sandravictoria

Hade en bra måndag i huset, som vanligt kom jag i säng på tok för sent, och vaknade alldeles för tidigt, svårt att sova när folk lagar mat sju på morgonen... Börjar inte förrän 11.30 på tisdagar och det ska bli sååå skönt att kunna få sovmorgnar sen, utan att bli väckt! Kvällen spenderades med Cam, kollade på tv och jag insåg att jag inte kollat på tv på...månader? Helt sjukt längesen sist var det iaf. Igårmorse behövdes jag på jobb tidigare, och började redan 7.15...en tuff och lång dag eftersom jag hade Bobyjobbet också, vilket innebar 15 timmars jobb. Yeah! Var sjukt nyfiken på vad hälsovårdsgrejen hade sagt, och när jag frågade Boby om det gick igenom sa han glatt "Höhö ja, han hittade bara en kackerlacka!" Han är så söt. Foliet på träbänken satt kvar, jag förstår inte riktigt hur deras regler är... Missförstå mig inte, det är liksom ingen misär där, men saker hade kunnat vara sååå mycket bättre. Den förra kocken hade tydligen varit en riktig slusk, men Boby tar en dag i taget och fixar till stället. Igår var han så stolt över sitt nya kassasystem som han köpt. Det är värsta hightechmaskinen med touchscreen och allt, och jag blev lite nervös när den stod framför mig och blängde argt på mig... Men jag klarade det :) Efter mitt pass mötte jag upp Frank (min blivande hyresvärd) i baren och drack öl. Boby hade redan gett mig en öl under kvällen (det är så sjukt, att dricka öl när man jobbar är sååå konstigt, men va fan....jag är inte den som är den) så öl nummer två gjorde mig smått fnittrig... Frank är så sjukt omtänksam, på lördag ska vi till Ikea och köpa ny säng och lakan och sen till mataffären för att fylla kylen och frysen (det är inte lönt, jag äter liksom alltid på jobb, men det ville han inte höra) Innan pratade vi om att jag skulle köpa en vespa, för att kunna ta mig till och från Bobyjobbet, och Frank letade runt vad som var billigast. Pratade med Boby och han sa att han kunde skjutsa mig hem efter jobb varje dag, vilket innebär att jag inte behöver en moppe längre... Men igår sa Frank att han "tänkt länge" på att köpa en moppe till sig själv (han har redan två motorcyklar och en pickup) och under tiden han är i gruvorna och arbetar kunde jag använda hans moppe... Så sött :) Alla är så fruktansvärt omtänksamma här, Boby sa häromdagen att om jag nånsin behövde något så skulle jag inte tveka att säga till - för han tyckte om att hjälpa sin familj - hur gulligt är inte det? När jag sa att jag skulle flytta på lördag var han snabbt där "Oooh I can help you moving!" Med ett leende på läpparna tackade jag nej, jag har bara en backpackerväska...och lite annat som tillkommit under veckornas gång, men ja..det är inte som en riktig "flytt"... Frank har redan planerat min påsk med hans son haha..det skulle vara någon stor fest där med folk i min ålder tydligen, och han är så mån om att jag inte ska känna mig ensam... Finare och omtänksammare människor får man leta efter :)

Imorse vaknade jag 05.56 av att hundarna skäller som galningar, varpå matte skriker deras namn HÖGT för att de ska sluta... Om vartannat hörde jag hundskall och direkt efter hur hon skriker på hunden... Jag lyckas somna om men vaknar 40 minuter senare av att hon börjar laga mat.. Tjugo i sju, kom IGEN...! Behöver jag säga att jag längtar efter tystnad...?

Nedan: Smiley faces at work :)

Det är alltid samma känsla måndag morgon när klockan ringer 05.30, var fan tog helgen vägen? Min helg har varit så sjukt bra, jag tror det kompenserar för hela veckan, skön känsla! Fredagen på jobb var lugn, min kära danslärare kom dit och jag gjorde bort mig, vad annars? Jag frågade om han var tysk, eftersom han har mörkt hår och bruna ögon och har en konstig accent, varpå han kollar på mig och säger att han är född i Australien. Såklart, och då fick jag rädda mig genom att säga att han inte liknar en typisk Aussieboy, inget blont lockigt hår, och då svarar han med att Aussieboys ofta är snygga, och då svarar jag mitt nöt (jag vet fortfarande inte hur han tolkade det, men han gick...) "Haha, I never said that!" Sååå...sa jag nyss att han var ful? Jag vet inte, men efter majonnäsincidenten har han nog inte alltför höga tankar om mig...
Kom hem runt 22-tiden och sonen i huset hade varit på bal och det vankades efterfest... Klockan 08.00 lördagmorgon gick jag och la mig. Jay smsade vid halv8 och tyckte att jag skulle följa med honom ut med båten ett par timmar senare.. Jaaaadå sa jag, men jag vaknade halv2, helvete vad trött jag var! Gjorde mig i ordning och stack till jobb och gissa vem jag träffar på parkeringen... Liz!!! Jag ville bara krama henne, och vad Boby sysslar med har jag ingen aning om. Uppenbarligen har han inte sagt något till henne, och anledningen till varför hon inte jobbade i fredags var för att hon inte kunde, inte för att Boby inte ville. Jag har inte en susning om vad som händer, och när jag försöker fråga lite diskret känner jag vibbarna från Boby att jag ska vara tyst :) Istället kommer jag med gliringar hela tiden om att jag och Liz jobbar så bra ihop, jag hoppas han fattar poängen.... Kvällen gick ganska fort, där var hur mycket som helst att göra, och plötsligt var kvällen slut och det var dags att åka hem. Pratade nån timme med Hugh och kom i säng vid 01-tiden, på tok för sent igen... Klockan ringde sju timmar senare och då var det bara att gilla läget och det gjorde jag för jag skulle äntligen till zoo! Har sett fram emot det i en månad nu, så jag var som ett barn igen... Cam hämtade mig vid 10-tiden och vi åkte mot stan. Såg en cricketmatch vid parkeringen och fick förklarat för mig vad det går ut på, men jag vet inte... En hög med män i kepsar och vita kläder som frenetiskt gnuggar bollen mot sina byxor och sen kastar iväg den...det kändes...bögigt? Ursäkta ordvalet, men jag förstår inte riktigt poängen med sporten men här i Oz är det tydligen väldigt stort. Nåja, vi entrade zoo och gick runt och kollade på alla möjliga djur, och jag fick ÄNTLIGEN se en känguru! Jag var eld och lågor, har väntat sen dagen jag kom hit för att få se en. Alla kängurur låg ner och slappade, inte en endaste jävel ville upp och studsa för mig, det är tacken för att jag åkt hela vägen från Sverige... Hursomhelst, jag var lycklig! Spenderade typ fyra timmar på zoo, sen gick vi bort till en mysig pub och käkade pizza och drack vin, härligt! Sen var det dags för Bobyjobb igen, det var en lugn kväll som mest bestod av städning, hälsonåntingmyndigheten kommer på onsdag och om jag ska vara ärlig så undrar jag hur fasen det kommer gå. Boby är så söt, det är tydligen förbjudet att ha arbetsytor av trä i köket, och det har han så han gav mig en rulle aluminiumfolie i näven och sa "Klä in det i folie så ser dom inte att det är trä!" HAHA men seriöst? Ja, han var allvarlig och jag flinade för mig själv när jag klädde in bänken i folie. Well, lycka till på onsdag, you might need it...
Det ser ut att bli flytt denna veckan också, på lördag ska jag och Frank till mitt fina svenska Ikea och köpa ny säng till mig, hur gött är inte det? Jag har haft sån jäkla tur så det är löjligt, med välbetalt jobb och gratis boende och allt, kan man få det bättre? Nåja, ikväll blir sista måndagen med Hugh. Måndagar brukar automatiskt bli att vi har huset för oss själva och det är sköööönt! Ny vecka - nya möjligheter!

