort fort nu! Har blivit mätt på allt drama där, man ska inte blanda ihop personligt och jobb - men jag lär mig av mina misstag, det är en sak som är säker... Nåväl, det var väl allt för idag, tack och adjö :)

Nedan: husdjur, why not?

OJ. Var borjar man nar man inte bloggat pa tva veckor? Forlat? :) Jag har inte haft min bloggmojo i mig kan man val saga, den dar kreativiteten har bara inte funnits, och att skriva for skrivandets skull kommer bara bli trakigt, SA... Det ar inte lont att rabbla upp i tidsordning vad som hant sen forra inlagget, sa vi kor pa en brainstorm av vad jag kommer ihag.

Min kara Bobys fru skulle hamta hem barnen fran Indien, vilket resulterade i att en bla liten bil blev min i tva veckor, jag tackar for det ja! Jag skulle fa den pa sondagen nar hon akte, men redan pa fredagkvall nar jag jobbat i x antal timmar, fran tidig morgon till sen kvall sa Boby 'Hey Sandra, do you mind taking the car tonight instead?' Ja, jo det kunde jag val gora, fanmed att jag inte hunnit forbereda mig mentalt bara. Lojligt? Jag har inte kort bil pa...6 manader (om man bortser fran ett par ganger av den glomda tiden da jag jobbade som biltvattare haha) och dessutom har dom forbannad vansterjavlatrafik har. Men okej, jag ar inte den som ar den, sa nar passet var slut och klockan var sent satte jag mig i bilen, pa fel sida av bilen, och hjartat gick i 190. 'You'll be responsible for the car hey' sa Boby innan jag fick nycklarna. Shit. Jag satte nervost i nycklarna och inser att det ar en automatare, men jag har ingen aning om var 'R' ligger eftersom det ar morkt som ett helvete, och jag fick lysa med mobilen pa vaxelspaken for att kunna lagga i ratt 'vaxel'. Shit tankte jag igen, hur ska detta ga? Jag backar ut, kor ivag och lyckas ta mig framat. Boby och hans fru ligger i filen bredvid mig och kor som darar, de vinglar, bromsar, blinkar och har sig, och jag fattar....noll. Efter ett bra tag kor dom upp jamnsides med mig, vevar ner rutan och jag vinkar glatt, for att saga hejda liksom. Da hor jag Siji (hans fru) skrika pa engelska med indisk brytning 'Sandra Sandra, the lights, turn on the lights!' SHIT. Langt om lange hittar jag ljusknappen och jag kunde bara forestalla mig hur vilda diskussioner pagick i deras bil om vems idiotide det var att lana ut bilen till mig... Hur som helst tog jag mig hem. Hel. Men det ar ett helsike att kora pa fel sida av vagen. Att kora rakt fram ar ju okej, men nar man ska svanga och vara saker pa att hamna i ratt fil, det ar inget vidare. Dagen efter skulle jag bege mig till shoppingcentret som ligger ungefar 5-10 minuters bilfard fran har. Jo tjena. Jag korde i cirklar och det tog mig en timme att komma fram, dels pa grund av mitt jakla lokalsinne och lite for att det ar vanstertrafik och man inte riktigt inser hur deras vagnat ser ut. Jag handlade vad jag skulle och sen skulle jag bege mig hemat, stressad som fasen for att jag skulle ivag och jobba igen och jag var tvungen att aka hemom for att byta klader. Det tog over en timme att komma hem igen, och anledningen till att jag hittade ratt var for att jag gratfardig fick stanna i ett bostadsomrade och fraga en snall man om var i helvete och at vilket forbannat hall Canning Highway ligger pa. Jag fick spel. Franz skulle ocksa till restaurangen - behover jag saga vem som korde bilen dit...?

Veckan som foljde har val inte direkt varit handelserik, om man inte bortser fran jobb da, for jag har jobbat som en dare. Jag har gjort tva veckors timmar pa en vecka, och i fredags var jag helt slut. Efter 15 timmars jobb skulle jag kora hem... Oh jisses. Stod i en T-korsning och vantade pa att svanga hoger. Det gjorde jag ocksa. Forutom att jag la mig pa fel sida av vagen, hade jag fortsatt kora hade jag kort mot all trafik och det hade ju varit trist, jag fick PANIK. Jag fick backa tillbaka fort som fasen, sedan gor om gor ratt, och till slut kom jag hem. HEL an en gang. Svetten rann och jag skakade som ett asplov, detta ar vad jag fasat for hela tiden, att raka kora pa 'fel' sida av vagen, och sa hander det... Samma natt hade jag mardrommar om poliser som stoppar mig nar jag ar ute och kor, och lordagmorgon vaknar jag 06.15 av att jag trillade av sangen haha :) Somande om och sedan vakande jag, sjukt outvilad och begav jag mig till samma shoppingcenter igen, denna gangen kom jag dit pa ungefar tio minuter, och det ar rakstracka i princip hela vagen, men anda... Nar jag ska lamna stallet igen kor jag ut, ska gora en forbannad hogersvang igen och koncentrerar mig pa att lagga mig i ratt fil, pa ratt sida av vagen denna gangen. Jag star precis vid en vagskylt som sager 'Give way' och jag sager for mig sjalv, 'Vem fan ska jag give way for?' Kollar at vanster, som man alltid gor hemma nar man ska gora en hogersvang och sen kor jag...som man alltid gor hemma var det ja... TUUUUUUUUUUUUUUUUTTUUUUUUUUUUT hor jag fran hoger sida, och dar kommer en bil som var VALDIGT nara min lanade valdigt nya och fina Bobybil. JAVLAR vad nara det dar var tankte jag, och kande att nu javlar racker det, jag och bil och Oz = inte sant. Korde till jobb med hjartat i halsgropen och hade en laaaang dag pa jobb med massa forberedelser infor sondagens morsdags-buffe. Kvallen var ganska lugn, sa vi slutade runt 10-tiden vilket var en tillracklig anledning for att aka bort till puben och saga hej. Nar klockan slog 12.01 stallde dom sig runt om mig och sjong for mig, sotnosar dar. Kom hem runt 1-tiden och spenderade ett par timmar i telefon med en manniska jag aldrig trodde jag skulle prata med igen, mycket markligt, men jakligt skoj. Det ar skont att hora att allt har gatt val, trots att vi gick skilda vagar for ett tag sen... Vad sager man, pa kart aterseende fast anda inte for att det var bara ett telefonsamtal - pa kart aterhorande? :)

Naval, imorse vaknade jag, och insag att det var min fodelsedag pa riktigt. Min 25-arsdag, och jag ar inte hemma, jag ar langt borta och helt ensam i ett hus. Det kanns minst sagt markligt. Jag hade ju varit ensam hemma ocksa i min lagenhet i Sverige, men det ar fortfarande inte riktigt samma sak. Korde till jobb och alla var sa stressade och mitt uppe i sitt, alla yrade runt och forsokte fa allt att bli klart eftersom 66 atande gaster skulle anlanda efter typ 40 minuter. Nar jag stod och skar frukt slangde sig plotsligt Boby runt halsen pa mig och sa 'Ooooh Sandra, happy birthday, I forgot to tell you!!' Han ar sa sot. Dagen gick bra, massa god mat, Boby tvingade mig att ata fran buffen nar de andra tog hand om disken, det ar val en ganska okej deal :) Nar jag dukade av tallrikar senare blir jag stoppad av vardinnan, varpa hon plockar upp mikrofonen och talar om for alla att det ar min 25-arsdag, och bandet borjar spela, och alla gaster sjunger Happy Birthday for mig... Dar star jag i mitten med tallrikar i famnen, svett i pannan och roda kinder... Sjukt sott! Sedan kommer vardinnan in med champagne till mig, sa himla fint!

