sandravictoria

Well. Vad kan man säga? Första dagen på jobb igår. Klockan ringde FÖR tidigt, dvs 05.15, upp och hoppa och se glad ut, det är trots allt dags för jobb! Tomas följde med för att hjälpa mig hitta, eftersom vägen till jobb innebär både buss och tågbyten, och med mitt lokalsinne hade jag likagärna kunnat hamna i Finland. Tack till dig! Nåväl, jag kom fram till sist och 7.30 var jag på jobb. I min lilla idyll trodde jag att jag skulle få gå bredvid för att lära mig. Jag har ju aldrig jobbat på en verkstad innan, men vad gör det tänkte Rob, han som är chef. "Have you ever washed a car before?" Ja, joo det har jag väl svarade jag. Fast bara min egen. I en såndär maskin som gör det åt en. Men det sa jag förstås inte. Så, 08.00 var det dags att börja tvätta bilar, vilket jävla rövjobb! Man tvättar bilen med nån sopborsteliknande grej (hur lätt är det då att komma åt nertill utan att knäcka ryggen?) och sedan torkar du av med en skinnlase, sedan putsar du alla fönster med en spray och trasa som gör att fönsterna ser ännu skitigare ut än vad de gjorde innan du började. "It's something wrong with the window cleaning spray, don't worry about it!" VAAAA, är det? Man putsar som en idiot i en halvtimme, sen ger du upp och låter det se ut som nån ungjävel lekt med margarin på fönstret helt enkelt. Efter mina biltvättar sa Rob till mig att köra ut bilen som stod i tvättutrymmet och parkera den på parkeringsplatsen. Okej. Paniken kom smygande, jag vill ju inte gärna säga nej. Tänk er jag, blond, ensam tjej, omgiven av 15 manhaftiga karlar, "Nej, alltså...eh, jag vågar inte" Det gick inte, så jag tänkte okej, det är bara att bita ihop. Satte mig i bilen (på fel sida eftersom dom har vänsterjävla-trafik) och kollade ner på växelspaken. FAN, en automatare. Det var över hundra år sen jag körde en sådan. Svetten börjar rinna när jag såg att det var en kille som hade gjort sig redo med bilen för att köra in, dvs så fort jag hade kommit ut. "Hur var det nu, ska den ligga i R, D, N? D2, vad fan är det? Jag la den i D och tänkte pröva mig fram. Alla som kör manuell och sen ska övergå till automatare vet att det är SUPERviktigt att bara använda en fot på pedalerna, annars använder du foten du är van vid att trycka ner hårt på kopplingen, på bromsen istället. Vad gör Sandra? Höger fot på gas, vänster på broms, och när jag skulle bromsa ... ? PANG! Hej pannan i framrutan, här kommer jag. Helvetes jävla mög tänkte jag, och kollade på killen som väntade på att få komma in till tvätten, tänk om han såg mig? Hysteriskt började jag skratta istället, och intalade mig själv att ingen såg det. Nästa bil skulle jag köra från parkeringen bredvid och ner till tvätten. Det var en ny svindyr blå stor jävla sak. Fan med, jag har en fet stenmur precis bredvid, tänk om jag drar ena sidan i den? Jag krypkörde sakta sakta ut, och hör hur det rasslar precis som när man har för hög växel typ. Jag prövar "D2" istället för att se vad det är och om det funkar bättre. Det rasslar lika jävligt, om inte värre och jag tänkte att det kanske är fel på motorn. Då ser jag Rob komma gående mot mig. FAAAN vad är det nu då? Jag vevar ner rutan och han frågar: "Are you ok?" Jaja, sure svarar jag och försöker se oberörd ut. "Uhm..you...well, don't forget the handbrake next time you drive..." JAG KÖRDE MED HANDJÄVLABROMSEN I!!! Inte konstigt det rasslade och hade sig. Jag ville sjunka genom jorden och aldrig mer sätta min fot på S&A Smash Repair. Men det hade bara gått 2 timmar av dagen, så det var bara att bita ihop. När jag långt om länge ställt bilen i tvättutrymmet så pekade Rob på en ny bil lite längre bort. Can you please take that van over here? Jag kollade bort och där stod en flakbil. Fan tänkte jag, jag har aldrig kört flakbil, men jag får väl testa. Bakom flakbilen stod en fet jäkla buss, inte en vanlig minibuss utan en stor jävla buss, nästan som en liten lastbil. Det var DEN Rob menade. Jag som redan hade panik för att köra en flakbil, det hade ju varit en piss i Mississippi jämfört med bussen. Jag stegade nervöst iväg och klättrade upp i förarsätet. Bussen var stor. Jag blev genast en nervvrak och smög iväg till Nick, han som jag ska ersätta när han slutar på torsdag. "Eeh...uhm..Nick, can you pretty please help me to move the bus..please?" Jag hade kunnat betala honom för att göra det. Han gjorde det gratis, tack för det du mänskliga & förstående människa! Resten av dagen bestod av biltvättar tills det blev eftermiddag och vi skulle ut och köra. På vägarna. Som har vänstertrafik. Sandra Gustafsson har ALDRIG kört i vänstertrafik. Fan, blir det bara värre och värre hela tiden? Nick körde i bilen framför och lovade att det bara var en kort bit med tre vänstersvängar, och det är dem som är lättast. Det gick rätt bra, förutom alla tre gånger jag skulle svänga, då satte jag igång vindrutetorkarna på max, snabbt som fan dansade dom över vindrutan, mitt i sommarvädret. Dom har ju helt tvärtom i sina bilar, men Nick talade gladeligen om att han hade skrattat åt mig i backspegeln. Kul att jag kan glädja någon genom mina blonda felsteg. Efter min lilla "prövning" skulle vi ut och köra igen, denna gången på motorvägen. Fan va kul tänkte jag, mitt i rusningstrafiken också, men hör och häpna - jag klarade det! Och det var till och med jäkligt skönt att få komma ut och köra, det var väldigt längesedan. När klockan blev halv fyra sa Nick "Come on, let's go to the warehouse and reverse all them cars in again" Hmm. Backa bilar? Jag? Sist jag backade nära en mur med min bil körde jag rakt in i den. Och här står jag, blond och verkligen inte 24 för tillfället, och fick panik. Igen. "Uhm...I'm not very good at reversing cars back..." vilket översatt till svenska blir "Alltså, jag är inte så bra på att backa backa bilar.." Score, I did it again! Nick log lite och sa att jag skulle ta det lugnt och att jag kommer lära mig. Jodå, första bilen tog typ tio minuter, jag skulle få bilen i rätt riktning för att komma in i garaget, inte köra på kanterna och sedan backa bilen snett tillbaka i en linje framför de andra bilarna. Jag krypkörde, nej ännu värre, jag snigelkörde och huvudet gick fram och tillbaka fram och tillbaka i backspeglarna, faaaaan låt mig inte köra in i alla plåtgrejer längs sidorna... Det gjorde jag inte. Jag lyckades med den, nästa, nästa och nästa igen och...fan vad jag är bra! Inte mitt drömjobb men jag lär mig en hel jävla del som jag kanske aldrig kommer ha nytta av, vem vet. Eller ja, är det någon som behöver backa sin bil - ring mig!