Fredag igen, denna veckan har gått på tok för snabbt! I tisdags fick jag äntligen se Despicable me igen, jag älskar den filmen! Onsdags var jobb + jobb, jag var så sjukt trött men det gick helt okej. Det var ganska lugnt så jag hann göra massa förberedelser till helgen. Boby har köpt nya tallrikar, svindyra stora rektangulära, en kostar typ 250 spänn. Jag går med fyra tallrikar staplade på varandra och ser att Frank, en stammis/alltiallo på restaurangen går bakom mig. Jag vänder mig om och ler
med hela huvet: "Heeeeeey, how are you?" Jag fortsatte att gå under tiden jag tittade på honom, och väntade på att han skulle svara, fyra tallrikar i famnen är ju inga problem tills det sa PANG! Jag hade traskat rakt in i en av järnbalkarna som håller taket uppe... Ni vet i filmer när folk tittar åt ett annat håll och sen går rakt in i en lyktstolpe, ungefär så såg det ut. Jag fick panik, Boby har påpekat några gånger att det är dyra tallrikar, jag bar tusen spänn i nävarna och jag väntade på hur det skulle skramla och krasa när tallrikarna nådde marken, men...inget hände! Skiten höll och jag hör hur Frank lägger upp ett asgarv. "Maybe we should paint it red for you?" Den är gul nu. Jag vet inte, jag tror det har med min klumpighet att göra, det är helt sjukt! Jag fick ett sånt där skrattanfall som varade i en halvtimme och under tiden jag stod och skalade potatis så försökte jag få bort mitt hysteriska fnitter, för om Boby frågat vad som hände ville jag inte gärna berätta vad som nästan hände med hans tallrikar... Det är så sjukt jobbigt att få ett sånt skrattanfall, hur jag än gjorde kunde jag inte sluta tänka på hur kul det såg ut... Nåja, tråkiga nyheter är att Boby sparkat Liz, så hej Bobyjobb fredagskvällar, nu ses vi igen! Det suger röv och jag hoppas han hittar någon ny snart, men jag tror inte alltför mycket på det... Suck! Jag blev riktigt besviken, jag kommer sakna Liz sjukt mycket, och jag tog aldrig hennes nummer heller... Stort misstag, så vi får se hur han löser det... Resten av kvällarna denna veckan har spenderats med Hugh, det enda som håller kvar mig i huset för tillfället. När jag inte var själv i huset betalade vi 200 per vecka tillsammans för hyran, och det var för rummet, el och vatten. När jag blev själv igen blev det höjt till 150 för att vi fick "rabatt" för att vara två. Förra veckan blev det höjt till 180 i veckan, för hon kom på att hon glömt inkludera el och vatten. Jag är hemma sent på kvällarna, enda elen jag använder är när jag laddar mobilen, en del nätter sover jag inte ens hemma och jag jobbar nästan dygnet runt. Jag betalar 6000 kronor i månaden för ett rum, som jag sover i då och då, det är helt sjukt. Sååå, när vissa dörrar stängs öppnas andra - och vad händer? Frank på jobb frågar om jag, eller om jag vet någon som vill passa hans hus eftersom han ska iväg till gruvorna och arbeta. Och detta helt gratis. Sammanträffande? Jag kollade på huset i onsdagskväll och det är nice som fan! Han har en kaffemaskin, en sån riktig vi har på jobb, vilket innebär...inget mer pulverkaffe hemma! Han är sjukt omtänksam och han ville ha med mig till Ikea för att köpa en ny säng, och sedan skulle han fylla hela kylen och frysen innan han stack och jag skulle känna mig som hemma och här är grillen och en walkincloset och här är tv och box du kan beställa filmer ifrån och... Det ligger i stadsdelen Como, som är nära stan och framförallt, det tar tio minuter till jobb med bussen! Nu får jag lämna hemmet 1 timme och 20 minuter innan jag börjar jobb...det suger! Han börjar gruvjobbet om en månad, men jag kunde flytta in när jag ville. Det är helt perfekt för mig, kommer bli skönt med lite omväxling, just nu spyr jag på hundar som skäller, folk som spelar musik mitt i natten och folk som går upp fyra på morgonen för att laga mat... Det är så sjukt lyhört också och när folk inte bryr sig eller anstränger sig för att vara tysta så blir det rätt drygt i längden... Det enda tråkiga är att jag kommer sakna Hugh enormt mycket, men vi får ta och träffas ändå. Nåja, nu är det fredag eftermiddag och Bobyjobbet kallar... Sjukt osugen dock, jag kommer inte ihåg sist jag sov ut (det är omöjligt eftersom någon alltid för liv i huset på morgonen) och denna veckan har jag sovit typ 5-6 timmar varje natt. På tok för lite! När jag flyttar till huset kommer jag antagligen sova en vecka i streck som kompensation :) Ha en bra helg mina vänner!

