sandravictoria

Jisses. Jag vet inte var jag ska börja. Jobbade igårkväll på restaurangen när min kära husherre kommer fram till mig och säger: 'Du, vet du, shit vi måste flytta, snart, på söndag, kärringen som äger huset har blivit spritt språngande galen och nu slänger hon ut oss!' Jahapp, där stod jag med tallrikar i näven och visste inte om jag skulle gå fram eller tillbaks. Har spanat på lite olika rum och när jag kom hem bestämde jag husträff med en Eddie i Vic Park lördag klockan 9.30. Dagen till ära hade jag fått låna Bobys bil, och med mitt lokalsinne fick jag lämna hemmet en timme innan... Åkte och kollade på rummet och det är...helt okej. Han har två hönor i trädgården som heter nåt i stil med Piff och Puff och det är ju alltid trevligt. Eddie är en trevlig liten knubbis och han ville att man skulle känna sig som hemma, ville man måla om och dekorera och hänga upp tavlor var det okej, och det är ju tur, för jag har så himla många tavlor med mig från Sverige i min backpackerryggsäck som jag längtar efter att få spika upp. Nåväl. Saken är den att över nätet har jag fått kontakt med en kille från Frankrike, Thomas, som också är backpacker, och bor i ett hus med 4 killar varav husägaren antagligen är gay... Han tar foto på killarna och delar säng med en av dom och har massa foton på manliga ansikten i hela huset. SÅ, Thomas vill flytta. Jag förstår inte varför. Hursom, det visar sig att Eddie har två rum. Jag fick en idé och jag och Thomas möttes upp vid 11-tiden på ett café i Vic Park. Vi pratade och sedan väntade vi på att tatueringsstudion som han tatuerat sig tidigare på skulle öppna för dagen. Klockan 12 går vi dit för att boka en tid till mig. Tre månaders väntetid får du räkna med säger hon och jag suckar. Nåväl, den som väntar på något gott... Jag och Thomas beger oss i bilen mot ett annat hus vi tidigare pratat om som vi ville kolla på. Mitt under bilfärden ringer hans mobil och han säger högt 'Varför ringer tattoostudion mig?' Efter en kort stund hör jag hur tjejen på andra linjen förklarar att Steve på en annan tattostudio i stan fått en avbokning "så hälsa Sandra att hon kan få bli tatuerad idag om hon vill". Jag dog lite inombords. Idag? Men, men, men...jag är ju inte förberedd! 'Vänd bilen' sa Thomas - 'vi åker dit!' Med han som kartläsare av Google Maps och jag som numera van vänstertrafiksförare hittade vi till Holdfast Tattoo. Halvtvå var vi där och ursnygga Steve välkomnade oss och sa att vi skulle komma tillbaks efter en halvtimme när han ritat upp skissen. Helvete också tänkte jag - har jag ätit frukost? Nähä, det hade jag ju inte mitt i all stress. Slängde i mig en croissant och sedan var det dags för smärta. Det gjorde så ont så jag höll på att svimma, att bli tatuerad över revbenen är VIDRIGT. Han körde konturerna och jag förklarade att jag har Bobyjobb ikväll och måste lämna vid 5. Vi hinner sa han, vill du fortsätta? Nääe kved jag, men sen tänkte jag, jag pallar inte gå igenom detta en gång till om två veckor så 'go for it!' sa jag och dog lite till av smärta. Jag kan inte med ord beskriva hur ont det gjorde, och detta är ändå min femte tatuering. Aldrig-mera-revben! När klockan var 5 var jag mörbultad och helt förstörd. Jag kan gå hem härifrån säger Thomas när vi var klara - så slipper du köra en omväg. Okej tänkte jag, men insåg sen...jag hittar för fan inte till Bobyjobb härifrån. Kära Thomas agerade kartläsare och så fort jag hittat till huvudgatan skulle jag släppa av honom så han kunde gå hem. Problemet var, jag kunde inte stanna. Det var typ motorväg hela vägen. Så nån kilometer innan jag var framme hittade jag en lucka att stanna på och stackarn fick gå hela vägen hem. Jag bad tusen gånger om ursäkt för allt han fått stå ut med idag men han hade överseende och frågade om jag nånsin skulle hitta tillbaks. Nej sa jag övertygande: mitt lokalsinne är obefintligt. Jag kom till Boby, 45 minuter för sent (no probs Sandra säger Boby) och såg att Liz inte är där. Lördag = hektiskt, och här står jag med Stephanie...och LAUREN. Ni vet, hon med korta shorts som satt ner på en stol med mobilen i handen. Jag får spel. Jag hade feberfrossa, var hungrig, huvudvärk och det sista jag behövde var en Lauren. Herregud. Jag tror jag sa till henne 15 gånger på en kvart vad hon skulle göra, tösabiten stod bara där och glodde och väntade på att maten skulle bli klar. FÖRIHELVETEGÅOCHTADISKENELLERNÅT FÖRBANNADESNORUNGE!!! Men så kan man ju inte säga. 'Hörredu Lauren, vet du, jag tror (jag VET) att disken där borta behöver bli diskad' ... Lauren svarar inte mig längre, men skitifucking samma, man tjänar inte sina pengar genom att stå. Stå och glo. Jag får spel. Jag fick en idé, man måste tänka taktiskt.'Hörredu Boby, sa jag lite försiktigt när ingen hörde - måste vi verkligen vara tre stycken här idag? Det är ju inte så hektiskt som vi trodde...' 'Höhö nä det har du rätt i!' säger han med sin söta indierdialekt OCH SÅ SKICKAR HAN HEM STEPHANIE! Alltså. Förihelvete. Försöker vara professionell medans jag för mitt inre drog den där tjejen i håret och frågade vad i helvete hon tror man gör för att tjäna pengar. På med ett fejkleende och servera 15000 gubbar kaffe. Bandet spelar 'Pretty woman' och en dammig gammal gubbe lutar sig fram och väser 'Hey babe, dom spelar din sång nu hör jag!' ;) ;) ;) SERJAGUTSOMENHO*AELLER?! Men det sa jag ju inte. 'Haha, thanks for that mister, ha ha ha!' Ha ha ha, fuck off fatty tänkte jag och tog hans kaffekopp. Orka. Kvällen gick för övrigt bra, och jag är nu i sängen, helt förstörd och ska få ett par timmars sömn innan packning och flytt står på schemat... Vilken jävla dag haha! :) Godnatt!