Jag har fått jobb. Kort och gott, även om det blev som nåt helt annat än coffee maker. Jag är helt slut efter en helt sjukt lång dag, det är obeskrivligt, så det blir inget långt inlägg idag. Vi åkte hemifrån 07.20 idag och kom tillbaka hem 17.30, och vi har alltså promenerat runt i typ 10 timmar i 40-graders värme. En nära-döden upplevelse utan dess like, som resulterade i en "liten" vattenblåsa på hälen, men vad gör man inte...? Dagen har gett ett heltidsjobb, 6 nya tröjor (för 5 dollar styck, ca 200 kronor för alla), en handväska (äntligen, har inte haft en på 2 månader) och sjukt god potatissallad till lunch. Nu ska jag kasta mig handlöst i sängen, godnatt! :)

Ps. Jag klöddade med vad jag skulle ha på mig på intervjun igårkväll och till slut fick jag en kjol av dottern Molly som är ett par år yngre än mig. Kjolen är inte riktigt min stil, men jag tyckte det passade bra tillsammans med mina egna kläder. Imorse klockan 7.30 när vi stod och väntade på bussen och jag var nära på att avlida av nervositet, så tittade Tomas på mig flinande och sa: "Haha, du ser faktiskt lite ut som en gammal tant i dom kläderna..." (är detta Tomas eller vad)

TACK Tomo, men jag fick jobbet ÄNDÅ! :D

Imorse fick jag ett mail av en tjej som hade forwardat mitt CV vidare till managern. Hon skrev att managern skulle ringa mig i början på nästa vecka. Perfekt tänkte jag, för jag hade sökt ett jobb som poolskötare, och det verkade bra på alla sätt och vis. 10 minuter efter jag fått mailet så ringer en man och eftersom han pratar fort som fan så hör jag knappt vad han säger. Det jag uppfattar är att han har läst mitt CV och att han vill ha mig på intervju hos honom imorgon klockan 09.00. Utmärkt tyckte jag, och för att vara på den säkra sidan (eller för att jag inte hade en susning) så frågade jag om hans namn igen. Han hette typ...Snash. Snash? Kan man heta så? Eftersom jag inte vill verka korkad så ifrågasatte jag inte om det, utan jag tänkte att han får ju heta Snash om han vill. Jag la på, och var lycklig som en häst. Går ut till Pam och frågar henne lite om det hela, och hon kände till poolföretaget och gav mig genast en minilektion i hur man städar pooler och vad man ska tänka på osv. På yellow pages sökte hon på telefonnumret mannen ringde ifrån för att hitta mer info. "Car service...?" säger hon förbryllat, men föreslår sen att det stället kanske bara är mannens kontor, som han har på ett bilföretag...3 mil härifrån, när själva poolarbetet är 5 km bort... Nåja, det KAN ju va så. Eller? Det kändes inte helt hundra, men jag tänkte att det löser sig. Efter en stunds googlande för att söka information om mannens "kontor" så utbrister Pam: "Did you say S&A Smash..?" "No, the manager's name is Snash!" svarade jag. Chefens namn är Snash... S&A Smash. Långsamt gick det upp ett ljus för mig. "S and A Smash" ... Jo tjena, chefen heter inte Snash. Före-fucking-taget heter S&A Smash Repair. Dom reparerar krockade bilar. Det gör inte jag. Inte alls faktiskt, men nu skulle jag tydligen på en jäkla intervju för att göra det. Fan med. Mitt i all panik och förvirring kommer jag på att jag har ju sparat alla mina sökta jobb, antingen på mailen eller seek.com eller indeed.com eller westjobs.com eller... Nåja, det skulle ta ett tag att leta igenom alla, men nog hade jag det sparat alltid. Någonstans.... Klockan tio imorse hände detta. Klockan TRE hade jag letat igenom allt och grubblat fram och tillbaka om varför jag skulle söka ett mekanikerjobb? Jag visste ju om att 8 timmars jobbsök igårkväll hade lett till att jag var så jävla less på det så jag började krydda mina erfarenheter. Jag har jobbat som kitchen hand innan, och även bagare ett litet tag, när huvudbagaren blev sjuk och så. Jag har även tvättat och strykt till olika företag... Hursomhelst, detta ledde i sin tur till ännu mer förvirring. Mitt sista jobbsök skedde runt 22-tiden igårkväll, och jag kände paniken stiga...TÄNK OM JAG SKRIVIT TILL NÅGON ATT JAG ÄR MEKANIKER??? Nää tänkte jag, så dum är jag väl ändå inte? Jag letade igenom alla mail igen och hittade inte ett enda som har med bilgrejer att göra. Shit, vad skulla jag nu ta mig till? Jag kunde ju inte gärna ringa upp chefen igen, "Tjena Snash, eh, jag menar chefen, jag har glömt att jag ansökt till ditt jobb, vad är det ni pysslar med egentligen?" Nä. Helvete. Så, snabbt som fan, dags för ny idé....Tomas! Jag kom överens med honom att om han skulle ringa och låtsas söka jobb och passa på att höra om dom har någon annons ute, och isåfall VAR den finns. Som tack skulle jag skriva hans cover letter. DEAL!!! Vad händer? Tomas ringer, chefen är ute, men receptionisten bekräftar att dom söker jobb, och att chefen ska ringa tillbaks senare. Efter nån timme ringer hans mobil och det är Snash som bestämmer sig för att inte riktigt tala om var annonsen finns, utan han känner mer att Tomas är "his guy" och tar in honom på intervju, imorgon klockan tio. En timme efter min intervju. Förinihelvete. Jag blev ännu mer förvirrad, och letar desperat igenom alla mail igen. Efter en stund fick Tomas informationsmail av chefen, så efter att ha kollat upp hans mailadress gick jag in och sökte efter den bland mina skickade mail, och däääär, långt långt bak bland sökta jobb hittar jag "Cashier hand and coffee maker/car cleaning service" YES! Jag har sökt jobb som barista och jag ska på intervju imorgon!!! Kafét ligger bredvid en biltvätt där kunderna kan dricka kaffe så länge dom väntar på att bilen ska bli klar. I mailet stod även att Tomas skulle ha en intervju med mekanikern, Rob, vilket innebär att vi har intervju för olika arbetsuppgifter. Jag ska träffa Alan, och hoppas på att jag inte kallar honom för Snash... Så sjukt hur saker och ting kan bli, särskilt när man söker jobb som en jävla dåre och tillslut inte vet riktigt vad som hänt. Detta har tagit halva min dag, och hjärnan har verkligen fått jobba. Tur det, för det var ett tag sen det hände ;) Nåväl, håll tummarna för mig imorgonbitti (klockan 3 inatt för er som är vakna) ;) så får vi se hur det går för mig när jag ska övertyga Snash om varför han ska anställa en förvirrad själ som mig...