Och så var det måndag. Men jag är lika glad för det, för måndag innebär jobb. Helgen blev inte som planerad, men det var en bra helg ändå. Vi ändrade om våra fredagsplaner, och tur var väl det för Jay ringde mig i fredags och frågade om jag ville med ut dagen efter i hans båt som han nyss köpt. Hallåja och jatack! Fredagskvällen spenderades i Hughs sällskap, kollade tv och skrattade åt hans sjuka historier, han är så söt! Vaknade tidigt på lördagsmorgonen och gjorde mig klar. Tog tåget till Rockingham och där hämtade Jay mig med pickupen och båten lastad på släp. Det var en rätt kul syn :) Drack öl och njöt av båtturen till Garden Island, en ö där Australiens navy håller till, vilket innebär att "vanliga" människor inte får va där. Det är Jay vi pratar om och han anser uppenbarligen inte sig själv som vanlig... När vi steg av trodde jag att jag drömde, det var helt otroligt vackert! Ljus sand, solens strålar, klippor och klarblått hav - det var obeskrivligt!! Killarna hoppade upp på sina surfbrädor, jag tog ett dopp och gick sen runt lite. Efter ett tag kallar Jay ut mig i havet "Come here for a swim!" En bit ut i havet ger hans polare mig sin surfbräda, here, try it! Åhnej tänkte jag, jag har aldrig surfat och vågorna som kom då och då var höga som fan. Jay förklarade: Spänn fast remmen runt benet så du inte blir av med brädan, testa att sätta dig upp, gör si gör så, och om du inte vill åka på en våg så MÅSTE du hoppa av brädan, skjuta den åt sidan och dyka långt ner under vågen. Men vänta nu, jag var sminkad och håret var vidgjort eftersom jag skulle direkt till jobb efter strandbesöket, och jag kände inte direkt för att vara UNDER nån jäkla våg. Jag tänkte att det är lugnt, jag behöver inte va i en våg om jag inte vill, havet såg rätt lugnt ut för tillfället, och jag tänkte att även om det kommer en våg så är det ju bara att åka med liggandes, jag kommer inte ställa mig upp ändå liksom. Jay ger ifrån sig ett "Wooooow"'och kollar bakåt. Jag kollar åt hans håll och ser en jättevåg som närmar sig och jag tänker shit.... Jag hör Jay säga igen "Släpp brädan och dyk under" men av någon anledning (utredning pågår om varför...) så klamrar jag mig fast vid brädan allt vad jag kan, och bakom mig hör jag hur vågen gör sig redo för att anfalla... Åhherrejesus, PANG sa det och jag och brädan hamnade i slagsmål mitt i vågen, mitt i havet och plötsligt sögs jag ner under vattnet, tumlade runt värre än i en centrifugerande tvättmaskin, och kände hur något misshandlade mitt lår. Det var sjukt läskigt och det kändes som att det tog evigheter tills jag nådde ytan igen. Under centrifugeringsproceduren kände jag hur min bikini började svika mig. Jag har en bikini som man knyter fast, och när jag efter en bra stund kom ovanför ytan, hostande och sjukt omtumlad så ser jag Jay komma närmre. Jag hittar min bräda och samtidigt som jag kollar på Jay som inte vet om han ska skratta eller gråta så känner jag att något är fel... Min bikiniöverdel sitter nerkasad på magen och min underdel är...long fucking gone!!! Jag var spritt språngande naken, Jay kom emot mig och jag hängde på min bräda, samtidigt som jag försökte skyla mig, och spottade och fräste på samma gång... Är det typiskt mig? Efter ett tag började jag skratta hysteriskt, och mellan skrattattackerna fick jag fram att jag var naken. Han fick lika mycket panik som mig och simmar iväg och HITTAR min underdel! Oh Lord you had mercy after all... Sminket var som en svart röra i ansiktet och jag kände hur låret bultade. "You're gonna be alright, but...there's another wave coming, dive UNDER and let go of your board...NOW!" Åh gode gud, detta är slutet. Jag skickade iväg brädan och flög ner under ytan. Det var MYCKET lugnare där, och jag förstår inte varför jag inte lyssnade på honom första gången. Jag antar att jag inte trodde det skulle vara så livligt på vågorna, men jag har lärt mig nu... Jag fick hoppa under vågen ett par gånger till, tills han sa denna klarar du, lägg dig på brädan och åk in mot strandkanten. Jag väntade på vågen som sakta kröp sig upp bakom mig och jag var LIVRÄDD. Jag kände hur brädan fick fart och jag åkte högt högt upp, jag såg hela havet nedanför mig och det gick fort som fan framåt... Jag skrek som en gris och skrattade ännu mer, det var helt sjukt! Att vara längst uppe på en våg och se neråt och känna hur fort man åker, det är helt obeskrivligt. Jag kände att jag gjort mitt på vågorna och tillsammans gick vi upp på stranden igen. Det rann blod längs mitt högra knä och mitt vänstra lår hade en rödblå bula hårdare än en sten, jag hade skrapsår över hela magen och mitt adrenalinflöde var enormt. Shit, det var helt sjukt och Jay kunde inte sluta skratta. Vi gick bort till hans polare som hade sett min våg "That was a hell of a wave you got over there!" Eh ja...! Killarna hade såååå roligt åt mig, och jag själv kunde inte sluta skratta. Vi snorklade och åt korv, och sedan var jag tvungen att åka till jobb. Jag har nog aldrig velat stanna så mycket som då, men jag kan ju inte svika Boby... När vi la till med båten i hamnen pekade Jay mot ena kanten och sa "Kolla, ser du delfinen?" VA! En delfin? På riktigt? "Eh...ja, här är massor!" Jag såg en delfin två meter ifrån mig och jag blev helt salig. Den hoppade runt båten och jag kunde inte sluta le, att få se en delfin hoppa runt och leka runt båten man sitter i kompenserade allt vad hade med mina skador att göra. Det var en magisk dag! Vi sa hejdå för denna gång och sen var det jobbdags. Det var busy som faaaan, och kvällen spenderades sedvanligt med sonen i huset. I söndags var det jobb igen, började redan halv1 och höll på till halv10. Jag var ensam servitris och det är sinnessjukt att jag ens klarade av det. Jag fick dubbelt så mycket i lön för min insats och det tackar jag för :)

Måndag idag, jobb 8-5 och sedan är det häng med sonen i huset som gäller!