Med andra ord, det har varit en bra fodelsedag, men anda konstig, nar jag pratade med mamma grat vi och skrattade om vartannat - vad gor man nar man ar sa langt borta liksom. Manga ganger har jag hemlangtan, varje ny dag ar annorlunda, ibland vill jag hem och ibland vill jag bara stanna. Det ar sa lugnt och skont och tryggt hemma, men samtidigt...jag maste leva i nuet, jag ar har nu, och detta kommer inte vara for evigt. Nagonstans vet jag och kanner inom mig att nej, jag ar inte klar har, inte an...

Skot om er dar hemma, jag ska forsoka att uppdatera inom kort igen :)

Ännu en vecka har försvunnit, jag har jobbat och jobbat och jobbat... Kom underfund med att jag brände ca 4000 kr förra veckan (helgen) och det är helt sjukt. Har aldrig gjort av med så mycket pengar på så kort tid, men oj vad det var värt det! Var inte på Bobyjobbet alls förra veckan, så i onsdags när jag kom tillbaka frågade var och varannan var jag hållit hus och att jag var saknad, skönt att höra! Fick fredagen ledig och spenderade den på min första footy match, så sjukt coolt! Det var som i alla amerikanska filmer när dom går och ser en baseball match, fast detta var då footy, en helt fantastisk upplevelse. Jag som inte ens gillar sport, men kanske det var så att alla 40000 i publiken fick igång en :) Åkte sedan upp till Karalee och träffade Jed, Scotty och Cam, men klockan var mycket och efter två drinkar åkte vi hem till mig. Lördagen spenderades med film i soffan, sedan vidare till Bobyjobbet. En ny tjej har börjat, en liten liten ung tös som hade på sig minimala shorts och ett litet tight urringat linne, jisses så fel det blev... Majoriteten av gästerna var äldre och några kom upp till mig och klagade på hennes klädsel men va fan, vad skulle jag göra? Låna henne mina byxor? När hon hade skalat potatis satte hon sig ner på en stol och pillade med mobilen... Way to go! Nåja, vi ska nog lära upp henne :) Idag har det varit en heldag hos Boby, buffé sedan 11.30, vi var helt slut när klockan slog åtta och det var dags att åka hem... Nu är det sängdags, caféjobb imorgon 7.15-17, fi fan vilken lång dag!

Nattinatti!

Har inte bloggat på två veckor, MYCKET har hänt sen dess! Franz har åkt till gruvorna vilket innebär att huset i princip är mitt, har varit själv här i en vecka nu och det är skönt, lyxigt att ha ett helt hus för sig själv! Det visade sig att Peter var i Perth, så förrförra veckan sågs vi i stan och drack cider, på kärt återseende och väldigt konstigt att träffa någon man känner på denna sidan av jorden. Samma helg spenderades på puben här hemma, minns faktiskt inte så mycket eftersom det känns som en evighet sen. Förra veckan var både bra och dålig... Mitt "kära" caféjobb är inte riktigt detsamma längre, jag trivs fortfarande med vad jag gör, men inte riktigt lika mycket med människorna omkring... Det finns bra människor och sen finns det...andra... Varför jag alltid råkar ut för idioter har jag dock inget bra svar på och jag kan nog inte bry mig mindre om sådana människor just nu. Helgen visar att det faktiskt finns fina människor i Perth ändå ;) Veckan bestod av bra saker med, bland annat besök från Peter, jag har haft sån lyx och fått både middag och frukost serverad, disken diskad och tvätten ihopvikt, gött! Han kom och samlade ihop mig i onsdags när allt gick snett på jobb och det tackar jag för... Från torsdag till lördag var vi stammisar på The Karalee, och tillsammans med Jed, Scotty och Cam (inte den Cam jag har nämnt tidigare, från och med nu kommer Cam innebära Jeds kompis...) och vi har haft så förbannat roligt! Dansade som galningar i stan i fredags, kom i säng runt halv5 på morgonen och mådde som man förtjänade. Vi slappade, åt och sen var vi igång igen... Det har varit en fantastisk helg - en sådan som gör att måndagen känns som jordens undergång. Kanske därför jag känt som jag gjort idag, har haft hemlängtan och bara velat hem hem hem. Efter fina ord av mina hjärtan hemma och två timmars prat med mamma så är jag redo för nya äventyr igen :) Nåja, mer än såhär blir det inte idag, jag är helt förstörd efter en helg fylld av skratt, dans, red bull&amaretto och fint sällskap - sånt gillar vi!

Nedan - bilder från helgen på mina sötnosar ;)

Var tog alla mina lediga dagar vägen? Jag som inte hade något inbokat har knappt varit hemma, men jag klagar inte... Hugh kom i torsdags, lika roligt som alltid, lagade lax med sparris, lime, chili och färsk pasta - det är sååå gott! Jag sov bort halva fredagen, har inte mycket minne av den dagen iaf, jag var så jäkla trött efter allt jobb som pågått de senaste veckorna. Åkte och shoppade med Franz lördag morgon, gick upp tidigt, solen sken och det var en bra lördag! Fick äntligen tag i mina (vita) Converse skor, mina gråa där hemma är saknade... Efter fem timmars shopping var det dags för Bobyjobb, rullade typ 100 köttbullar och det var allt som hände den kvällen. Påskafton var fruktansvärt lugn, och jag tyckte så synd om Boby som förberett och haft sig som aldrig förr. Jag vill inte veta hur mycket mat som gick till spillo den dagen... Träffade Jed, en kille Franz känner och kvällen slutade med shots och öl i baren efter mitt arbetspass... Fortsatte hemma sen, drack alkoläsk och kollade på standup komedier, och kom i säng på tok för sent, som vanligt. Söndag innebar bakis + städ & tvätt, vilken jävla combo! Måndagen spenderades halvt i Vic Park, på en kinarestaurang... Det var en upplevelse jag aldrig varit med om förr, som kallas Dim Sum (tror jag). Servitriserna kommer med massa rätter på en vagn och man får peka ut vad man vill ha, som en buffé typ fast ändå inte. Jag var JÄTTEhungrig, och vi beställde in en massa olika saker, men ja...det var nog inte min typ av mat. Jag säger alltid att jag inte är kräsen, jag tror helt ärligt inte att jag är det men...efter igår, jag vet inte. Åh gud. Det var fläskbollar i vitt papper, biff inrullat i något som såg ut som en död manet, friterade tentakler från en bläckfisk och räkor i små vita pappersbollar och köttbitar i en degbulle. Nja. Alltså...nej. Porkbuns har jag ätit innan, men jag var inte så förtjust i restaurangens version av dom. Det enda som var gott var en kött- och grönsaksröra i ett salladsblad som man skulle äta som tacos. Jag mådde sådär bra efteråt, att äta manet-grejen var vidrigt, mina ögon tårades och jag kände hur allt vände i magen... Men, jag testade allt och det har jag blivit uppfostrad att göra :) Kom hem på eftermiddagen, slängde av väskorna och åkte till stranden i Cottesloe och såg solnedgången, vackert som bara den! Körde och hämtade pizza och spenderade kvällen i soffan med film - äntligen fick jag min take away mat som jag längtat efter!