Jag borde sova för längesen men nu gör jag inte det. Det finns olika anledningar till det, värmen är en stor sådan. Det är sjukt varmt i sovrummet och det är så varmt ute så man inte ens öppnar fönsterna för då åker värmen in och gör det varma ännu varmare. Här är VÄLDIGT varmt helt enkelt. Efter att ha legat och vridit och vänt på mig i en timme så kom jag på vad Pam sa igår. "Soak a towel and use it as a blanket..." Nu ligger jag i sängen med en blöt handduk som täcke. Och jag är sval. Svalare än en svensk jävla sommarkväll. Och det är sköööönt! Samma känsla som att vara ute i snön och frysa tårna av sig, och sen komma in och få på sig uppvärmda ulltofflor, samma sak är detta. Fast tvärtom. Pam sa även att hon ibland, mitt i natten, hoppar i poolen med alla kläder på, och sen går och lägger sig igen. Med kläderna på. Jag vet inte om jag riktigt är där än...

Jag har funderat på den jäkla "intervjun" jag hade igår också, och jag har kommit fram till varför det gick så fort och varför han inte frågade så mycket:

1) Han vill verkligen verkligen ha mig. Som fan.

2) Han vill verkligen inte ha mig alls.

Klockan är 02.16 och nu ska jag försöka sova under min blöta handduk, godnatt!

Jag tycker det är varmt i Thailand. Typ jättejättejätte-jag-måste-bada-hela-tiden-varmt. Där är 30 grader.

I Perth är det 40. FYRTIO jäkla väldigt varma grader, är det inte sjukt?

OBS. Jag gnäller inte, jag vet att det finns många som hade velat byta mot snöslask, men kom igen... 40 grader...?

Innan jag åkte så var det en mycket smart person som sa till mig att gömma svenskt godis längst ner i resväskan... Jag lyssnade på hans råd och tryckte ner Marabouchoklad i ett innerfack i resväskan. Igår var jag väldigt tacksam för att ha lyssnat på hans råd, även om det blivit delat i 237 bitar under resans gång... :)

Klockan är nu 9.40 och det är 32 grader ute. Poolen hela dagen tack! Det skulle bli runt 40 hela veckan, helt galet. Min bränna är nu snart i nivå med afrikanernas ;)

Bild på världens fluffigaste hund & mitt väskfynd nedan!

Igårkväll var det svårt att sova, nervös som en häst över min jobbintervju som skulle äga rum idag. Vaknade 5 imorse, för helvete tänkte jag...att vakna vid 6 är väl ändå okej, men 5 liksom... Somna om och tog lite sovmorgon, gick upp 06.30 istället :) Satte mig vid datorn och sökte jobb, och sedan började tankarna...vad ska jag ha på mig, vad ska han säga, vad kommer han fråga, får jag jobbet, vad händer... Valde kläder och sminkade mig fint och fixade håret och gjorde allt så perfekt jag kunde, tänkte till och med måla om naglarna för den jävla intervjuns skull. När klockan var 13 cyklade jag dom 1,8 kilometrarna för att komma fram till stället. En snäll kvinna ber mig vänta på Boby som var iväg för tillfället. Jag var genomblöt av svett, det har varit 40 grader varmt idag, och jag cyklade med jeans (fan, tänkte va propert klädd ju) i uppförsbackar och höll på att bli överkörd för att jag inte lärt mig deras vänstertrafik än... Hursomhelst, Boby kom efter en stund och bad mig på halvtaskig indisk-engelska att följa med till köket. "Yes, here is where you will help me in the kitchen, and here is the dining room and here is the place outside and how long will you stay in Perth and okay and I will call you on Sunday, bye bye" MEN OKEJ. Jag blev så paff så att jag inte ens frågade om lönen. Vi satt inte ens ner. Han frågade inte mig om jag hade kökserfarenhet. Antar han bara att jag har det? För då kan jag tala om att han har fel. Jag fick inte ens säga någon utav mina perfekt inövade meningar varför jag passade för jobbet. Mycket märkligt, och jag är väldigt nyfiken på vad han säger på söndag... Nåväl, jag är inte den som ger upp i första taget :) När jag kom hem va jag så jävla irriterad för att jag inte fattade vad som hänt. "Intervjun" tog ungefär 7 minuter, och jag hade duschat och fixat sminket heeeelt i onödan. Kom hem och slängde mig i poolen och försökte tänka på annat. Har klöddat med Macen och mina 13000 bilder istället, och för någon timme sen blev allt klart. Avslutar kvällen med ett glas vin, en alldeles perfekt avslutning med andra ord... :)

