Keeping busy
God morgon!
Då har det gått två veckor sen sist, och jag sitter här och försöker komma på vad som hänt men som vanligt står det still... Hade massor av saker i huvudet innan men nu är de borta :)
Har jobbat som vanligt, igårkväll var det dags för en jäkla massa prep inför dagens buffé och bokningar. För ett år sen hade vi samma sak på restaurangen, Black&White dance och det var fullproppat med folk. Ikväll är det samma sak som gäller, plus även en buffé för 50 personer... Jobbade till 11.30 igårkväll, och idag blir det cirka nio timmar till, jag kommer va SÅ trött imorgon... Och imorgon ska jag på Hospitality mässa med Andy, en mässa med mat och massa restaurangsaker, jag ser verkligen fram emot det och ingen trötthet ska få stoppa mig :)
Fick ett presentkort av Andy på ansiktsbehandling och massage, och i tisdags använde jag den. Först startade det med 30 minuters rygg och nackmassage, så jäkla gött! Sedan ansiktsbehandling med alla dess möjliga krämer och skit, när jag var nerkletad med något lavendergrejs tejpade hon fast bomullspads för ögonen på mig så jag inte kunde se något, det kändes en aning märkligt.. Men efteråt var jag len som en baby :) Och på tal om baby, och herregud... Jag har bara VÄNTAT på den dagen då jag ska kalla min chef Boby för Baby, det är så likt liksom. Över ett år har gått och inget har hänt, men igår när jag skulle ge honom en kopp kaffe så kom det... 'How many sugars would you like,
Baby?' ÅH GUD. Jag vet inte om han hörde det, men han svarade att han ville ha två. Jag dog lite, och övertröttheten slog mig i huvet samtidigt och bidrog till ett massivt skrattanfall... :)
Tror att vi alla var sjukt övertrötta igår, efter att ha suttit fast i trafiken i 1 timme och 20 minuter anlände vi till jobb, och vi hade en jävla massa att göra... Sent på kvällen var vi alla tysta och uppe i vårt eget, och från ingenstans drar Boby till med ett dancemove, sjunger högt rakt ut på sin söta indiska dialekt: 'WOOPA GANGNAM STYLE!!!' Jag tror vi alla dog lite av skratt, bara sådär från ingenstans. Han är så go min kära chef :)
Om 4 timmar (åh herregud) bär det av till jobb, innan dess måste jag städa mitt rum, jag förstår inte hur det alltid blir så förbannat stökigt!
Åkte till Rockingham i tisdags eftermiddag - sommaren är på väg bort, så det gäller att passa på :)
Andy lär mig att äta sushi... Jag har gjort enorma framsteg...
Fina vackra solnedgång
Puss på folket där hemma <3
A happy bunny
God morgon världen!
Idag är det söndag, hälften av påskledigheten har redan gått, men det är lugnt, jag har haft det bra :) Torsdagen var inte så bra, och ja, inte fredagen heller - jag tror jag hade för stora förväntningar haha, men det är lugnt. Vi fokuserar på de bra grejerna istället :) Igår åkte jag till Rockingham för att möta upp Jamie på lunch, han har en ganska bra övertalningsförmåga med tanke på att samtalet började med 'Det finns inte en chans i världen att jag kör i 50 minuter till Rockingham!!!! End of story!' Men...jag gjorde det, och det var braaaa! Mötte upp Jamie på parkeringen vid strandkanten, och från ingenstans trollar han fram det sötaste armbandet jag någonsin sett, en tjock silverlänk där det står 'Be happy' runt hela, tillsammans med två fyrklöver. Jag hade träffat honom dagen innan och varit lite halvt nere, och när han såg armbandet tyckte han att det passade mig :) Jag blev så lycklig, helt sjukt, världens finaste armband!!!