And here you go Cam, this is only for you, so you don't have to use Google translate... The answer for your question "What the hell is Bobyjobb...?" is..uhm...my job as waitress on the restaurant, the chef's name is Boby, and "job" in Swedish is "jobb" and for no reason it just got called Bobyjobb. Doesn't make any sense though, but at least you don't have to be curious anymore ;)

Det är redan fredag och veckan har sprungit förbi. Spenderade måndagskvällen med sonen i huset, när man lär känna honom så är han sjukt rolig! Han är en duktig tecknare också, så vi bestämde oss för att han skulle rita en grafittitext till mig, är sjukt sugen på att tatuera mig igen. Tisdagen bestod av jobb, slutade inte förrän halvåtta och efter det hängde jag med min kära kollega på Campus. Sen var det onsdag och jag jobbade från 8 till 21.30, fan vad slut jag var! Caféet var fullproppat och vissa dagar när man servar kunder i kassan fastnar man eftersom kön fylls på konstant. Jag stod i typ tre timmar och kände hur irritationen började krypa på mig. Var sjukt kaffesugen och visste att min varma goda latte stod och väntade på mig men tre timmar senare var det inte lika gott... När man väl har börjat störa sig på kunder är det svårt att sluta, och det är en hemsk känsla när man känner att man inte kan vara trevlig längre. Vad som händer istället är att man börjar bli överdrivet trevlig, hallååå hur äääääär det kan jag hjälpa dig, ja men varsååågoood, 24,50 i växel, hadetbratackochhej! Vissa kunder kommer fram och viskar sin beställning. Grejen är att det är sjukt hög ljudvolym inne i caféet, den ena kassan är placerad vid blendern, espressomaskinen och kaffekvarnen. Detta kombinerat med alla människor gör att folk måste prata HÖGRE för att höras. Alla gör inte det. "Hejkanjagpleasefåenblablabla" Ursäkta VASADU? "En blablabla" VA jag HÖR INTE vad du säger, och så pekar jag på kaffekvarnen. Då PEKAR DOM istället in på nånting i kylen. Jahaaa, du vill ha DEN, i kyl ett, två eller tre? Och vilken av hyllorna? Juice eller vatten, mjölk kanske? Jaja men då förstår jag PRECIS! Sånt får jag spel på. Och när kunder pratar i mobiltelefon. En dag pratade en kille i mobiltelefon och när han kom till mig i kassan la han mobilen lite på sned och VISKADE sin beställning till mig för att inte avbryta eller störa samtalet. Det är så jävla oartigt, vill han beställa nåt får han väl för fan lägga ner mobilen. I ren protest blev det "SORRY, couldn't hear you, what would you like to order?" Fröken Gustafsson irriterad är inte kul. Ibland kommer det fram idioter som ska betala och då sträcker dom fram hela näven full av mynt så man själv får samla ihop rätt summa. Gör man så? Åååååh jag blir tokig på sånt. Vissa kan inte engelska och då pekar dom i matkylen och mumlar och förväntar sig att man ska förstå... Det kryper i kroppen när jag tänker på det... Iiih! Nåja, kom till Boby på kvällen vid 17.30 och började vika servetter runt bestick, gjorde 200 stycken på en timme... Helgen kommer vara galen tydligen, det är St Patricks Day eller nåt liknande, så vi kommer ha mycket att göra... Skulle även blanda en dressing igår i en sån där såsflaska, och eftersom jag inte kladdat ner mig på hela dagen så var jag ju tvungen att bryta trenden... Tar sats och skakar flaskan och tappar fästet jag hade med tummen för hålet i locket och ut kommer all dressing, på halsen, tröjan, ansiktet och händerna... Jag såg ut som hon i Den där Mary fast med gul sörja istället :) Jobbade på mitt underbara café igår, 10-18, och kvällen spenderades med Hugh, jag skrattade så tårarna rann, vi hade sjukt kul. Han satt och läste upp Facebookstatusar på svenska och det låter så hysteriskt roligt när han med sin Aussiedialekt ska läsa saker på ett helt annat språk :)

Idag är det veckans bästa dag, även min första lediga fredag på länge, och det ska firas med utgång. Fy fasen vad här ska dansas, har inte varit ute sen första gången med min kära kollega för en månad sen och då stod vi bara i baren och tittade på varandra :) Sjukt, den 17 har det gått precis en månad, tiden springer iväg. Har ingen aning om var det slutar men det får tiden (och ödet) utvisa :)

Vaknar av att klockan ringer 05.30 och det är alltid lika härligt när det är måndag (faktiskt, jag ser fram emot jobb). Tänkte snooza en kvart och ligger kvar och försöker somna om. Då hör jag krågejävlarna utanför, och här i Australien förstår ni, här låter inte fåglarna som hemma. Det är inget vanligt kvitter, inga normala fåglar, inget rogivande för fem jävla öre. Det låter som att någon virat ett rep femton gånger runt en kråkas hals, och sedan mixat ihop det med ljudet från en bebis/ljudet från en döende/ljudet från någon som försöker prata med gröt i halsen. Det låter FÖR JÄVLIGT. Jag tror inte ens det är möjligt att försöka efterlikna det med bokstäver men, jag ska försöka. Ungefär såhär: Whhhuuuurääääääääh öööööuuurrrrh. Typ. Jag har spelat in det, men får inte upp det i bloggen. Hursomhelst: det där lätet kan få vem som att bli tokig, särskilt när man vill snooza i tio minuter, och inte ligga och lyssna på krågeljud. Efter ett par minuter får jag frispel och kom på den briljanta iden att stänga fönstret. Ni förstår också, här i Australien har dom inte likadana fönster som hemma, utan det är "skjutdörrar" typ, fast fönster. På fönsterkarmen står en oval spegel på ett mässingstativ, och nedanför en stor byrå med ljus på ett fat med hela kaffebönor. Så...jag tar sats, reser mig upp på ena armen och smäller igen fönstret. Då hör jag hur det skramlar i mässingen, ner faller spegeln, studsar i kaffebönorna och delas i x antal delar när den slutligen landar på golvet. PANG sa det och jag kände genast hur livet blev en smula jobbigare, sju års olycka, spegel i golvet på en måndag morgon, och det lät som om någon krigade i mitt rum...
Behöver jag säga att kråkorna inte blev tystare för det?