Skickar med en bild på vad Tomas sysslar med nu när han håller på att sluta röka... Han gömmer mariekex som en jävla hamster för att kunna äta vid behov, men när persiennerna svajade av vinden kom jag på honom ;)

Som vanligt ringer min inre klocka 05.58 och jag vaknar, mer klarvaken än nånsin och kilar upp och borstar tänderna, tvättar ansiktet och gör kaffe. Det känns som gammelvarning (snart 25) men samtidigt är det rätt mysigt att tassa upp tyst när alla andra sover, och att sen kolla ut genom fönstret och se hur solen sakta stiger upp. Dessutom tar man vara på dagen. Gammelvarning, ja.
Imorse fick jag ett samtal från en trevlig indier (lät det som) som ville ha mig på arbetsintervju imorgon. Jag är nervös! Jobbet är som kitchen hand, vilket passar mig perfekt, jag älskar att stå i köket (jag kommer bli en perfekt fru btw, åtminstone när det kommer till matlagning) så vi får se hur allt går imorgon. "Heellå ajm fajnalli heeir, now kaan wii mäjbi spiijk ähbout maj lön?" Nåja. Det går nog bra. Min engelska va fan bättre än indierns ;) Man blir så självkritisk med sin engelska när man kommit till Australien där alla har det som modersmål, i Thailand fattade dom bara "Pad thai, hello och tank you" så det är stor skillnad nu. Men det kommer gå perfekt. Visst? :)

Pratade med älskade lilla mammo i två timmar innan också, åh så härligt <3 Återigen, tacktacktack för Skype!

Nu skriker Tomo (Här i Australien blev det hans nya namn enligt mamman i familjen, mitt blev Sandy, såklart) att jag ska släppa mobilen och cykla och handla med honom så...a woman's gotta do what a woman's gotta do... ;)

Godmorgon världen. Klockan är nu 17.15 och jag har spenderat mesta tiden vid datorn och sökt jobb. Jag och Macen borjar bli ganska bra vänner nu. Fick googla mig fram hur man använder högerklicken och hur man gör ctrl c och ctrl v. Google is my friend :)

Fick ett kärt samtal från hemifrån igår också. Dessa underbara samtal får mig så glad, vissa människor har så lätt för att få mig att skratta... Det känns inte som om man är lika långt borta heller, tack tack tack för Skype!

Hade världens sjukaste dröm inatt också, drömde att det var maj månad och jag stegade in i min lägenhet. Den såg helt okej ut, tills jag kom in i köket...där var kaos! (Adam...?) :) Jag fick sån ångest också, för jag hade inte hunnit med att göra allt det jag ville här i Australien, och så funderade jag på att åka tillbaks...men orka med den flygresan igen, usch nej. I fredags hade det gått exakt två månader sen vi åkte, det är galet vad tiden går fort. Jag fyller 25 om mindre än 4 månader, det är också lika galet. Och här sitter jag på andra sidan jordklotet och är om möjligt mer förvirrad än vanligt :)

"http://www.youtube.com/watch?v=b3HeLs8Yosw"

Den är sååå bra!!! Hörde den precis innan jag åkte hemifrån, men hann aldrig lägga över den på min iPhone.. Kärlek!

Cause you know how to give me that
You know how to pull me back
When I go runnin, runnin
Tryin' to get away from loving ya
You know how to love me hard
I wont lie, I'm falling hard

Sååå... I torsdags satt vi i loungen på Australian Backpackers och letade på Gumtree (typ som Blocket) efter boende i Perth. Vi hittade en hel del, men det fanns en annons som vi fastnade för direkt. Det stod nånting i stil med "Stort hus från 1960-talet med pool, örtträdgård, nära till busstation och mataffär, familjen har två hundar så ni måste tycka om djur....osv". Eftersom vi både två lider lite av hundlängtan så blev vi som besatta. Det där huset MÅSTE vi ha! Hyran var på $100 per person, vilket blir ca 750 sek. Då ingick allt, wifi, el, vatten, tvätt. På ett hostel betalar man ca $230 i veckan och du delar med 15 miljarder andra och har varken gratis wifi eller tvättmöjligheter, dessutom är allt äckligt. Hursomhelst, annonsen hade legat ute i nån timme, så ring ring ring sa jag till Tomas (han är den som sköter snacket och jag är den som sköter skrivandet) och han gick ner och ringde. Efter en bra stund kom han upp igen och såg lite besviken ut. "Någon hade redan tagit det" sa han. Fan också tänkte jag men det var ju också rätt förståeligt. Efter en millisekund säger han: "Nääfan, kvinnan som äger huset hämtar oss direkt på tågstationen när vi är framme på tisdag" Va i helvete, skojar du nu, tänkte jag. Men det gjorde han inte, han hade charmat kvinnan rejält, så hon reserverade huset till oss och plockade bort annonsen utan att ens ha träffat oss. Jag kände för att göra ett glädjeskrik, men mitt i loungen bland alla så kändes det inte så passande. Folk glodde rätt rejält ändå när vi satt helt chockade utan att riktigt fatta vad som hänt. Perth är ändå ca 450 mil ifrån Sydney, och hon bara ger det till oss sådär. Det var för bra för att vara sant, därför visste vi inte om vi vågade tro på det. Men mycket riktigt, idag när vi steg av tåget 09.55 kom hon och hämtade oss, körde oss hem och visade oss huset. Hon är sååå trevlig och rolig, och efter bara någon timme sa hon att vi fick stanna så länge vi ville. Tack för den ja, det borde hon kanske inte sagt :) Nästa anhalt är att skaffa jobb, och det känns som att Pam har ganska bra kontakter... Vi får se vad som händer härnäst :)

Glömde ju lägga upp fotot... Here it comes ;)