Vi gick en runda vid stranden, och sen hittade vi ett bra ställe för lunch. En ceasarkycklingsallad senare var jag så mätt så jag höll på att få kramp, det var 30 grader varmt och vi satte oss i skuggan och pratade bort typ 45 minuter. Efter det var det dags att åka tillbaks för lite jobb. Innan jag gick trollade han fram en sak till, en chokladkanin...och jag mitt jävla nöt glömde bort det helt och hållet.... Delade ut mina påskharar i torsdags, och sen tänkte jag inte mer på det... Jag ville bara dö, va fan, hur kan man glömma det så? Där stod jag tomhänt (eller ja, men ett armband och en chokladkanin) och stirrade ner i marken... SUCK! Mycket i huvudet eller? :)
Åkte tillbaks till Perth, hade tid för världens bästa Dome kaffe, och sedan bar det av till restaurangen... Någon frågade mig vad vi måste använda för kläder som servitris, och jag sa att det är valfritt typ, så länge det är svart eller vitt... Sååå, jag kom till jobb, och en kär liten tant hade fixat kaninöron åt mig och Grace, den andra tjejen som jobbar där... Men TACK VAD DU ÄR SNÄLL. Så igår såg jag ut som en svart kanin, med dessa förbannade öron som stack upp långt ovanför mitt huvud - och jag är ju inte lång redan... Varenda gång jag gick in i kylrummet trillade dom av, och varenda gång jag stod 'för nära' den andra tjejen hade våra öron automatiskt en fight... Folk uppskattade dom dock, alla utom jag :)
Världens coolaste kund kom in igår, jag skrattade så jag fick ont i magen. Jag och den andra tjejen stod i kassan tillsammans när han kom fram, och bara för att nämna så är hon troende, och denna mannen var INTE det. Han var runt 65-70, och började prata om att religion är skit, typ, hans mamma var nunna och hans pappa var präst 'Men jag, jag förlorade min oskuld när jag var 16, ha ha ha' Jag bara stod där - WHAAAAT? Sen sa han 'Ja, alltså, jag tror ju inte på gud och sånt skräp, men jag ska nog till kyrkan imorgon - för att se om jag hittar nåt ragg!' HAHAHA! Där sprack det för mig, jag kunde inte sluta skratta!!! Sedan halar han fram sin iPhone4 och börjar visa bilder på hans hus, han såg lika van ut vid sin telefon som jag, och han är typ trippelgammal jämfört med mig :) Det finns fortfarande hopp för mänskligheten haha!
Idag bär det av på meditation, samma som förra söndagen - det ser jag fram emot :) Ikväll blir det vin och cider,
får ta igen det jag aldrig drack i fredags ;) Sen om det blir utgång eller inte vet jag inte än, men jag måste ta vara på den enda lediga söndagen jag har!
Kärlek, gula kycklingar och påskägg till er där hemma <3
Räkor och en knubbig man
Jag tror jag har världens bästa chef! Han tar ut mig på middagar och fixar och donar åt mig. Men man vill liksom inte gärna klanta till sig på jobb för han är en sådan person som lätt stressar upp sig och blir halvt hysterisk om något händer, en höna av en fjäder liksom. Han blir inte arg, men bara lite panikslagen. Så idag hade han varit iväg och köpt en jumbopåse med räkor till kaféet, och han satte påsen på arbetsbänken och bad mig tina en tredjedel av påsen och det ska ju inte va så svårt. Tog en tredjedel och so far so good, satte tillbaks påsen på bänken, och det är en sådan påse ni vet med 'zip' öppning, så jag trodde jag stängt den tills påsen välte och alla jävla jumboförbannaderäkor spred sig över hela golvet... Jag fick panik. Min kära chef var vid tillfället ute och pratade i telefon, så jag fick handla SNABBT. Vad göra? Slänga alla räkor och tala om för honom att x antal dollar som du precis la på räkor får du nu göra om? Nää... Stoppa tillbaks dom i påsen...? Ja vad fan hade jag för val? Snabbt som fasen la jag mig på alla fyra och kröp runt på golvet och letade räkor som en annan dåre. Halvt hysterisk och halvt panikslagen, skratta eller gråta? Utan att tänka (förlåt alla ni som äter våra räkor på jobb) så stoppade jag
tillbaks räkorna i påsen och drog en djup suck när jag insåg att han fortfarande var ute i telefon... Stänger påsen (trodde jag) och slänger upp påsen på bänken igen, när jag i slowmotion ser att påsen glider, lägger sig ner och öppnar sig, och ut på golvet far alla förbannade räkor igen... 'OH MY GOD' skriker jag i all förtvivlan och bara står där och stirrar. Vad fan gör jag nu då? Gäller 5-sekundersregeln två gånger i rad? Om man heter Sandra så gör den det. I alla fall idag. Så ner på knä igen, skrapa ihop räkor som hamnat under frysen, under arbetsbänken och framför fötterna på mig... Ner i påsen, stänga den ordentligt, och just då traskar chefen in igen och jag ger mitt bästa leende :) Det må låta Hälsovårdsnämnden-varning men jag hade inget val. Typ. Räkorna är frysta, de sköljs i vatten och sedan steks dom. På VÄLDIGT hög värme. Så alla bakterier som kan tänkas ha fastnat försvinner :)
JAMEN FÖRLÅT DÅ!