Nåja, har haft en bra dag på jobb idag, tappade bara saker tre gånger under dagen, bland annat dom jävla plastlocken till muggarna, helt otroligt hur jag lyckas. Ikväll blir det lugn och ro, känns skönt efter en aktiv helg :)

Jag hatar när helgen tar slut, det är så onödigt! Spenderade en halv dag på Garden city shoppingcenter igår, hej och hå vad min lön försvann :) Ibland glömmer jag att mitt liv måste få plats i en backpackerväska, eller ja, måste och måste... Men ändå! Boby ville ha svart klänning, mycket fancy människor skulle komma och jag klädde upp mig likaså. Det var en bra kväll, Liz är fantastisk att jobba med. Redan vid 22.45 var vi klara och jag smsade min kära kollega från caféet att jag var klar och redo för att hämtas. Han var en bit ifrån och dessutom på motorcykel och med min utstyrsel och väskor var han tvungen att åka hem om och hämta bilen vilket betydde längre väntetid för mig. Jag fixade till sminket och satte mig i baren och tog en öl. Kan tillägga att jag ätit flingor och en chickenwrap under dagen... Min öl tog slut och som tjej i baren i Australien finns det alltid någon vänlig jäkel som fyller på. Så, två vanliga flasköl senare smsar Cam att han är utanför. Jag reser mig upp på mina klackar och går till hans bil, öppnar dörren och känner fnittret anfalla. "Är du full?" Full var jag inte, men lite halvlullig (2 öl!!!!) och jag var sjukt fnittrig. Det kan ha med att göra att han får mig att skratta konstant också, jag vet inte :) Klockan var 23.30 och jag vägrade hemgång och han tog mig till casinot istället. Fan va kul vi hade! Spelade på maskiner och drack cider, kollade på människor, pratade och skrattade. Helt underbar lördagkväll! Vi kom hem för sent, har inte en susning om tiden, och klockan sju vaknar jag av att han ger sig iväg och tränar. Herr bakfylla hade bestämt sig för att hälsa på och jag stannade i sängen ett par timmar till. Idag hade vi tusen planer, och vi genomförde...en. Det har varit 40 grader varmt och vi led varenda sekund vi var utomhus, det var vidrigt! Vi skulle på en konstutställning nära Freo, kallad Sculpture by the sea, där en massa konst är uppställd på stranden. Väl framme satte vi på en italiensk restaurang och åt olika tapasgrejer, sååå mysigt! Jag var sjukt mätt och efter kaffet stod min mage ut som den får för sig att göra ibland. Vi reser oss upp och jag håller mig för magen, står bredvid Cam och ser hur en äldre kvinna tittar menande på min mage och sen på oss och ler kärt. Tack tant, men nej, jag är inte gravid. Gissa om vi hade kul åt det sen... Efter det kollade vi på skulpturerna i tio minuter, badade fötterna, åt glass och sprang tillbaks till bilen - idag var för varmt för att leva helt enkelt! Vi åkte hem och sov en timme innan det var dags för Bobyjobb. Vi har så många planer nu så jag vet inte riktigt när vi ska få tid till allt, men det löser sig. Australienarna brukar ta en weekend till Bali (det låter sjukt i mina öron, men Bali är riktigt nära härifrån) och jag funderar på detsamma... :) Nåja - framtiden får se! Nedan finns bilder från idag :)

Bobyjobb igår, förmodligen min sista fredag och det känns skööööönt. Att jobba 7 dagar i veckan, ibland från morgon till kväll är ganska tufft. Nu får jag en kväll på helgen ledig, så det lär ju bli en del fester framöver... Igår var det lugnt till en början, jag skalade potatis i en timme och det kan vara något utav det tråkigaste jag gjort. Svetten rann av mig, igår var nog den varmaste dagen någonsin! Senare kom det gäster, och jag såg även sötnosen med (utan) majonnäsen. Han är tydligen danslärare där och tyckte att jag skulle komma och dansa någon kväll. Tror inte det nä, fröken majonnäs har ju uppenbarligen inte koll på var hon sätter fötterna... Efter ett stund kommer Boby fram och frågar om jag kan ha en svart klänning på mig imorgon (idag), han ville att allt skulle se propert ut för det var tydligen en massa fancy folk som skulle komma. Visst Boby, allt för dig. Jag har massor med svarta klänningar - HEMMA! Nåja, nu har jag en ursäkt till att åka och shoppa nya kläder iaf ;)

Nedan - nattdopp i poolen, fredag 23.30 - UNDERBART!

Fan va jag hatar krypen som finns här! Eller "krypen" (snarare varelserna med fler än fyra ben) kanske jag ska säga. Imorse gick jag in i rummet och kände att något kom på mitt knä, nåt kallt och ludet, och jag tvärstannar, spänner krampaktigt knytnävarna (till vilken nytta egentligen, det är inte så att jag tänkte ge krypet en box liksom...) och ger ifrån mig ett krystat "Iiiiiiiiihhhhh". Pam känner till min kryppanik och skrattar från badrummet, "Cockroach?" frågar hon och jag piper fram att det är nåt annat. Nåt skit som hoppar. Högt dessutom! Hugh kommer in som den gentleman han är och ska rädda mig. Det var en ricket eller en kricket eller en rocket, jag kommer inte riktigt ihåg, men den ser ut som en blandning av en ödla, groda och gräshoppa och den är jävligt tjock och förbannat äcklig. Jag HATAR dom! Häromkvällen hade jag gått och lagt mig och hör hur det prasslar någonstans. Jag försöker låtsas som att jag inte hör det och att det bara är jag som inbillar mig, men samtidigt vet jag, man HÖR när det är en kackerlacka på g. Varför vet jag inte, dom bara hörs väldigt...ljudligt och mycket liksom. Jag ligger kvar och funderar på om jag vill möta skräcken i vitögat nu eller om jag vill vakna upp av att den kryper i mitt ansikte. Efter en mycket kort betänketid valde jag det första alternativet och sakta klev jag ur sängen. Fanfanfan ta det nu lugnt, det är bara en brun liten, nej den är inte liten, jodå, bara en liten insekt, den är mer rädd för dig än vad du är för den (HELL NO!!!) seså det kommer gå bra. Jag sätter mig på huk bredvid papperskorgen och petar lite försiktigt på den tomma chipspåsen som ligger överst. Det hörs ett massivt prassel och plötsligt ser jag två antenner som nyfiket sticker fram. ÅÅÅÅH! Jag satt ett bra tag och stirrade på den jävlen och var livrädd att han skulle bestämma sig för att flyga mot mig. Min bästa plan för tillfället var att snabbt som fan trä över en ny påse över papperskorgen, och sen "hälla ut" kackerlackan. Jag tror jag hade tre påsar runt om min vanliga soppåse, och svettig och full av adrenalin kunde jag sen somna... Usch! Men, jag gjorde det, helt själv och förhoppningsvis är jag 0,01 procent mindre rädd nästa gång...