Godkväll kära blogg. Nu har jag tappat räkningen på hur många timmar vi rest med tåg. Hoppade på Indian Pacific (routen heter så eftersom man åker från Pacific Ocean till Indian Ocean) igår klockan 14.55. Tidigare på dagen hade vi gjort i ordning värsta matsäcken, pannkakor, mackor, godis, frukt, chips, läsk, konservburkar med mat och massa annat för att vi skulle slippa vara hungriga. Mat ombord finns förstås men jisses...det är inte billigt här. Eftersom vi inte hade några kylklampar så fick Tomas en briljant idé. "Vi köper is och stoppar i plastpåsar!" Sagt och gjort, vi gick upp till Coles och köpte en hel jäkla säck med is (det fanns inget mindre, vi valde mellan glasspinnar och en issäck...det blev det senare alternativet) och gick tillbaks till vårt hostel för att göra kylklampar. Med en kavel krossade Tomas isen och lade ner i plastpåsar samtidigt som jag bredde pannkakor med sylt och socker. Stressade som fan eftersom vi hade ca 40 minuter att packa ihop allt och ta oss till tågstationen. Vi tog taxi... Vi hann som tur var, alltid ute i sista sekunden. Vi hamnade bredvid två asiatiska tjejer, herregud säger jag bara... Det första dom gör är att ta fram sprayflaskor med sprit och spritar ner ALLT runtom dom. Spraysprayspray sen torktorktork på sätet, armstöden, nackstödet, stolarna framför, fönstret och väggarna... Jag och Tomas satt bara och gapade. Okej att sprita lite på armstöden kanske men är resten inte lite att ta i...? Nåväl, kvällen på tåget igår gick relativt fort. Ljudbok, MIG-spel på mobilen, pannkakor och mackor, nachostallrikfrån restaurangen, solnedgång och sen hade timmarna susat förbi. Man sitter ungefär som på ett flygplan fast med betydligt större plats för benen, och sätet kan man i princip lägga helt ner. Mysigt! Myskänslan förstärktes inte direkt när våra två asiatvänner satte igång en kinesisk film på deras dator med ljudet på. Högt. Kinesiska är fan inte kul att lyssna på, jag lovar! Senare på kvällen gick en av dem in och duschade, och sedan när hon var klar hade hon dom mest märkliga ritualerna jag nånsin sett, jag tror att det ligger en hel del tvång bakom det hela... Jag tittar bort åt hennes håll och ser nåt läskigt i det mörka fönstret. Inser att det är hennes spegelbild, och att det ser ut som att hon har toapapper hängandes i ansiktet... Jag sa till Tomas att jag MÅSTE ha det på foto, så han sätter sig framför kameran och jag "siktar" på honom och med i bakgrunden kommer hennes ansikte då hon just vänder sig hit när jag knäpper av (kommer jag inte till himmeln nu?) och jag får världens klockrenaste bild på henne. Hon ser så jävla läskig ut, jävla mask, måste man göra det på tåget liksom? (I skrivande stund gör hon om exakt det jag beskrivit nu, jag dör lite inombords...) När hennes kompis kommit ur duschen plockar hon fram en förpackning och drar ut en till mask. Hon håller upp den i luften och jag håller på att kissa på mig av garv, det är ingen vanlig ansiktsmask, utan det är en oval ansiktsformad blöt tygbit med hål för ögon, näsa och mun, vilket gör att det hela ser ut som en glad smiley...jag dog lite igen... Hon sätter på den på ansiktet och efter en stund när hon är klar drar hon av den och smörjer in armarna med den. Makes no sense, och jag och Tomas bara stirrar på varandra. Måste säga att dom två asiaterna är underhållning på hög (låg?) nivå. Vi bestämde oss för att sova vid 23-tiden. Det var inte det lättaste, så för att kunna somna så delade vi på en valium. Tack och hej för oss, jag la mig till och med på golvet och tyckte det var ganska mysigt :)

Imorse vaknade jag vid 8.30 av att solen stekte i ansiktet, smått yrvaken tills jag fattade att jag var på golvet i ett tåg. Kollade upp mot Tomas och dör av garv, han har krupit in i sitt påslakan och dragit det över huvudet. Han liknar på så vis en mumie, men vad gör man inte för lite sömn? :) Vi blev avsläppta klockan 16.00 i Adelaide, ÄNTLIGEN frisk luft! Vi googlade Coles, vår älskade favoritaffär, och såg att det låg 2,5 km från tågstationen så vi gick snabbt som fan dit, handlade, inom Hungry Jacks för hamburgare och sen snabbt som fan 2,5 km tillbaka. Sååå skönt att få röra sig så mycket efter ett dygns mer eller mindre stillasittande. Tåget avgick 18.30, nästa stopp är imorgon på eftermiddagen någon gång. Imorgon är det dessutom dags för 24 timmar i öknen, ska bli spännande. Jag sitter och väntar på att få se kängurur, så förhoppningsvis kommer det imorgon...

Nattinatti!

Om 2 timmar ska vi vara på tågstationen för att åka vårt 3dygnståg till andra sidan Australien. Ska bli sjukt spännande! Har lite småsaker att fixa innan, vi gjorde ett helt lass med pannkakor igår för att ha med oss, mums! Ska upp till vår favoritaffär, Coles och handla det vi behöver, hoppas hoppas hoppas Coles finns i Perth! En sak vi letat efter ett tag är saft, men vi vet ingen bra översättning av ordet på engelska, och det finns inget saftliknande i affärerna... Någon som vet? Vattnet här smakar klorbassäng och det är för jävligt att dricka så vi tänkte va smarta och blanda ut med saft, men nej...

På tisdag när vi är framme på tågstationen i Perth, har vi lyxen att bli upphämtade av en privatbil...resten får ni höra om då ;)