Sista dagen påskledighet idag - den ska spenderas med Hugh i Fremantle, och förhoppningsvis äger jag ett par röda Converse när jag är hemma igen :)

Det har gått en vecka sen sist jag uppdaterade men det känns som det hänt 1000 saker, i alla fall känslomässigt. Jag har varit sjukt känslig och humöret har inte direkt varit på topp... Pratade med mamma igår och efter det kändes allt genast mycket lättare igen. Flytten har gjort sitt också, jag menar att flytta var skönt, och det har nästan bara sina fördelar, jag bor gratis, jag har nästan alltid ett hus för mig själv, jag slipper hundarna, jag har ingen som "passar efter" mig, MEN. Jag saknar Hugh, äldsta sonen, som FAN. Att säga hejdå till honom var helt sjukt jobbigt, tror inte ens han vet hur hårt jag tog det. Kramade honom länge länge och halvsprang sedan ut till bilen där Franz väntade, och bet ihop käkarna hårt. Självklart kommer snyftlåtar på radion och ögonen tårades. "Well, goodbyes are not very easy..." sa Franz och jag höll med. Jag HATAR att säga hejdå, även om man inte känt varandra länge eller så, det är något dystert och hemskt med att säga hejdå, och jag AVSKYR det! Att jag dessutom tänker för mycket är ju inget nytt, och jag vet att det inte är bra...men...det är så svårt ibland. Jag är så långt hemifrån och vissa val är inte alltid självklara... En dag i taget! Mitt tålamod är inte helt hundra, och ibland gör det mig så snurrig att inte veta vad som pågår....men men, tids nog...

Mycket har hänt på kort tid också på sistone. Hade en sjuk helg, i fredags jobbade jag hos Boby, lugnt och skönt som vanligt på fredagar. Kom hem och Hugh hade lagt Smirnoff på kylning och välkomnade mig med en grogg. Stannade uppe tills jag vet inte när, och dagen efter var det dags för ett Ikeabesök med Franz. (Nej, han hette inte Frank som jag trodde...) Jag mådde sådär. Åkte dit vid 12.30 och åt köttbullsmackor och dammsugare, och en kaffe senare mådde jag lite bättre :) Köpte (jag FICK det av honom) ny säng, nya lakan, kuddar och täcke, allt nytt och det blev även en tur i den svenska matbutiken på Ikea. Kaffe, rödbetssallad, gott och blandat och knäckebröd, man kan bli glad för mindre... Kom hem lagom till det var dags att cykla till Boby... En fullspäckad kväll väntade, det skulle vara massa studenter på middag där - äntligen lite unga människor! Hade sjukt mycket att göra, och när klockan slog 23.30 blev jag medbjuden av en av studenterna på oplanerad utgång, jisses vad kul vi hade! Jag har massa konstiga foton på min mobil, och mina vita skor är numera svarta och jag har träningsvärk av allt dansande...en mycket bra kväll! Kom hem vid 7 på morgonen och somnade rätt kvickt... Ett par timmar senare ringer klockan...det var dags att packa hela rummet, på en timme, på tok för bakfull för att ens orka gå ur sängen men...jag var tvungen... Masade mig upp och trodde jag skulle avlida, men som man bäddar får man ligga och det var helt klart värt det!!! Packade ihop allt så snabbt jag kunde, otroligt hur mycket skit man samlar på sig. Franz kom och hämtade mig och jag slängde in grejerna i mitt nya rum och begav mig till Boby för ännu en kväll bestående av jobb. Som tur var vi två servitriser även denna kväll så jag stod mest och pustade vid diskmaskinen... Usch och fy! Jag kommer inte ihåg sist jag var så bakis, det var vidrigt! Måndag morgon vaknar jag och inser att jag fortfarande är bakis... Fruktansvärt - är det ett ålderstecken eller bara ett tecken på att jag sällan dricker? :) Mådde för jävligt, och ovanpå allt var jag tvungen att jobba 8-5 och sen bege mig till Boby på kvällen igen, vi som aldrig har öppet på måndagar annars men just den kvällen hade vi 24 tysk-studerande elever på middag... Gött! Efter en långdusch somnade jag som ett barn och sov LÄNGE dagen efter, började inte förrän 11.30 - ingen som skruvade upp radion, inga skällande hundar, ingen som väckte mig - det var hur skönt som helst... Hade en bra dag på jobb, allt går mycket lättare när man är vid sina sinnes fulla bruk :)

BHade Bobyjobb igårkväll också, och kvällen var dedikerad till att göra köttbullar, och i min fantasi skulle jag och Boby göra dom tillsammans, eftersom han ska sätta in dom på menyn till helgen (det var i alla fall hans ursprungliga plan...) men Boby ger mig fyra kilo köttfärs, "Here you go Seeendraa, gör som hemma!" Oh gawd. Kände jag pressen? Eh, ja! Jag blandade i alla möjliga sorters kryddor, så som jag alltid gör hemma och det är väl därför mina köttbullar aldrig smakar likadant :) På lördag ska vi steka dom och jag är sååå nyfiken! Trodde inte Boby skulle ge mig hela ansvaret men jodå...det är fan stort!

Kvällen ska spenderas i saknat sällskap, Hugh kommer över, kommer bli en grym kväll...! :) Är sedan ledig fredag-tisdag, det är tydligen redan påsk här, och lite ledighet är ju aldrig fel...

Puss till mina fina där hemma!

Hade en bra måndag i huset, som vanligt kom jag i säng på tok för sent, och vaknade alldeles för tidigt, svårt att sova när folk lagar mat sju på morgonen... Börjar inte förrän 11.30 på tisdagar och det ska bli sååå skönt att kunna få sovmorgnar sen, utan att bli väckt! Kvällen spenderades med Cam, kollade på tv och jag insåg att jag inte kollat på tv på...månader? Helt sjukt längesen sist var det iaf. Igårmorse behövdes jag på jobb tidigare, och började redan 7.15...en tuff och lång dag eftersom jag hade Bobyjobbet också, vilket innebar 15 timmars jobb. Yeah! Var sjukt nyfiken på vad hälsovårdsgrejen hade sagt, och när jag frågade Boby om det gick igenom sa han glatt "Höhö ja, han hittade bara en kackerlacka!" Han är så söt. Foliet på träbänken satt kvar, jag förstår inte riktigt hur deras regler är... Missförstå mig inte, det är liksom ingen misär där, men saker hade kunnat vara sååå mycket bättre. Den förra kocken hade tydligen varit en riktig slusk, men Boby tar en dag i taget och fixar till stället. Igår var han så stolt över sitt nya kassasystem som han köpt. Det är värsta hightechmaskinen med touchscreen och allt, och jag blev lite nervös när den stod framför mig och blängde argt på mig... Men jag klarade det :) Efter mitt pass mötte jag upp Frank (min blivande hyresvärd) i baren och drack öl. Boby hade redan gett mig en öl under kvällen (det är så sjukt, att dricka öl när man jobbar är sååå konstigt, men va fan....jag är inte den som är den) så öl nummer två gjorde mig smått fnittrig... Frank är så sjukt omtänksam, på lördag ska vi till Ikea och köpa ny säng och lakan och sen till mataffären för att fylla kylen och frysen (det är inte lönt, jag äter liksom alltid på jobb, men det ville han inte höra) Innan pratade vi om att jag skulle köpa en vespa, för att kunna ta mig till och från Bobyjobbet, och Frank letade runt vad som var billigast. Pratade med Boby och han sa att han kunde skjutsa mig hem efter jobb varje dag, vilket innebär att jag inte behöver en moppe längre... Men igår sa Frank att han "tänkt länge" på att köpa en moppe till sig själv (han har redan två motorcyklar och en pickup) och under tiden han är i gruvorna och arbetar kunde jag använda hans moppe... Så sött :) Alla är så fruktansvärt omtänksamma här, Boby sa häromdagen att om jag nånsin behövde något så skulle jag inte tveka att säga till - för han tyckte om att hjälpa sin familj - hur gulligt är inte det? När jag sa att jag skulle flytta på lördag var han snabbt där "Oooh I can help you moving!" Med ett leende på läpparna tackade jag nej, jag har bara en backpackerväska...och lite annat som tillkommit under veckornas gång, men ja..det är inte som en riktig "flytt"... Frank har redan planerat min påsk med hans son haha..det skulle vara någon stor fest där med folk i min ålder tydligen, och han är så mån om att jag inte ska känna mig ensam... Finare och omtänksammare människor får man leta efter :)