En helt annan sak är min kära musik på min mobil. Hade runt 1200 låtar och har lyssnat på dom i snart fyra månader nu. Har börjat tröttna lite om man säger så... Hugh spelar en massa bra musik och jag frågade om han kunde hjälpa mig att lägga över lite nya låtar på min fina iPhone. Det kunde han, och när vi hade pluggat in telefonen i iTunes så råkade det säga tjofftjoff och long gone var min musik och hade ersatts med 58 nya låtar. FEMTIOÅTTA. Det var verkligen inte vår plan. Men det var lika kul ändå :) Kändes faktiskt jäkligt skönt att rensa ut, min musiksmak har ändrats brutalt sen jag kom hit, eller inte ändrats direkt men jag har lärt mig att lyssna på indiepop och dessutom gilla det som fan. Alla här har lite indie i sig och det är jäkligt coolt. Tjejernas klädstil kan ju diskuteras, det är MYCKET midjehöga shorts som slutar precis under rumpan och till det midjekorta stickade tröjor. Det är sådär. Men iallafall. Musiken är bra, och han-vars-namn-jag-inte-vill-skriva från jobb har lovat mig att föra över massa ny musik till mig, ska bli nice som fasen.

Torsdag idag, ny underbar jobbdag. Häromdagen hände nåt jäkligt komiskt, och jag blev röd som fan i huvudet igen (va fan är det för hemska nya fasoner?). Vi frågar alltid våra kunder "Do you have guild?" och det är ett sorts medlemskap som ger rabatt, precis som man drar sitt Icakort hemma. Jag frågade sedvanligt en kille om han hade guild och han skattade lite och tittade på mig och log. "Do yo have guild?" frågade jag igen och han såg fundersam ut. "What?" frågade han. "DO YOU HAVE GUILD?" "Oh, haha, I thought you asked if I had a girl!" Jag höll på att dö av skratt och när jag kände den första hettan på kinderna så visste jag att det var kört. Hej tomat här kommer jag. Jag skrattade lite och sa ingentingalls. Jag ställde mig i disken (inte bokstavligt) och garvade som fan. Seriöst? "En sushi och en juice, det blir 9,20 tack, har du tjej?" KOM IGEN FÖR FAN, bättre än så kan jag! Förstår inte varför jag börjat bli röd i ansiktet för, det är sjukt störigt! Desto mer jag tänker på det, desto värre blir det. Igår skulle jag fylla på där vi har alla sorters lock till take away kaffet, och "stationen" är placerad mitt i kaféet. Jag bär ut två långa rullar med lock, och när jag öppnar den ena säger det svooooosch och på golvet ligger sedan ungefär femtontusen lock, lagom utspridda bland alla människors fötter och jag ser hur alla tittar eftersom alla hörde ljudet och jag står i mitten varpå jag tittar ner på alla lock, tittar upp och ger ifrån mig världens största leende. Jag dog inombords. En snäll tjej böjde sig ner och hjälpte mig att plocka upp allt, sjukt sött och omtänksamt av henne! Jag borrade ner huvudet i golvet och tänkte många kyliga tankar för att få bort mitt tomathuvud men jag vet inte om det hjälpte. När jag kom in i köket sa min ena kollega "Hahaha jag såg dig tappa alla locken!" Vaaaa, gjorde du? :) Så typiskt mig! Det händer alltid något nytt varje dag, och jag har så svårt för att låta bli att skratta, det måste vara nackdelen med att vara så himla lättroad. Vi har många asiatiska tjejer som handlar i kaféet och dom som bara kan ett fåtal ord engelska är SÅ söta! Dom kommer fram med världens största leende, är så små att jag får titta långt ner och dom är fruktansvärt vänliga. En tjej kom fram och ville ha pommes. Här kallas det shoestring fries. Tjejen tittade på mig och bad om att please få schooshring flies. FLIES, hon bad nyss om flugor. Jag fick kämpa SÅ för att inte skratta, jag kunde inte ens svara henne för jag var så nära att brista ut i asarv. Jag vände mig om, öppnade kylen och stod där och låtsades inte hitta vad jag sökte och kämpade med att mitt skratt som bubblade i halsen skulle försvinna. Hur kan man inte älska sitt jobb när sånt här händer varje dag? :)

Kom till jobb igår vid 11.30 och när jag stod i omklädningsrummet knackade det på dörren. Det var min kära söta kollega som ville tala om att han köpt en hjälm till mig. Hur sjukt sött är inte det? Jag trodde först inte han menade allvar och visste inte vad jag skulle säga. Hade en bra dag (såklart) och när det bara var en halvtimme kvar säger han till mig "Hörrudu, vad är det du skriver om mig i din blogg?" Jag ville bara dö, inte fan trodde jag att jag hade australienska läsare också, och hans namn har ju nämnts ett par gånger ol man säger som så och där stod jag med röda kinder och tappade talförmågan. När klockan slog 19.30 var det slutjobbat och vi gick ut till parkeringen. På hans motorcykel satt det en splitterny vit hjälm med rosa och svart mönster, sjukt snygg och den satt perfekt på mitt huvud. Jag smälte rätt bra - människor från Australien är SÅ omtänksamma! Vi körde hem och duschade, åt mat i bilen på väg till bion och kom fram i precis rättan tid. Hade bokat biljetter till Contraband och det var en sjukt bra film! Vi fick hela mittenraden för oss själva, helt perfekt var det. Vi hade köpt en 1,2 liters cola och en helt enormt stor tunna med popcorn. Efter ett tag nyser jag, och på något sätt åkte hela tunnan med popcorn ut på golvet...vi skratta som fan, hur lyckas man med något sådant? Kom i säng vid 01.30 och klockan ringde 5 timmar senare... Men som vanligt var det värt det :) Fick idag reda på att jag "bara" har Bobyjobb onsdag, lördag och söndag, har fått fredagen ledig och det ska bli sååååå skönt! Ska ut nästa helg med en tjej från jobb och denna fredagen verkar det bli festligheter söderut... ;)

Jag njuter och har det bra helt enkelt <3

Limited edition - helt underbar!