Jotack, vi har inte sovit bra inatt. Och det är inte för att vi gjort ovanstående. Vi har haft lyxen att vara själv i ett 6-mannarum, men igårmorse var vi tvungen att flytta. 10 på morgonen gick vi in med all vår packning till ett trångt kvavt rum med 4 sovande människor. Igårkväll var alla i vårt rum ute och festade, så jag och Tomas var själva i rummet och gick och la oss vid 12-tiden. Vid 2-3 på natten vaknade jag av att 4 fyllon störtade in i rummet, och jag själv blev full av alla ångor som flödade. Vi hade låtit dörren stå på glänt eftersom man annars kvävs när 6 personer ska dela rum, men idioten under Tomas gjorde lite som han ville, och stängde den igen. Nån kvart senare hör jag hur idioten under Tomas (igen) ligger och smaskar på en jäkla halstablett. Va fan liksom, klockan är 3 på natten och du måste äta godis nu? Jag lyssnar på ljudet och försöker somna. Det går inte. Det smackar värre än fan, och efter en stund hör jag Tomas få ett smärre utbrott. "Dom ligger för fan och kn***ar!!!" väser han ilsket till mig. "VA, gör dom? utbrister jag, jag trodde han åt godis och smaskade?" Jisses vad fel det var. "Seriously, if you have to fuck then get the hell out of here! Show some fucking respect!!!" hörde jag Tomas säga när han lutade sig ner och blängde på dom. "Sorry, we will not do it anymore" pep en röst nedanför, och sedan smet hon ut genom dörren, gick längst bort i korridoren och in på toaletten. 1 minut senare piper det i killens telefon, och han kilar samma väg som henne och toadörren stängs igen... Efter en tid kommer han tillbaks igen, läskigt nöjd och har mage att stänga igen dörren som Tomas än en gång öppnat för att folket inte ska kvävas, och sedan går han fram till min säng och drar ner persiennerna. Den killen gjorde precis vad han ville tydligen. Tomas var arg som ett bi och jag var mest yrvaken och smått äcklad över att jag trodde ljudet hade varit godis. Mums. Det gick knappt att somna om efter det, folk halvsnarkade och prasslade med täcket, och en tjej låg och hade klianfall varannan minut. Jag vill inte veta vad hon hade för djur i sängen... Det läskigaste var ändå imorse, Tomas gick in i duschen och jag borstade tänderna vid vasken bredvid när han tittar ner på en kladdig vit fläck och säger: Fy fan, jag vill inte veta vad det där är... Älska livet på hostel...!

Idag har vi slappat på Bondi beach, och nu har det blivit hög tid för matlagning och packning av våra väskor, imorgon drar vi finally till Perth :)

Jodå, det ser ut som om saker och ting börjar lösa sig och vi har en liten plan... Kommer nog va lite hemlig ett tag till, tills allt verkligen har gått som vi planerat :) Åker till Perth på lördagmorgon, där vill vi jobba som dårar. Efter det vill vi till Ayers Rock (Uluru) och campa under öppen himmel, jisses vilket äventyr det kommer vara! Sedan vill vi vidare upp till Cairns, och göra den traditionella resan neråt. Hade traveltalk igår och det fanns sååå mycket att se! Whitsundays till exempel, en ögrupp där en av världens finaste stränder finns, dit ska jag!!! :) Sanden där är så fin så att NASAs rymdkikares glas är gjord av den sanden som finns där - hur coolt är inte det? Jag vill dit nu nu nu, men först, dags att hitta jobb i Perth...

Och innan dess ska vi packa om vår väskor och fixa allt som fixas skall, det är trots allt 3 nätter vi ska spendera ombord på ett tåg, I'm sooo excited!!! :D

Igår blev inget som vi tänkt oss, inga foto blev upplagda och tåget till Perth blev inte bokat trots flera försök. Hemsidan accepterar tydligen inte svenska bankkort så Tomas ringde till dem men de kunde inte göra betalningen via telefon heller. Klockan var då runt 16 och resebyråerna stängde 17. Snabbt som fasen försökte vi hitta närmsta ställe men personen Tomas pratade med hade gett en tokig adress så när klockan var 17 var vi smått förvirrade och fortfarande utan tågbiljetter. Till slut fick vi tag på en trevlig människa som sa att vi kunde komma till henne dagen efter istället. Vi gav upp tills vidare och gick hem och gjorde pannkakor istället, 4e gången på två veckor, jisses vad gott det är :)

Imorse vaknade jag vid 8.30 och sedan tog vi gratisbussen (älska Sydney för att ha en gratisbuss som går tvärsigenom stan) till vårt bokningscenter. En väldigt trevlig tjej hjälpte oss att fixa våra tågbiljetter för $665 (5000 kr) Så billigt...! Men å andra sidan, flyg i samma prisklass finns inte förrän om en vecka och detta tåget ska tydligen vara väldigt känt. Googla Indian Pacific! Det finns bara ett företag som kör i en sammanhängande rutt från öst- till västkusten. Tågresan tar 4 dagar och 3 nätter, varav 24 timmar enbart är genom öken. Det ska bli sjukt spännande, har googlat mycket om det och det verkar intressant som bara den. I "backpackerpriset" ingår 2 säten, som flygstolar typ, så ryggen lär ju inte tacka en sen, men vill man ha en säng går det loss på ca $1000 (7500 kr) PER PERSON! Så njae, vi tog det "billigare" alternativet och körde med flygstolar istället ;) Nu är det hög tid för att ladda upp bilderna på facebook, kram till er där hemma!

I söndags så stod Harbour Cruise på schemat. Det var sådär kul, att göra gruppgrejer är inte riktigt min sak, särskilt inte när det går lååångsamt! Vi såg dock operahuset och Sydney Harbour bridge, något som vi inte hann med på min & Tomas rundvandring häromdagen. Vi tog sedan båten till Watson Bay för att gå runt "ön". Där fanns egentligen inte så mycket att se, så jag förstod inte poängen med hela rundturen egentligen. Så fort vi var klara skulle gruppen gå och äta fish&chips, för $12 (90 kr) så det blev nejtack för vår del, jag gillar inte ens fisk, så vi blev visad vilken båt vi kunde åka hem och som tur var så gick den direkt. Efter 20 minuter hoppade vi av, och för att komma in city igen så var man tvungen att dra sin båtbiljett genom en kortläsare så att grindarna öppnade sig. Och våra biljetter passade inte in i kortläsaren så där stod vi som två fån och tittade på alla andra som hade äran att få komma in i Sydney igen. Vi pratade med en "gulväst" och då förklarade han att vi hoppat på fel båt. Hur det nu kan vara möjligt tänkte vi, eftersom vi trots allt hade åkt båten, och kontrollanterna ombord inte hade sagt något när vi gick på? Nej, då går det tydligen två företag ute på vattnet, och vi hade åkt med den som vi inte hade biljett till. Ett annat par från USA hade gjort samma sak så de bad att få prata med managern. Managern OCH två vakter som placerade sig på nära avstånd kom, men killen som var chef sket i vilket och sa att det var vårt eget fel. Jag menar, hemma kan du inte åka buss med en biljett som tillhör något annat företag än Skånetrafiken, det kontrollerar ju kontrollanten, noga dessutom! Nåja, han hade noll och ingen förståelse för oss, utan vi fick köpa två nya biljetter för 11 dollar (ca 85 kr) för att komma igenom grindarna. Vilket projekt!