Imorse vaknade jag 05.56 av att hundarna skäller som galningar, varpå matte skriker deras namn HÖGT för att de ska sluta... Om vartannat hörde jag hundskall och direkt efter hur hon skriker på hunden... Jag lyckas somna om men vaknar 40 minuter senare av att hon börjar laga mat.. Tjugo i sju, kom IGEN...! Behöver jag säga att jag längtar efter tystnad...?

Nedan: Smiley faces at work :)

Det är alltid samma känsla måndag morgon när klockan ringer 05.30, var fan tog helgen vägen? Min helg har varit så sjukt bra, jag tror det kompenserar för hela veckan, skön känsla! Fredagen på jobb var lugn, min kära danslärare kom dit och jag gjorde bort mig, vad annars? Jag frågade om han var tysk, eftersom han har mörkt hår och bruna ögon och har en konstig accent, varpå han kollar på mig och säger att han är född i Australien. Såklart, och då fick jag rädda mig genom att säga att han inte liknar en typisk Aussieboy, inget blont lockigt hår, och då svarar han med att Aussieboys ofta är snygga, och då svarar jag mitt nöt (jag vet fortfarande inte hur han tolkade det, men han gick...) "Haha, I never said that!" Sååå...sa jag nyss att han var ful? Jag vet inte, men efter majonnäsincidenten har han nog inte alltför höga tankar om mig...
Kom hem runt 22-tiden och sonen i huset hade varit på bal och det vankades efterfest... Klockan 08.00 lördagmorgon gick jag och la mig. Jay smsade vid halv8 och tyckte att jag skulle följa med honom ut med båten ett par timmar senare.. Jaaaadå sa jag, men jag vaknade halv2, helvete vad trött jag var! Gjorde mig i ordning och stack till jobb och gissa vem jag träffar på parkeringen... Liz!!! Jag ville bara krama henne, och vad Boby sysslar med har jag ingen aning om. Uppenbarligen har han inte sagt något till henne, och anledningen till varför hon inte jobbade i fredags var för att hon inte kunde, inte för att Boby inte ville. Jag har inte en susning om vad som händer, och när jag försöker fråga lite diskret känner jag vibbarna från Boby att jag ska vara tyst :) Istället kommer jag med gliringar hela tiden om att jag och Liz jobbar så bra ihop, jag hoppas han fattar poängen.... Kvällen gick ganska fort, där var hur mycket som helst att göra, och plötsligt var kvällen slut och det var dags att åka hem. Pratade nån timme med Hugh och kom i säng vid 01-tiden, på tok för sent igen... Klockan ringde sju timmar senare och då var det bara att gilla läget och det gjorde jag för jag skulle äntligen till zoo! Har sett fram emot det i en månad nu, så jag var som ett barn igen... Cam hämtade mig vid 10-tiden och vi åkte mot stan. Såg en cricketmatch vid parkeringen och fick förklarat för mig vad det går ut på, men jag vet inte... En hög med män i kepsar och vita kläder som frenetiskt gnuggar bollen mot sina byxor och sen kastar iväg den...det kändes...bögigt? Ursäkta ordvalet, men jag förstår inte riktigt poängen med sporten men här i Oz är det tydligen väldigt stort. Nåja, vi entrade zoo och gick runt och kollade på alla möjliga djur, och jag fick ÄNTLIGEN se en känguru! Jag var eld och lågor, har väntat sen dagen jag kom hit för att få se en. Alla kängurur låg ner och slappade, inte en endaste jävel ville upp och studsa för mig, det är tacken för att jag åkt hela vägen från Sverige... Hursomhelst, jag var lycklig! Spenderade typ fyra timmar på zoo, sen gick vi bort till en mysig pub och käkade pizza och drack vin, härligt! Sen var det dags för Bobyjobb igen, det var en lugn kväll som mest bestod av städning, hälsonåntingmyndigheten kommer på onsdag och om jag ska vara ärlig så undrar jag hur fasen det kommer gå. Boby är så söt, det är tydligen förbjudet att ha arbetsytor av trä i köket, och det har han så han gav mig en rulle aluminiumfolie i näven och sa "Klä in det i folie så ser dom inte att det är trä!" HAHA men seriöst? Ja, han var allvarlig och jag flinade för mig själv när jag klädde in bänken i folie. Well, lycka till på onsdag, you might need it...
Det ser ut att bli flytt denna veckan också, på lördag ska jag och Frank till mitt fina svenska Ikea och köpa ny säng till mig, hur gött är inte det? Jag har haft sån jäkla tur så det är löjligt, med välbetalt jobb och gratis boende och allt, kan man få det bättre? Nåja, ikväll blir sista måndagen med Hugh. Måndagar brukar automatiskt bli att vi har huset för oss själva och det är sköööönt! Ny vecka - nya möjligheter!

