En oskyldig flirt med en touch av majonnäs
Lördagmorgon, eller middag, vaknade jag vid 11 och var lagom snurrig, sovit massor med timmar, äntligen! Städade lite och begav mig till affären med Pam. Insåg att jag inte varit i affären på typ två veckor, med min lilla mage och maten jag får via jobb så sparas här in massor med pengar :) Handlade vin och massa annat gott, att skämma bort sig själv är aldrig fel... Kom hem, packade upp och städade och begav mig sedan på en liten åktur med Hugh. Han visade mig runt lite och sen var det hög tid för jobb. Vi hade så jäkla roligt, jag och Liz (den andra servitrisen) gick mest runt och skrattade. Det är en restaurang dit mestadels äldre kommer, men mer eller mindre regelbundet kommer en söt kille dit och tar mat med som takeaway. Denna kille kom ikväll med sin mamma (?, vi diskuterar fortfarande vad hon har för relation till honom) och jag bad Liz om att få servera honom. När det var dags så bar Liz ut mammans rätt och jag killens. Jag bar en tallrik med en mindre tallrik med majonnäs placerad ovanpå och snyggt från höger ska jag börja servera killen. Just som jag böjer mig ner och ska sätta ner hans tallrik åker majonnässkålen RAKT NER i stengolvet och går i tusen bitar med ett dån och längs mitt lår och neråt rinner majonnäs. Jag dör lite inombords när jag halvskrattar och ber om ursäkt, tar upp porslinsbitarna med majonnäs och ändrar riktning mot köket igen. Efter två steg tappar jag fanimej alltsammans IGEN. Nytt kras - ny majonnäs på ben och golv och jag avlider. Jag rusar in i köket, dör av garv och efter ett par sekunder kommer Liz och lägger upp världens flabb. "How the hell could you drop it TWICE?" Vi båda skrattar så tårarna rinner och jag får knappt luft. Boby och hans fru står som två frågetecken och mellan våra skrattanfall förklarar vi. Jag hämtar en ny majonnäs och går tillbaka till killen, rödare än en tomat i ansiktet. "I'm so sorry" börjar jag och han lovar att det är okej. Jag tittar på honom och ser hur han sakta lyfter upp händerna och börjar låtsasäta. "Uhm, can I please get something to eat with?" Idioten till servitris (antar att det var jag då) har i all förvirring glömt ge stackarn besticken. Åh herregud, här ville jag servera dig med all självsäkerhet jag hade men look at me now... Majonnäs på benet, röd i huvudet och alldeles svettig av vårt skrattanfall i köket. Nåja, nu glömmer han mig inte i alla fall :) Kom hem vid 23-tiden och somnade på studs. Imorse vaknade jag vid 9 och åkte med Pam, Hugh och hans kompis till stranden. Underbar morgon! Kom hem efter ett par timmar och skulle bli upphämtad av Cam vid halvtvå för att åka iväg och fika. Tidigare på morgonen hade han gett mig hintar om att han skulle skaffa hjälm till mig så vi båda kunde åka på hans motorcykel, men idag skulle han hämta upp mig med bilen. Jag duschade och satte på mig en klänning och gick ut och väntade. Efter ett tag hör jag hur det dundrar längs gatan och på infarten rullar han in med sin röda fina jäkla motorcykel. I väskan trollade han fram en hjälm och mcjacka och såg glad ut. Jag blev minst lika glad och efter att ha kommit överens om att klänning inte var ett bra klädval längre så gav vi oss av. Han tog mig till världens mysigaste cafe och vi åt passionsfruktscheesecake och drack latte och planerade sommaren (hösten?) och hade det allmänt trevligt. I maj blir det festival och en helg i Fremantle är inbokad och likaså pastasallad i parken och besök på zoo. Efter det körde vi längs kusten i 2 timmar, jag kan inte beskriva med ord hur vackert det var, och kunde tyvärr inte fota heller. Det var magiskt! Varje strand hade sin egen lilla charm och det vimlade av folk, restauranger och doften av salt, hav och sommar, samtidigt som solens strålar gassade och vi susade iväg fort fort... Jag ville aldrig att det skulle ta slut! Var som en flicka på julafton efteråt, jisses vad härligt! När klockan slog 17.30 var det dags att säga hejdå och bege sig till Bobyjobb. Har haft en fantastisk helg och längtar redan till nästa!
Nedan: Strand&världens bästa cafe!