Igår sov vi till 11.30, jag har dragit på mig världens förkylning IGEN. Störigt att aldrig bli riktigt frisk, såhär har det varit i en månad nu :( Vi har lyckats göra lite kreativt idag iallafall, sorterat ut massa kläder som ska läggas in i vårt reseföretags luggagestore (ååååh så skönt att bli av med grejer som man ändå inte har använt under resans gång, men som man inte vill slänga) och sedan har vi ätit pizza och lämnat in tvätt. Vår plan för imorgon är att boka tåg till Perth. Ett 3-dagarståg, helt sjukt. Man kan flyga också, det tar betydligt färre timmar (ca 5-6) men det ska tydligen vara en fantastisk view och en rejäl upplevelses att göra resan via tåg. Backpackerpriset är $299, vilket blir ca 2250 kr, så det är en dyr resa. Flyg ligger på samma, men då åker man inte förrän om 2 veckor så med boendepriset som råder här så blir det billigare med tåg.

Hur som helst, vi tänkte boka och sådär idag, och då ska jag även lägga upp alla foto och massa annat som måste fixas, för min iPhone är numera full :)

Idag har vi besökt Bondi beach. I vårt backpackerpaket ingår lite olika aktiviteter, och imorse 11.00 blev vi upphämtade av "personalen" med minibuss. De släppte av oss på en lite mindre strand, som inte alls var Bondi beach, och sa glatt att vi skulle GÅ till Bondi. Kul. Jag hade mina flipflops på mig och vi skulle promenera på klippor, gå i trappor och genom upp och nedförsbackar. Det var bara att traska på, nästa gång är det gymnastikskor som gäller... Efter en stund kom vi fram till Bondi, och vad ska man säga, den var ganska bred, men eftersom vi redan sett Manly beach så var det inte lika mycket wow-upplevelse som det nog annars blivit. Vattnet är kallt satan och ruskigt strömmigt, livvakterna har verkligen att göra! Jag fegar (både för kylan men även strömmarna) så jag kör kärringadopp :) Vid 17.15 tog vi bussen hem igen och begav oss direkt till taket på vårt hostel där det skulle serveras BBQ. Fick provsmaka känguru, lite läskigt men man var ju tvungen när chansen gavs. En aborigin eller hur det stavas (Australiens urinvånare) kom och hade en liten show, dansade och sjöng, shit va galet. En film är uppe på Facebook för det var helt sjukt! :) Snart dags för sovdags, imorgon är det Harbour Cruise som gäller, vet inte vad det innebär än men det får morgondagen utvisa :)

Igår var en turistdag, rakt av! Vi tog på oss vandrardojorna, praktiska kläder, kamera, vattenflaska och karta. Innan hade jag ritat ut på kartan allt jag ville se och vi planerade att hinna med det innan vår wine&cheese night som Australian Backpackers anordnade vid 18.30. Vi kom först till St Marys Cathedral, en riktigt stor och fin kyrka. Sedan gav vi oss av emot Hyde Park och kollade in ett museum som är en hyllning till australienska avlidna soldater som krigat. Efter parken besökte vi ett konstmuseum (jag var en ÄKTA turist igår) och sedan gick vi till Botanic Garden, och jisses vad fint där var! Massor av blommor, träd och annorlunda växter, vackert som bara den! Vi hade hört massa fågelkvitter från ett ställe i parken så vi gick dit senare för att kolla vad det var. När vi kollar upp får vi se en fladdermus, på ganska nära håll. Vi kollar runt och ser att alla närliggande träd kryllar av fladdermöss! De är sååå söta! :) Klockan tickade på och blev 16.30, och 17.00 hade vi ett infomöte bokat så vi fick snabbt springa tillbaka, trots att vi inte ens hade sett en tiondel av det vi hade planerat. Väl tillbaka så gick vi igenom nyttig jobbinfo och sedan blev det wine&cheese night. Vårt hostel anordnade pubcrawl, med inträde och drinkar på 2 olika nattklubbar. Vi tänkte först inte följa med, men efter lite vin så ändrade vi oss :) Vi besökte The World Bar och Soho, 2 riktigt sköna ställen! På Soho serveras shots i tekannor, en sjukt häftig idé som de borde införa i Sverige också. Vi gick hem vid 01.30 eftersom vi skulle ha ett nytt möte klockan 12 dagen efter.
Idag har varit en infodag, massa information har forsat genom mitt huvud. Vi har fixar bankkort, medicarekort och fått lyssna på massor av intressanta saker. Jag och Tomas är ganska lost fortfarande, men just nu lutar det åt att vi ska köra lite Wwoofing innan vi vet våra nästa planet. Wwoofing innebär att man jobbar på en farm, men bara ett par timmar om dagen och inte lika slitsamt som vanliga farmer, och som lön får man boende och mat. Ett bra sätt för att spara pengar när man vill ha lite tid för att planera vad som ska ske härnäst. Men vi får se, alla vi stött på säger att ens planer ändras i princip dagligen här borta, och våra planer är säkert inget undantag... :)

Så hat vi anlänt till city. Har inte hunnit se så mycket av staden än, allt körde ihop sig imorse och vi var ganska trötta. Brandlarmet gick på vårt hostel i Manly, precis när vi skulle checka ut. Trodde bara det var fallsklarm tills vattnet forsade ner för trappan. Galet! Brandmännen kom och sedan väntade vi på vår skjuts in till Woolloomooloo. Som hade glömt oss. Efter ett tag kom han och körde oss in till vårt hostel. Vi uppgraderade vårt rum till singelrum, alltså en stor säng med plats för 2. Fan vad skönt att ha eget igen och slippa trängas med massa folk. Lite lyx innan arbetslivet drar igång :) Dags för lite mat nu, ciao! :)