Igår försov jag mig. Skulle gå upp 05.30 och vaknade 07.40. Skulle vara på jobb 8.15 och det tar ca 45 minuter till jobb. Och igår var röd dag så bussarna gick typ en gång varannan timme. PANIK! Hör och häpna - jag kom i tid! Pam körde mig (tacktacktack) och i bilen sminkade jag mig och fixade håret på en kvart. Jag hatar känslan när man vaknar och inser att det är ljusare ute än vad det borde vara, den känslan när man vet att något inte stämmer. Pratade med Pam om hur dagen alltid går åt h-vete när man startat den med att försova sig, men innan hon släppte av mig sa hon "Don't let this jinx you!" och jag tänkte ta hennes ord på allvar. Min dag blev kanon :) Jobbade till 17.00 och åkte hem och la mig på sängen lite. Efter ett tag rusar Hugh in och vill köra en runda, whynot, och vi åkte. Efter det spenderade vi ett par timmar på hans rum med att spela Draw mot varandra och vi skrattade så tårarna rann, det var så sjukt roligt! Somnade vid 23-tiden och hade sovmorgon idag men... Av oro att försova mig en gång till så vaknade jag vid 6. Gött! :) Ska hoppa upp ur sängen nu och fixa mig, jobbar 11.30-19.30 och efter det blir det bio med Cam. Ska se Contraband, verkar va en sjukt bra film... Duschen nästa, puss på er där hemma!

Nedan: Älskar Hughs ritningar haha :)

Lördagmorgon, eller middag, vaknade jag vid 11 och var lagom snurrig, sovit massor med timmar, äntligen! Städade lite och begav mig till affären med Pam. Insåg att jag inte varit i affären på typ två veckor, med min lilla mage och maten jag får via jobb så sparas här in massor med pengar :) Handlade vin och massa annat gott, att skämma bort sig själv är aldrig fel... Kom hem, packade upp och städade och begav mig sedan på en liten åktur med Hugh. Han visade mig runt lite och sen var det hög tid för jobb. Vi hade så jäkla roligt, jag och Liz (den andra servitrisen) gick mest runt och skrattade. Det är en restaurang dit mestadels äldre kommer, men mer eller mindre regelbundet kommer en söt kille dit och tar mat med som takeaway. Denna kille kom ikväll med sin mamma (?, vi diskuterar fortfarande vad hon har för relation till honom) och jag bad Liz om att få servera honom. När det var dags så bar Liz ut mammans rätt och jag killens. Jag bar en tallrik med en mindre tallrik med majonnäs placerad ovanpå och snyggt från höger ska jag börja servera killen. Just som jag böjer mig ner och ska sätta ner hans tallrik åker majonnässkålen RAKT NER i stengolvet och går i tusen bitar med ett dån och längs mitt lår och neråt rinner majonnäs. Jag dör lite inombords när jag halvskrattar och ber om ursäkt, tar upp porslinsbitarna med majonnäs och ändrar riktning mot köket igen. Efter två steg tappar jag fanimej alltsammans IGEN. Nytt kras - ny majonnäs på ben och golv och jag avlider. Jag rusar in i köket, dör av garv och efter ett par sekunder kommer Liz och lägger upp världens flabb. "How the hell could you drop it TWICE?" Vi båda skrattar så tårarna rinner och jag får knappt luft. Boby och hans fru står som två frågetecken och mellan våra skrattanfall förklarar vi. Jag hämtar en ny majonnäs och går tillbaka till killen, rödare än en tomat i ansiktet. "I'm so sorry" börjar jag och han lovar att det är okej. Jag tittar på honom och ser hur han sakta lyfter upp händerna och börjar låtsasäta. "Uhm, can I please get something to eat with?" Idioten till servitris (antar att det var jag då) har i all förvirring glömt ge stackarn besticken. Åh herregud, här ville jag servera dig med all självsäkerhet jag hade men look at me now... Majonnäs på benet, röd i huvudet och alldeles svettig av vårt skrattanfall i köket. Nåja, nu glömmer han mig inte i alla fall :) Kom hem vid 23-tiden och somnade på studs. Imorse vaknade jag vid 9 och åkte med Pam, Hugh och hans kompis till stranden. Underbar morgon! Kom hem efter ett par timmar och skulle bli upphämtad av Cam vid halvtvå för att åka iväg och fika. Tidigare på morgonen hade han gett mig hintar om att han skulle skaffa hjälm till mig så vi båda kunde åka på hans motorcykel, men idag skulle han hämta upp mig med bilen. Jag duschade och satte på mig en klänning och gick ut och väntade. Efter ett tag hör jag hur det dundrar längs gatan och på infarten rullar han in med sin röda fina jäkla motorcykel. I väskan trollade han fram en hjälm och mcjacka och såg glad ut. Jag blev minst lika glad och efter att ha kommit överens om att klänning inte var ett bra klädval längre så gav vi oss av. Han tog mig till världens mysigaste cafe och vi åt passionsfruktscheesecake och drack latte och planerade sommaren (hösten?) och hade det allmänt trevligt. I maj blir det festival och en helg i Fremantle är inbokad och likaså pastasallad i parken och besök på zoo. Efter det körde vi längs kusten i 2 timmar, jag kan inte beskriva med ord hur vackert det var, och kunde tyvärr inte fota heller. Det var magiskt! Varje strand hade sin egen lilla charm och det vimlade av folk, restauranger och doften av salt, hav och sommar, samtidigt som solens strålar gassade och vi susade iväg fort fort... Jag ville aldrig att det skulle ta slut! Var som en flicka på julafton efteråt, jisses vad härligt! När klockan slog 17.30 var det dags att säga hejdå och bege sig till Bobyjobb. Har haft en fantastisk helg och längtar redan till nästa!

Nedan: Strand&världens bästa cafe!