Fredag igen, denna veckan har gått på tok för snabbt! I tisdags fick jag äntligen se Despicable me igen, jag älskar den filmen! Onsdags var jobb + jobb, jag var så sjukt trött men det gick helt okej. Det var ganska lugnt så jag hann göra massa förberedelser till helgen. Boby har köpt nya tallrikar, svindyra stora rektangulära, en kostar typ 250 spänn. Jag går med fyra tallrikar staplade på varandra och ser att Frank, en stammis/alltiallo på restaurangen går bakom mig. Jag vänder mig om och ler
med hela huvet: "Heeeeeey, how are you?" Jag fortsatte att gå under tiden jag tittade på honom, och väntade på att han skulle svara, fyra tallrikar i famnen är ju inga problem tills det sa PANG! Jag hade traskat rakt in i en av järnbalkarna som håller taket uppe... Ni vet i filmer när folk tittar åt ett annat håll och sen går rakt in i en lyktstolpe, ungefär så såg det ut. Jag fick panik, Boby har påpekat några gånger att det är dyra tallrikar, jag bar tusen spänn i nävarna och jag väntade på hur det skulle skramla och krasa när tallrikarna nådde marken, men...inget hände! Skiten höll och jag hör hur Frank lägger upp ett asgarv. "Maybe we should paint it red for you?" Den är gul nu. Jag vet inte, jag tror det har med min klumpighet att göra, det är helt sjukt! Jag fick ett sånt där skrattanfall som varade i en halvtimme och under tiden jag stod och skalade potatis så försökte jag få bort mitt hysteriska fnitter, för om Boby frågat vad som hände ville jag inte gärna berätta vad som nästan hände med hans tallrikar... Det är så sjukt jobbigt att få ett sånt skrattanfall, hur jag än gjorde kunde jag inte sluta tänka på hur kul det såg ut... Nåja, tråkiga nyheter är att Boby sparkat Liz, så hej Bobyjobb fredagskvällar, nu ses vi igen! Det suger röv och jag hoppas han hittar någon ny snart, men jag tror inte alltför mycket på det... Suck! Jag blev riktigt besviken, jag kommer sakna Liz sjukt mycket, och jag tog aldrig hennes nummer heller... Stort misstag, så vi får se hur han löser det... Resten av kvällarna denna veckan har spenderats med Hugh, det enda som håller kvar mig i huset för tillfället. När jag inte var själv i huset betalade vi 200 per vecka tillsammans för hyran, och det var för rummet, el och vatten. När jag blev själv igen blev det höjt till 150 för att vi fick "rabatt" för att vara två. Förra veckan blev det höjt till 180 i veckan, för hon kom på att hon glömt inkludera el och vatten. Jag är hemma sent på kvällarna, enda elen jag använder är när jag laddar mobilen, en del nätter sover jag inte ens hemma och jag jobbar nästan dygnet runt. Jag betalar 6000 kronor i månaden för ett rum, som jag sover i då och då, det är helt sjukt. Sååå, när vissa dörrar stängs öppnas andra - och vad händer? Frank på jobb frågar om jag, eller om jag vet någon som vill passa hans hus eftersom han ska iväg till gruvorna och arbeta. Och detta helt gratis. Sammanträffande? Jag kollade på huset i onsdagskväll och det är nice som fan! Han har en kaffemaskin, en sån riktig vi har på jobb, vilket innebär...inget mer pulverkaffe hemma! Han är sjukt omtänksam och han ville ha med mig till Ikea för att köpa en ny säng, och sedan skulle han fylla hela kylen och frysen innan han stack och jag skulle känna mig som hemma och här är grillen och en walkincloset och här är tv och box du kan beställa filmer ifrån och... Det ligger i stadsdelen Como, som är nära stan och framförallt, det tar tio minuter till jobb med bussen! Nu får jag lämna hemmet 1 timme och 20 minuter innan jag börjar jobb...det suger! Han börjar gruvjobbet om en månad, men jag kunde flytta in när jag ville. Det är helt perfekt för mig, kommer bli skönt med lite omväxling, just nu spyr jag på hundar som skäller, folk som spelar musik mitt i natten och folk som går upp fyra på morgonen för att laga mat... Det är så sjukt lyhört också och när folk inte bryr sig eller anstränger sig för att vara tysta så blir det rätt drygt i längden... Det enda tråkiga är att jag kommer sakna Hugh enormt mycket, men vi får ta och träffas ändå. Nåja, nu är det fredag eftermiddag och Bobyjobbet kallar... Sjukt osugen dock, jag kommer inte ihåg sist jag sov ut (det är omöjligt eftersom någon alltid för liv i huset på morgonen) och denna veckan har jag sovit typ 5-6 timmar varje natt. På tok för lite! När jag flyttar till huset kommer jag antagligen sova en vecka i streck som kompensation :) Ha en bra helg mina vänner!

Och så var det måndag. Men jag är lika glad för det, för måndag innebär jobb. Helgen blev inte som planerad, men det var en bra helg ändå. Vi ändrade om våra fredagsplaner, och tur var väl det för Jay ringde mig i fredags och frågade om jag ville med ut dagen efter i hans båt som han nyss köpt. Hallåja och jatack! Fredagskvällen spenderades i Hughs sällskap, kollade tv och skrattade åt hans sjuka historier, han är så söt! Vaknade tidigt på lördagsmorgonen och gjorde mig klar. Tog tåget till Rockingham och där hämtade Jay mig med pickupen och båten lastad på släp. Det var en rätt kul syn :) Drack öl och njöt av båtturen till Garden Island, en ö där Australiens navy håller till, vilket innebär att "vanliga" människor inte får va där. Det är Jay vi pratar om och han anser uppenbarligen inte sig själv som vanlig... När vi steg av trodde jag att jag drömde, det var helt otroligt vackert! Ljus sand, solens strålar, klippor och klarblått hav - det var obeskrivligt!! Killarna hoppade upp på sina surfbrädor, jag tog ett dopp och gick sen runt lite. Efter ett tag kallar Jay ut mig i havet "Come here for a swim!" En bit ut i havet ger hans polare mig sin surfbräda, here, try it! Åhnej tänkte jag, jag har aldrig surfat och vågorna som kom då och då var höga som fan. Jay förklarade: Spänn fast remmen runt benet så du inte blir av med brädan, testa att sätta dig upp, gör si gör så, och om du inte vill åka på en våg så MÅSTE du hoppa av brädan, skjuta den åt sidan och dyka långt ner under vågen. Men vänta nu, jag var sminkad och håret var vidgjort eftersom jag skulle direkt till jobb efter strandbesöket, och jag kände inte direkt för att vara UNDER nån jäkla våg. Jag tänkte att det är lugnt, jag behöver inte va i en våg om jag inte vill, havet såg rätt lugnt ut för tillfället, och jag tänkte att även om det kommer en våg så är det ju bara att åka med liggandes, jag kommer inte ställa mig upp ändå liksom. Jay ger ifrån sig ett "Wooooow"'och kollar bakåt. Jag kollar åt hans håll och ser en jättevåg som närmar sig och jag tänker shit.... Jag hör Jay säga igen "Släpp brädan och dyk under" men av någon anledning (utredning pågår om varför...) så klamrar jag mig fast vid brädan allt vad jag kan, och bakom mig hör jag hur vågen gör sig redo för att anfalla... Åhherrejesus, PANG sa det och jag och brädan hamnade i slagsmål mitt i vågen, mitt i havet och plötsligt sögs jag ner under vattnet, tumlade runt värre än i en centrifugerande tvättmaskin, och kände hur något misshandlade mitt lår. Det var sjukt läskigt och det kändes som att det tog evigheter tills jag nådde ytan igen. Under centrifugeringsproceduren kände jag hur min bikini började svika mig. Jag har en bikini som man knyter fast, och när jag efter en bra stund kom ovanför ytan, hostande och sjukt omtumlad så ser jag Jay komma närmre. Jag hittar min bräda och samtidigt som jag kollar på Jay som inte vet om han ska skratta eller gråta så känner jag att något är fel... Min bikiniöverdel sitter nerkasad på magen och min underdel är...long fucking gone!!! Jag var spritt språngande naken, Jay kom emot mig och jag hängde på min bräda, samtidigt som jag försökte skyla mig, och spottade och fräste på samma gång... Är det typiskt mig? Efter ett tag började jag skratta hysteriskt, och mellan skrattattackerna fick jag fram att jag var naken. Han fick lika mycket panik som mig och simmar iväg och HITTAR min underdel! Oh Lord you had mercy after all... Sminket var som en svart röra i ansiktet och jag kände hur låret bultade. "You're gonna be alright, but...there's another wave coming, dive UNDER and let go of your board...NOW!" Åh gode gud, detta är slutet. Jag skickade iväg brädan och flög ner under ytan. Det var MYCKET lugnare där, och jag förstår inte varför jag inte lyssnade på honom första gången. Jag antar att jag inte trodde det skulle vara så livligt på vågorna, men jag har lärt mig nu... Jag fick hoppa under vågen ett par gånger till, tills han sa denna klarar du, lägg dig på brädan och åk in mot strandkanten. Jag väntade på vågen som sakta kröp sig upp bakom mig och jag var LIVRÄDD. Jag kände hur brädan fick fart och jag åkte högt högt upp, jag såg hela havet nedanför mig och det gick fort som fan framåt... Jag skrek som en gris och skrattade ännu mer, det var helt sjukt! Att vara längst uppe på en våg och se neråt och känna hur fort man åker, det är helt obeskrivligt. Jag kände att jag gjort mitt på vågorna och tillsammans gick vi upp på stranden igen. Det rann blod längs mitt högra knä och mitt vänstra lår hade en rödblå bula hårdare än en sten, jag hade skrapsår över hela magen och mitt adrenalinflöde var enormt. Shit, det var helt sjukt och Jay kunde inte sluta skratta. Vi gick bort till hans polare som hade sett min våg "That was a hell of a wave you got over there!" Eh ja...! Killarna hade såååå roligt åt mig, och jag själv kunde inte sluta skratta. Vi snorklade och åt korv, och sedan var jag tvungen att åka till jobb. Jag har nog aldrig velat stanna så mycket som då, men jag kan ju inte svika Boby... När vi la till med båten i hamnen pekade Jay mot ena kanten och sa "Kolla, ser du delfinen?" VA! En delfin? På riktigt? "Eh...ja, här är massor!" Jag såg en delfin två meter ifrån mig och jag blev helt salig. Den hoppade runt båten och jag kunde inte sluta le, att få se en delfin hoppa runt och leka runt båten man sitter i kompenserade allt vad hade med mina skador att göra. Det var en magisk dag! Vi sa hejdå för denna gång och sen var det jobbdags. Det var busy som faaaan, och kvällen spenderades sedvanligt med sonen i huset. I söndags var det jobb igen, började redan halv1 och höll på till halv10. Jag var ensam servitris och det är sinnessjukt att jag ens klarade av det. Jag fick dubbelt så mycket i lön för min insats och det tackar jag för :)