Det började på eftermiddagen, den 28/12 då vi blev hämtade av en minibuss som skulle ta oss till en annan minibuss för avresa mot Bangkok. Vi hade dividerat länge och väl om hur vi skulle ta oss dit, med vanlig buss från busstationen eller via minibuss direkt från hotellet. Det senare alternativet var det dyraste, 800 baht för 2 personer. Storbussen kostade 250 baht för 2, men komforten är en helt annan på en minibuss, så vi beslöt oss för att ta den till slut. Den minibuss som hämtade oss på hotellet var den skrangligaste jag någonsin sett, men chaufförerna (dom var 3!) lovade att detta bara var en transferbuss till den riktiga bussen som vi skulle ta. Efter 20 minuters vansinnesfärd stannade vi vid en fräsch och ny minibuss, och vi släppte av två backpackerkillar som hade suttit bakom oss. Konstigt tänkte vi, varför får inte vi gå av, båda ska till Bangkok men vi ska inte av här? Efter en bit på vägen till blev vi avsläppta. På busstationen. Och vi skulle ta en STOR buss. En stor skranglig buss som vi hade betalat 800 baht för att åka. På biljetten vi fick tryckta i handen stod: "Price: 124 baht". Jomen hallå, det här stämmer inte sa vi till chauffören, vi betalade 800 för det här? "No no, it's okey" svarade han, "You will not have to pay more money" NÄ AFAN, vi har ju redan betalt åt helvete för mycket! Ivrig som fan var han att vi skulle gå, och nu förstår vi varför...Tomas hade haft en limpa Camel i väskan som under färden hade förvarats framme hos chaufförerna, och dom gillade visst Camel lika mycket som Tomas. Cigaretterna är nu long gone, hur fan vågar dom? Nåväl, vi fick ta den stora bussen, jag var arg som ett bi och Tomas försökte lugna "Såja såja, vi kan inte göra något åt det nu ändå, eller hur?" Nä såklart. Men ändå. Jävla thaiare till att lura folk och stjäla ens saker! Vi blev avsläppta på flygplatsen, fick ta taxi till vårt hotell som vi hade bokat (dyrt, 1000 baht) men vi ville lyxa till det eftersom dom hade jacuzzi. Väl framme var klockan runt 22 och vi åt lite och såg fram emot ett varmt bubbelbad. Med badkläderna i handen kilade vi ner mot skylten där det stod swimmingpool. Vi hittade inte riktigt, men sen slog det oss...skylten pekade utåt, och där ute mitt i nattmörkret så fanns där en pool. En vanlig jävla iskall swimmingpool. Kul. Nejtack, med hosta och halsont så sket vi i det och gick och la oss istället. Tidigt tidigt dagen efter åkte vi till Suvarnabhumi Airport igen, för att åka 6 timmars flyg till Sydney. Förutom att det inte tog 6 timmar. Utan 9. Och en halv. Vi hade fått för oss att det skulle gå fort men vi måste ha kollat fel. Det positiva var att att flyget bara var halvfullt så Tomas la sig över 3 säte och jag över mina 2. Vi sov igenom hela flygresan, bortsett från måltiderna. Skönt! På kvällen landade vi i Sydney, fixade simkort och vatten och annat livsnödvändigt, sen tog vi taxi till Manly. Hej Australien, svindyra land! Taxin gick på ca 85 dollar (gånger lite mer än 7 för att få fram den svenska summan) Vi är vana vid baht. Och att allt är i princip gratis. Australien påminner lite om Sverige, det är väldigt rent och fint. Och dyrt. Vi var osäkra på om man kunde dricka kranvattnet (som stinker klor) så vi gick och handlade. 2 halvlitersflaskor för 5 dollar = ca 35 kronor. Jesus, innan har vi köpt 6 LITER för 7 kronor! Jag fick lite småpanik, jag som alltid dricker så mycket vatten, hur ska det gå? Dagen efter hittar vi små "vattenstationer" där du får fylla på dina vattenflaskor. Gratis! :) Lycklig blev jag, det är en sak som är säker! Följande dagar som varit har vi mest utforskat området vi bor på, Manly. Vi lagar vår egen mat (det har jag längtat efter) på vårt hostel tillsammans med 200 andra, och det känns väldigt konstigt. Vi bor i ett litetlitetpytterum med två andra brittiska tjejer. Inget fel på dom, inte överhuvudtaget, men fan, det är konstigt att höra okända människor ligga och snarka i samma rum som en själv, och det är minst lika störigt att vakna av att dom prasslar och drar i dragkedjor och öppnar och stänger väskor och har sig. Det blir inte bättre av mitt härliga morgonhumör heller :) Nyår firade vi inne i stan, det var helt sjukt med folk där fanns! Gånga Malmöfestivalen med 10 så har ni trängseln där var. Jag tror säkert det finns en del människor som blir ihjältrampade där, så vi ställde oss en bit därifrån. De skjuter upp raketerna vid Sydney Harbour Bridge (tror det heter så) och vi ställde oss precis vid början av bron. Det var jättefint, det vi såg. Kollar Aftonbladet dagen efter och ser hur det såg ut på riktigt, alltså sett från hela bron. DET var sjukt och det visade sig att vi bara sett en liten del av det stora hela :) Nåja, det var fint ändå. Spenderade dagen på stranden igår, kändes mycket konstigt med tanke på att det var nyårsdag, men jag klagar inte :) Alla är helt tokiga i solskydd här, men eftersom jag och Tomas numera har Thailandhud så tänkte jag att det inte var så farligt. Tog bara lite på axlarna och tänkte att det skulle räcka. Smetade även på lite morotsolja, why not liksom. Efter ett par timmar i stekande sol säger Tomas: "Ööh du, vet du varför folk har sån noja med solskydd här?" Nä, vadå menade jag då, och han bara "Höhö ja, asså, Australien har hål i sitt ozonlager så solen är skitstark här!" Hmm. Jotack, jag var bränd när jag kom hem. Efter bara 3 timmar! Usch, farligt farligt, jag kör med solskydd nästa gång. Idag spenderar vi därför mesta tiden i skuggan, och vi har också upptäckt att McDonalds har gratis wifi. Gött!!! :) Puss på er där hemma!