Uppe med (innan?) tuppen
Som vanligt ringer min inre klocka 05.58 och jag vaknar, mer klarvaken än nånsin och kilar upp och borstar tänderna, tvättar ansiktet och gör kaffe. Det känns som gammelvarning (snart 25) men samtidigt är det rätt mysigt att tassa upp tyst när alla andra sover, och att sen kolla ut genom fönstret och se hur solen sakta stiger upp. Dessutom tar man vara på dagen. Gammelvarning, ja.
Imorse fick jag ett samtal från en trevlig indier (lät det som) som ville ha mig på arbetsintervju imorgon. Jag är nervös! Jobbet är som kitchen hand, vilket passar mig perfekt, jag älskar att stå i köket (jag kommer bli en perfekt fru btw, åtminstone när det kommer till matlagning) så vi får se hur allt går imorgon. "Heellå ajm fajnalli heeir, now kaan wii mäjbi spiijk ähbout maj lön?" Nåja. Det går nog bra. Min engelska va fan bättre än indierns ;) Man blir så självkritisk med sin engelska när man kommit till Australien där alla har det som modersmål, i Thailand fattade dom bara "Pad thai, hello och tank you" så det är stor skillnad nu. Men det kommer gå perfekt. Visst? :)
Pratade med älskade lilla mammo i två timmar innan också, åh så härligt <3 Återigen, tacktacktack för Skype!
Nu skriker Tomo (Här i Australien blev det hans nya namn enligt mamman i familjen, mitt blev Sandy, såklart) att jag ska släppa mobilen och cykla och handla med honom så...a woman's gotta do what a woman's gotta do... ;)
