Tuffa dagar!
Det har gått en vecka sen sist jag uppdaterade men det känns som det hänt 1000 saker, i alla fall känslomässigt. Jag har varit sjukt känslig och humöret har inte direkt varit på topp... Pratade med mamma igår och efter det kändes allt genast mycket lättare igen. Flytten har gjort sitt också, jag menar att flytta var skönt, och det har nästan bara sina fördelar, jag bor gratis, jag har nästan alltid ett hus för mig själv, jag slipper hundarna, jag har ingen som "passar efter" mig, MEN. Jag saknar Hugh, äldsta sonen, som FAN. Att säga hejdå till honom var helt sjukt jobbigt, tror inte ens han vet hur hårt jag tog det. Kramade honom länge länge och halvsprang sedan ut till bilen där Franz väntade, och bet ihop käkarna hårt. Självklart kommer snyftlåtar på radion och ögonen tårades. "Well, goodbyes are not very easy..." sa Franz och jag höll med. Jag HATAR att säga hejdå, även om man inte känt varandra länge eller så, det är något dystert och hemskt med att säga hejdå, och jag AVSKYR det! Att jag dessutom tänker för mycket är ju inget nytt, och jag vet att det inte är bra...men...det är så svårt ibland. Jag är så långt hemifrån och vissa val är inte alltid självklara... En dag i taget! Mitt tålamod är inte helt hundra, och ibland gör det mig så snurrig att inte veta vad som pågår....men men, tids nog...
Mycket har hänt på kort tid också på sistone. Hade en sjuk helg, i fredags jobbade jag hos Boby, lugnt och skönt som vanligt på fredagar. Kom hem och Hugh hade lagt Smirnoff på kylning och välkomnade mig med en grogg. Stannade uppe tills jag vet inte när, och dagen efter var det dags för ett Ikeabesök med Franz. (Nej, han hette inte Frank som jag trodde...) Jag mådde sådär. Åkte dit vid 12.30 och åt köttbullsmackor och dammsugare, och en kaffe senare mådde jag lite bättre :) Köpte (jag FICK det av honom) ny säng, nya lakan, kuddar och täcke, allt nytt och det blev även en tur i den svenska matbutiken på Ikea. Kaffe, rödbetssallad, gott och blandat och knäckebröd, man kan bli glad för mindre... Kom hem lagom till det var dags att cykla till Boby... En fullspäckad kväll väntade, det skulle vara massa studenter på middag där - äntligen lite unga människor! Hade sjukt mycket att göra, och när klockan slog 23.30 blev jag medbjuden av en av studenterna på oplanerad utgång, jisses vad kul vi hade! Jag har massa konstiga foton på min mobil, och mina vita skor är numera svarta och jag har träningsvärk av allt dansande...en mycket bra kväll! Kom hem vid 7 på morgonen och somnade rätt kvickt... Ett par timmar senare ringer klockan...det var dags att packa hela rummet, på en timme, på tok för bakfull för att ens orka gå ur sängen men...jag var tvungen... Masade mig upp och trodde jag skulle avlida, men som man bäddar får man ligga och det var helt klart värt det!!! Packade ihop allt så snabbt jag kunde, otroligt hur mycket skit man samlar på sig. Franz kom och hämtade mig och jag slängde in grejerna i mitt nya rum och begav mig till Boby för ännu en kväll bestående av jobb. Som tur var vi två servitriser även denna kväll så jag stod mest och pustade vid diskmaskinen... Usch och fy! Jag kommer inte ihåg sist jag var så bakis, det var vidrigt! Måndag morgon vaknar jag och inser att jag fortfarande är bakis... Fruktansvärt - är det ett ålderstecken eller bara ett tecken på att jag sällan dricker? :) Mådde för jävligt, och ovanpå allt var jag tvungen att jobba 8-5 och sen bege mig till Boby på kvällen igen, vi som aldrig har öppet på måndagar annars men just den kvällen hade vi 24 tysk-studerande elever på middag... Gött! Efter en långdusch somnade jag som ett barn och sov LÄNGE dagen efter, började inte förrän 11.30 - ingen som skruvade upp radion, inga skällande hundar, ingen som väckte mig - det var hur skönt som helst... Hade en bra dag på jobb, allt går mycket lättare när man är vid sina sinnes fulla bruk :)
BHade Bobyjobb igårkväll också, och kvällen var dedikerad till att göra köttbullar, och i min fantasi skulle jag och Boby göra dom tillsammans, eftersom han ska sätta in dom på menyn till helgen (det var i alla fall hans ursprungliga plan...) men Boby ger mig fyra kilo köttfärs, "Here you go Seeendraa, gör som hemma!" Oh gawd. Kände jag pressen? Eh, ja! Jag blandade i alla möjliga sorters kryddor, så som jag alltid gör hemma och det är väl därför mina köttbullar aldrig smakar likadant :) På lördag ska vi steka dom och jag är sååå nyfiken! Trodde inte Boby skulle ge mig hela ansvaret men jodå...det är fan stort!
Kvällen ska spenderas i saknat sällskap, Hugh kommer över, kommer bli en grym kväll...! :) Är sedan ledig fredag-tisdag, det är tydligen redan påsk här, och lite ledighet är ju aldrig fel...
Puss till mina fina där hemma!