Måndag idag, jobb 8-5 och sedan är det häng med sonen i huset som gäller!

And here you go Cam, this is only for you, so you don't have to use Google translate... The answer for your question "What the hell is Bobyjobb...?" is..uhm...my job as waitress on the restaurant, the chef's name is Boby, and "job" in Swedish is "jobb" and for no reason it just got called Bobyjobb. Doesn't make any sense though, but at least you don't have to be curious anymore ;)

Det är redan fredag och veckan har sprungit förbi. Spenderade måndagskvällen med sonen i huset, när man lär känna honom så är han sjukt rolig! Han är en duktig tecknare också, så vi bestämde oss för att han skulle rita en grafittitext till mig, är sjukt sugen på att tatuera mig igen. Tisdagen bestod av jobb, slutade inte förrän halvåtta och efter det hängde jag med min kära kollega på Campus. Sen var det onsdag och jag jobbade från 8 till 21.30, fan vad slut jag var! Caféet var fullproppat och vissa dagar när man servar kunder i kassan fastnar man eftersom kön fylls på konstant. Jag stod i typ tre timmar och kände hur irritationen började krypa på mig. Var sjukt kaffesugen och visste att min varma goda latte stod och väntade på mig men tre timmar senare var det inte lika gott... När man väl har börjat störa sig på kunder är det svårt att sluta, och det är en hemsk känsla när man känner att man inte kan vara trevlig längre. Vad som händer istället är att man börjar bli överdrivet trevlig, hallååå hur äääääär det kan jag hjälpa dig, ja men varsååågoood, 24,50 i växel, hadetbratackochhej! Vissa kunder kommer fram och viskar sin beställning. Grejen är att det är sjukt hög ljudvolym inne i caféet, den ena kassan är placerad vid blendern, espressomaskinen och kaffekvarnen. Detta kombinerat med alla människor gör att folk måste prata HÖGRE för att höras. Alla gör inte det. "Hejkanjagpleasefåenblablabla" Ursäkta VASADU? "En blablabla" VA jag HÖR INTE vad du säger, och så pekar jag på kaffekvarnen. Då PEKAR DOM istället in på nånting i kylen. Jahaaa, du vill ha DEN, i kyl ett, två eller tre? Och vilken av hyllorna? Juice eller vatten, mjölk kanske? Jaja men då förstår jag PRECIS! Sånt får jag spel på. Och när kunder pratar i mobiltelefon. En dag pratade en kille i mobiltelefon och när han kom till mig i kassan la han mobilen lite på sned och VISKADE sin beställning till mig för att inte avbryta eller störa samtalet. Det är så jävla oartigt, vill han beställa nåt får han väl för fan lägga ner mobilen. I ren protest blev det "SORRY, couldn't hear you, what would you like to order?" Fröken Gustafsson irriterad är inte kul. Ibland kommer det fram idioter som ska betala och då sträcker dom fram hela näven full av mynt så man själv får samla ihop rätt summa. Gör man så? Åååååh jag blir tokig på sånt. Vissa kan inte engelska och då pekar dom i matkylen och mumlar och förväntar sig att man ska förstå... Det kryper i kroppen när jag tänker på det... Iiih! Nåja, kom till Boby på kvällen vid 17.30 och började vika servetter runt bestick, gjorde 200 stycken på en timme... Helgen kommer vara galen tydligen, det är St Patricks Day eller nåt liknande, så vi kommer ha mycket att göra... Skulle även blanda en dressing igår i en sån där såsflaska, och eftersom jag inte kladdat ner mig på hela dagen så var jag ju tvungen att bryta trenden... Tar sats och skakar flaskan och tappar fästet jag hade med tummen för hålet i locket och ut kommer all dressing, på halsen, tröjan, ansiktet och händerna... Jag såg ut som hon i Den där Mary fast med gul sörja istället :) Jobbade på mitt underbara café igår, 10-18, och kvällen spenderades med Hugh, jag skrattade så tårarna rann, vi hade sjukt kul. Han satt och läste upp Facebookstatusar på svenska och det låter så hysteriskt roligt när han med sin Aussiedialekt ska läsa saker på ett helt annat språk :)

Idag är det veckans bästa dag, även min första lediga fredag på länge, och det ska firas med utgång. Fy fasen vad här ska dansas, har inte varit ute sen första gången med min kära kollega för en månad sen och då stod vi bara i baren och tittade på varandra :) Sjukt, den 17 har det gått precis en månad, tiden springer iväg. Har ingen aning om var det slutar men det får tiden (och ödet) utvisa :)