Kan börja med att jag hade en mycket bra onsdag, åt gulasch och kollade serier, skönt med en kväll på soffan. Somnade på tok för sent igen (älskade kaffe, se vad du gör med mig) och vaknade sjukt trött morgonen därpå. Botemedlet mot det är kaffe och muffins, på jobb finns dom sjukaste muffinsen jag sett, dom är enorma och fluffiga och finns i femton olika sorter. En kostar 3,60 vilket är ungefär 30 kr. Billigt och bra! Hade en sjukt stressig dag på jobb, sista halvtimmen gick jag på knäna och efter ett tag skickade Cam hem mig. Tacktack, tog en latte med mig och traskade mot bussen. Dagen innan hade Jay frågat om jag ville komma till honom, så när klockan var 19.30 hämtade han mig i Rockingham. "Tja läget, vet du, nu ska vi åka iväg till en pub och dricka lite och du ska få träffa mina polare" Väntavänta, va? Det är torsdag, jobbar du inte imorgon? "Jodå, svarade han, jag börjar klockan sex!" Jag är inte den som är den, så jag var på. Hade sjukt roligt, och efter nån timme kom killarna på att vi skulle hoppa från en brygga i havet. Visst, jävligt kallt, men whynot :) När vi kom dit såg jag ingen brygga, bara en enorm bro med ett läskigt högt avstånd till vattnet, dessutom var det mörkt som fan. HAHA, skämtar ni? De hoppade i, satan vilket plask, och efter ett tag nådde de ytan igen. Jay kommer upp efter ett tag, springande mot mig, dyngsur, lyfter upp mig (han är GANSKA stor om man säger som så...) skrattar och säger - nu är det din tur Sandra... Lilla fröken Gustafsson börjar svettas och precis vid broräcket släpper han ner mig på trygg mark igen. Nåja, den "lilla" adrenalinkicken räckte :) Jay hade druckit två öl på puben, och därför bestämde han sig för att köra sin polare hem, och sedan köra oss båda hem. Det som hände sen var inte riktigt planerat... Efter att vi lämnat hans polare beger vi oss mot stranden, eftersom vi fick en ide om att nattbada. Vi kör ett tag, och längre fram ser jag en buss, en vanlig enorm dubbelbuss, fast med massa blåa och röda ljus som blinkar. Hela vägen såg ut som en blinkande cirkus och jag frågar Jay om vad som händer. Han ser svettig ut och jag fattar inget. Efter några sekunder säger han: "This is gonna be crazy" och jag fattar fortfarande inte. Plötsligt gör han en tvär vänstersväng, och med hans stora pickup kör han med full fart rakt över en rad med vägkonor som fungerat som avspärrning för att folk inte ska gira när dom ser bussen. Bussen innehåller halva (hela?) Perths polisstyrka som spenderar kvällen med att utföra alkoholtest... Jag kollar på Jay och försöker få en hint om vad som händer. Det börjat lukta bränt och just som jag hör polissirenerna kollar jag i sidobackspegeln och ser blåljusena och polisbilen som jagar oss. Sirenerna tjuter och jag ser mig själv i ett avsnitt av Cops, och hur mamma där hemma får panik. Ååååh gode gud, nu hamnar jag i fängelse och Jay likaså och tänk om och varför... Jag tvekar ett ögonblick om vad Jays plan är, ska han seriöst KÖRA IFRÅN polisen? (Tidigare berättade han om hur han och hans polare brukar köra soffrace när staten kommer och samlar in gamla soffor, vilket innebär att folket ställer ut sina soffor på gatan som ska slängas, och på kvällen kör Jay sin pickup ÖVER sofforna, just for fun liksom. Han är inte klok) Min puls gick upp till maxpuls om inte mer, samtidigt som Jay stannar bilen. Tackgodegud för att jag slapp vara medbrottsling i en biljakt. Egentligen vet jag inte varför jag trodde han skulle köra iväg från polisen, kanske var det för att han körde ner vägkonorna, kanske var det för att jag vet att Jay är galen, galen som fan. Han körde upp på vägkanten, polisen stannade bakom med lamporna igång, kom fram och lös på oss med ficklampa genom det nervevade fönstret. "Sir, have you been drinking tonight?" "Yep!" svarade Jay självsäkert och gav polisen det charmigaste leendet han kunde få fram, och jag hade svårt för att hålla mig för skratt. Vem fan svarar "YEP!!!"? Han fick blåsa och jag kände mig som minst i världen. Fattar inte varför jag blev rädd, jag satt inte bakom ratten, men hela grejen var sjukt läskig. Mätaren gav svar men poliskvinnan var hemlig med det hela. "Vi ska se vad min kollega säger borta i bilen" Åååhhherregud. Efter femton års väntan lyser de på mig med ficklampan. Åhgud. "And you Ms, have you been drinking?" Jag sjönk långt ner i stolen och pep "Mmm, I had two drinks, two" och sakta stack jag upp två fingrar i luften...där satt jag, blond, sketarädd och gjorde fucking peace-tecknet åt polisen utan att veta om det... Jag blev nog osäker på om han förstod "two", eller nåt. "Aah okej, vi tänkte att du kunde köra annars, men det är ju inte så bra då" JAG KÖRA? Haha! Hade jag gått ur bilen hade jag lagt mig raklång på marken, mina ben var som överkokt spaghetti. "Well, sa polisen till Jay, du var 0,1 ifrån gränsen, hade du inte varit det hade du kunnat köra hem om en halvtimme men nu får du ställa bilen här och be någon hämta dig. Ha en bra kväll!" That's it. Han fick inte ens böter. Hur SJUKT är inte det? Jag såg fängelse och handbojor framför mig, här satt vi och hade inte ens fått böter. Vi tittade på varandra och började skratta som dårar. Vad fan hände nyss? Ett samtal senare var vi på väg hem till hans kompis, klockan hade blivit på tok för mycket och vi båda fick sova hos hans polare. Klockan 04.30 ringde klockan, Jay lämnade mig på tågstationen 05.00 och jag visste inte var jag hade röven. Tog tåget sen bussen hem, duschade och sprang iväg till bussen igen för att åka till jobb. Jobbar 8.00-21.30, det ska bli helt underbart efter en hård gårdag... Men, var det värt det? SOM FAN! :)

Ps. Förlåt mamma för all oro detta har orsakat dig ;) Jag klarar mig alltid och detta var en upplevelse utan dess like! Haha! Ds.