Vaknar av att klockan ringer 05.30 och det är alltid lika härligt när det är måndag (faktiskt, jag ser fram emot jobb). Tänkte snooza en kvart och ligger kvar och försöker somna om. Då hör jag krågejävlarna utanför, och här i Australien förstår ni, här låter inte fåglarna som hemma. Det är inget vanligt kvitter, inga normala fåglar, inget rogivande för fem jävla öre. Det låter som att någon virat ett rep femton gånger runt en kråkas hals, och sedan mixat ihop det med ljudet från en bebis/ljudet från en döende/ljudet från någon som försöker prata med gröt i halsen. Det låter FÖR JÄVLIGT. Jag tror inte ens det är möjligt att försöka efterlikna det med bokstäver men, jag ska försöka. Ungefär såhär: Whhhuuuurääääääääh öööööuuurrrrh. Typ. Jag har spelat in det, men får inte upp det i bloggen. Hursomhelst: det där lätet kan få vem som att bli tokig, särskilt när man vill snooza i tio minuter, och inte ligga och lyssna på krågeljud. Efter ett par minuter får jag frispel och kom på den briljanta iden att stänga fönstret. Ni förstår också, här i Australien har dom inte likadana fönster som hemma, utan det är "skjutdörrar" typ, fast fönster. På fönsterkarmen står en oval spegel på ett mässingstativ, och nedanför en stor byrå med ljus på ett fat med hela kaffebönor. Så...jag tar sats, reser mig upp på ena armen och smäller igen fönstret. Då hör jag hur det skramlar i mässingen, ner faller spegeln, studsar i kaffebönorna och delas i x antal delar när den slutligen landar på golvet. PANG sa det och jag kände genast hur livet blev en smula jobbigare, sju års olycka, spegel i golvet på en måndag morgon, och det lät som om någon krigade i mitt rum...
Behöver jag säga att kråkorna inte blev tystare för det?

Nåja, har haft en bra dag på jobb idag, tappade bara saker tre gånger under dagen, bland annat dom jävla plastlocken till muggarna, helt otroligt hur jag lyckas. Ikväll blir det lugn och ro, känns skönt efter en aktiv helg :)

Jag hatar när helgen tar slut, det är så onödigt! Spenderade en halv dag på Garden city shoppingcenter igår, hej och hå vad min lön försvann :) Ibland glömmer jag att mitt liv måste få plats i en backpackerväska, eller ja, måste och måste... Men ändå! Boby ville ha svart klänning, mycket fancy människor skulle komma och jag klädde upp mig likaså. Det var en bra kväll, Liz är fantastisk att jobba med. Redan vid 22.45 var vi klara och jag smsade min kära kollega från caféet att jag var klar och redo för att hämtas. Han var en bit ifrån och dessutom på motorcykel och med min utstyrsel och väskor var han tvungen att åka hem om och hämta bilen vilket betydde längre väntetid för mig. Jag fixade till sminket och satte mig i baren och tog en öl. Kan tillägga att jag ätit flingor och en chickenwrap under dagen... Min öl tog slut och som tjej i baren i Australien finns det alltid någon vänlig jäkel som fyller på. Så, två vanliga flasköl senare smsar Cam att han är utanför. Jag reser mig upp på mina klackar och går till hans bil, öppnar dörren och känner fnittret anfalla. "Är du full?" Full var jag inte, men lite halvlullig (2 öl!!!!) och jag var sjukt fnittrig. Det kan ha med att göra att han får mig att skratta konstant också, jag vet inte :) Klockan var 23.30 och jag vägrade hemgång och han tog mig till casinot istället. Fan va kul vi hade! Spelade på maskiner och drack cider, kollade på människor, pratade och skrattade. Helt underbar lördagkväll! Vi kom hem för sent, har inte en susning om tiden, och klockan sju vaknar jag av att han ger sig iväg och tränar. Herr bakfylla hade bestämt sig för att hälsa på och jag stannade i sängen ett par timmar till. Idag hade vi tusen planer, och vi genomförde...en. Det har varit 40 grader varmt och vi led varenda sekund vi var utomhus, det var vidrigt! Vi skulle på en konstutställning nära Freo, kallad Sculpture by the sea, där en massa konst är uppställd på stranden. Väl framme satte vi på en italiensk restaurang och åt olika tapasgrejer, sååå mysigt! Jag var sjukt mätt och efter kaffet stod min mage ut som den får för sig att göra ibland. Vi reser oss upp och jag håller mig för magen, står bredvid Cam och ser hur en äldre kvinna tittar menande på min mage och sen på oss och ler kärt. Tack tant, men nej, jag är inte gravid. Gissa om vi hade kul åt det sen... Efter det kollade vi på skulpturerna i tio minuter, badade fötterna, åt glass och sprang tillbaks till bilen - idag var för varmt för att leva helt enkelt! Vi åkte hem och sov en timme innan det var dags för Bobyjobb. Vi har så många planer nu så jag vet inte riktigt när vi ska få tid till allt, men det löser sig. Australienarna brukar ta en weekend till Bali (det låter sjukt i mina öron, men Bali är riktigt nära härifrån) och jag funderar på detsamma... :) Nåja - framtiden får se! Nedan finns bilder från idag :)

Bobyjobb igår, förmodligen min sista fredag och det känns skööööönt. Att jobba 7 dagar i veckan, ibland från morgon till kväll är ganska tufft. Nu får jag en kväll på helgen ledig, så det lär ju bli en del fester framöver... Igår var det lugnt till en början, jag skalade potatis i en timme och det kan vara något utav det tråkigaste jag gjort. Svetten rann av mig, igår var nog den varmaste dagen någonsin! Senare kom det gäster, och jag såg även sötnosen med (utan) majonnäsen. Han är tydligen danslärare där och tyckte att jag skulle komma och dansa någon kväll. Tror inte det nä, fröken majonnäs har ju uppenbarligen inte koll på var hon sätter fötterna... Efter ett stund kommer Boby fram och frågar om jag kan ha en svart klänning på mig imorgon (idag), han ville att allt skulle se propert ut för det var tydligen en massa fancy folk som skulle komma. Visst Boby, allt för dig. Jag har massor med svarta klänningar - HEMMA! Nåja, nu har jag en ursäkt till att åka och shoppa nya kläder iaf ;)

Nedan - nattdopp i poolen, fredag 23.30 - UNDERBART!

Fan va jag hatar krypen som finns här! Eller "krypen" (snarare varelserna med fler än fyra ben) kanske jag ska säga. Imorse gick jag in i rummet och kände att något kom på mitt knä, nåt kallt och ludet, och jag tvärstannar, spänner krampaktigt knytnävarna (till vilken nytta egentligen, det är inte så att jag tänkte ge krypet en box liksom...) och ger ifrån mig ett krystat "Iiiiiiiiihhhhh". Pam känner till min kryppanik och skrattar från badrummet, "Cockroach?" frågar hon och jag piper fram att det är nåt annat. Nåt skit som hoppar. Högt dessutom! Hugh kommer in som den gentleman han är och ska rädda mig. Det var en ricket eller en kricket eller en rocket, jag kommer inte riktigt ihåg, men den ser ut som en blandning av en ödla, groda och gräshoppa och den är jävligt tjock och förbannat äcklig. Jag HATAR dom! Häromkvällen hade jag gått och lagt mig och hör hur det prasslar någonstans. Jag försöker låtsas som att jag inte hör det och att det bara är jag som inbillar mig, men samtidigt vet jag, man HÖR när det är en kackerlacka på g. Varför vet jag inte, dom bara hörs väldigt...ljudligt och mycket liksom. Jag ligger kvar och funderar på om jag vill möta skräcken i vitögat nu eller om jag vill vakna upp av att den kryper i mitt ansikte. Efter en mycket kort betänketid valde jag det första alternativet och sakta klev jag ur sängen. Fanfanfan ta det nu lugnt, det är bara en brun liten, nej den är inte liten, jodå, bara en liten insekt, den är mer rädd för dig än vad du är för den (HELL NO!!!) seså det kommer gå bra. Jag sätter mig på huk bredvid papperskorgen och petar lite försiktigt på den tomma chipspåsen som ligger överst. Det hörs ett massivt prassel och plötsligt ser jag två antenner som nyfiket sticker fram. ÅÅÅÅH! Jag satt ett bra tag och stirrade på den jävlen och var livrädd att han skulle bestämma sig för att flyga mot mig. Min bästa plan för tillfället var att snabbt som fan trä över en ny påse över papperskorgen, och sen "hälla ut" kackerlackan. Jag tror jag hade tre påsar runt om min vanliga soppåse, och svettig och full av adrenalin kunde jag sen somna... Usch! Men, jag gjorde det, helt själv och förhoppningsvis är jag 0,01 procent mindre rädd nästa gång...

En helt annan sak är min kära musik på min mobil. Hade runt 1200 låtar och har lyssnat på dom i snart fyra månader nu. Har börjat tröttna lite om man säger så... Hugh spelar en massa bra musik och jag frågade om han kunde hjälpa mig att lägga över lite nya låtar på min fina iPhone. Det kunde han, och när vi hade pluggat in telefonen i iTunes så råkade det säga tjofftjoff och long gone var min musik och hade ersatts med 58 nya låtar. FEMTIOÅTTA. Det var verkligen inte vår plan. Men det var lika kul ändå :) Kändes faktiskt jäkligt skönt att rensa ut, min musiksmak har ändrats brutalt sen jag kom hit, eller inte ändrats direkt men jag har lärt mig att lyssna på indiepop och dessutom gilla det som fan. Alla här har lite indie i sig och det är jäkligt coolt. Tjejernas klädstil kan ju diskuteras, det är MYCKET midjehöga shorts som slutar precis under rumpan och till det midjekorta stickade tröjor. Det är sådär. Men iallafall. Musiken är bra, och han-vars-namn-jag-inte-vill-skriva från jobb har lovat mig att föra över massa ny musik till mig, ska bli nice som fasen.

Torsdag idag, ny underbar jobbdag. Häromdagen hände nåt jäkligt komiskt, och jag blev röd som fan i huvudet igen (va fan är det för hemska nya fasoner?). Vi frågar alltid våra kunder "Do you have guild?" och det är ett sorts medlemskap som ger rabatt, precis som man drar sitt Icakort hemma. Jag frågade sedvanligt en kille om han hade guild och han skattade lite och tittade på mig och log. "Do yo have guild?" frågade jag igen och han såg fundersam ut. "What?" frågade han. "DO YOU HAVE GUILD?" "Oh, haha, I thought you asked if I had a girl!" Jag höll på att dö av skratt och när jag kände den första hettan på kinderna så visste jag att det var kört. Hej tomat här kommer jag. Jag skrattade lite och sa ingentingalls. Jag ställde mig i disken (inte bokstavligt) och garvade som fan. Seriöst? "En sushi och en juice, det blir 9,20 tack, har du tjej?" KOM IGEN FÖR FAN, bättre än så kan jag! Förstår inte varför jag börjat bli röd i ansiktet för, det är sjukt störigt! Desto mer jag tänker på det, desto värre blir det. Igår skulle jag fylla på där vi har alla sorters lock till take away kaffet, och "stationen" är placerad mitt i kaféet. Jag bär ut två långa rullar med lock, och när jag öppnar den ena säger det svooooosch och på golvet ligger sedan ungefär femtontusen lock, lagom utspridda bland alla människors fötter och jag ser hur alla tittar eftersom alla hörde ljudet och jag står i mitten varpå jag tittar ner på alla lock, tittar upp och ger ifrån mig världens största leende. Jag dog inombords. En snäll tjej böjde sig ner och hjälpte mig att plocka upp allt, sjukt sött och omtänksamt av henne! Jag borrade ner huvudet i golvet och tänkte många kyliga tankar för att få bort mitt tomathuvud men jag vet inte om det hjälpte. När jag kom in i köket sa min ena kollega "Hahaha jag såg dig tappa alla locken!" Vaaaa, gjorde du? :) Så typiskt mig! Det händer alltid något nytt varje dag, och jag har så svårt för att låta bli att skratta, det måste vara nackdelen med att vara så himla lättroad. Vi har många asiatiska tjejer som handlar i kaféet och dom som bara kan ett fåtal ord engelska är SÅ söta! Dom kommer fram med världens största leende, är så små att jag får titta långt ner och dom är fruktansvärt vänliga. En tjej kom fram och ville ha pommes. Här kallas det shoestring fries. Tjejen tittade på mig och bad om att please få schooshring flies. FLIES, hon bad nyss om flugor. Jag fick kämpa SÅ för att inte skratta, jag kunde inte ens svara henne för jag var så nära att brista ut i asarv. Jag vände mig om, öppnade kylen och stod där och låtsades inte hitta vad jag sökte och kämpade med att mitt skratt som bubblade i halsen skulle försvinna. Hur kan man inte älska sitt jobb när sånt här händer varje dag? :)

Kom till jobb igår vid 11.30 och när jag stod i omklädningsrummet knackade det på dörren. Det var min kära söta kollega som ville tala om att han köpt en hjälm till mig. Hur sjukt sött är inte det? Jag trodde först inte han menade allvar och visste inte vad jag skulle säga. Hade en bra dag (såklart) och när det bara var en halvtimme kvar säger han till mig "Hörrudu, vad är det du skriver om mig i din blogg?" Jag ville bara dö, inte fan trodde jag att jag hade australienska läsare också, och hans namn har ju nämnts ett par gånger ol man säger som så och där stod jag med röda kinder och tappade talförmågan. När klockan slog 19.30 var det slutjobbat och vi gick ut till parkeringen. På hans motorcykel satt det en splitterny vit hjälm med rosa och svart mönster, sjukt snygg och den satt perfekt på mitt huvud. Jag smälte rätt bra - människor från Australien är SÅ omtänksamma! Vi körde hem och duschade, åt mat i bilen på väg till bion och kom fram i precis rättan tid. Hade bokat biljetter till Contraband och det var en sjukt bra film! Vi fick hela mittenraden för oss själva, helt perfekt var det. Vi hade köpt en 1,2 liters cola och en helt enormt stor tunna med popcorn. Efter ett tag nyser jag, och på något sätt åkte hela tunnan med popcorn ut på golvet...vi skratta som fan, hur lyckas man med något sådant? Kom i säng vid 01.30 och klockan ringde 5 timmar senare... Men som vanligt var det värt det :) Fick idag reda på att jag "bara" har Bobyjobb onsdag, lördag och söndag, har fått fredagen ledig och det ska bli sååååå skönt! Ska ut nästa helg med en tjej från jobb och denna fredagen verkar det bli festligheter söderut... ;)

Jag njuter och har det bra helt enkelt <3

Limited edition - helt underbar!