:)
Efteråt var det Bobyjobb, en mycket märklig händelse där med. En stammis kom fram och skulle beställa och sa 'nu ska du få se vad jag ordnat åt dig', tar upp mobilen och pillar. Jag står som ett frågetecken och försöker tränga bort alla gånger han sagt att han vill fixa en 'man' åt mig. ('Om jag varit i din ålder hade jag bjudit ut dig, hö hö hö') Fejkleende och ett tillgjort skratt ger man till svar. Varenda gång. Man kan ju inte vara otrevlig liksom. Men hursom, idag fiskar han upp mobilen och säger att han fixat en dejt åt mig, och jag bara står där och stirrar. Jag vill inte ha nån jävla dejt, men tack ändå. Då har han tydligen en kollega som är 32 och som skulle vara 'lämplig'. Han trycker upp mobilen i huvet på mig och framför mina gröna har jag en knubbig halvt flintskallig man som POSERAR på 3 olika foto (tagna från tidigare idag på hans jobb). 'Hö hö ja han ville posera för dig' JOTACK. Jag bara stod där, högröd i ansiktet och höll på att garva ihjäl mig - är du seriös eller? 'Ja, alltså, han sa att om du var intresserad så skulle jag ta ett par foto av dig, så visar jag dom för han imorgon, och om han säger ja så kan jag fixa så att ni får varandras nummer! Han bor nära dig också tydligen, ni kan ju gå för kaffe eller så, eller rentav en film? Nåja, tänk över saken och ge mig besked innan du slutar ikväll!' Klockan 8.29 var jag så jävla långt ifrån restaurangen som jag bara kunde - MEN KOM IGEN FÖR FAN!!! Jag var så jäkla arg, men samtidigt kunde jag inte sluta skratta. Alltså, den här stammisen är trevlig liksom, men för i helvete... Jag vill inte ha nån man...
Trötta mig!
Nu är det läggdags, imorgon väntar 4 timmars jobb sen har jag påsklov i ganska exakt 50 timmar, wohoooo!
Kärlek!
A brand new week!
Förra veckan var SKIT rent ut sagt, usch och fy vilken hemsk och tradig och alldeles för jävlig vecka!
Igår var okej, eller ja, den var faktiskt bra. Vi åkte på Open Heart meditation, sjukt intressant och roligt, lätt att jag ska göra det igen! Vi log i typ en timme, jag hade ont i hela ansiktet efteråt, men det var grymt!
Idag...måndag, tillbaks till hårfrisören för att stoppa i mer slingor, och även göra klippningen som jag aldrig hann med förra måndagen. Det blev bättre denna gången, men jag tror jag har en dålig aura när det gäller mitt hår haha, vissa slingor blev lila för att det blev tvättat med silverschampo haha... Men efter min lilla meditation igår så är det bättre att le åt det hela :)
Jobbade idag, min söta lilla chef är så go! Förra veckan fick jag en voucher för massage och ansiktsbehandling - hur gött är inte det? Gav honom en flaska vin och choklad förra veckan som tack för allt han gör för mig och han blev nästan upprörd - spendera INTE dina pengar på mig! :) Idag frågade han vad jag ville ha till lunch, han skulle iväg och handla, och kom tillbaks med 3 paket sushi, så gulligt. Jag hatar sushi. Men iaf, om man skalar bort sjögräset så var det sjukt gott! Han är alltid så omtänksam, bjuder alltid ut en på grejer. Han ville bjuda på BBQ på fredag, men jag ska till Mandurah :) En stad typ en timme från Perth, tydligen är det värsta stora huspartyt där, huset är som ett mansion med 6 sovrum och 3 spa, varav det ena spaet är på balkongen med utsikt över vattnet... Denna tös är LEDIG på en fredag, så här ska drickas!!! Har inte festat på år och dar så det är dags att ta igen det :D
Imorgon blir det troligtvis middag eller något liknande med Andy, han frågade mystiskt vad jag gjorde imorgon och sedan nämnde han något om en extremt duktig 'pastry' kock som han kände... Fördelen med att jobba 4 timmar per dag är att man har så mycket tid :) Börjar ju inte förrän 10 dagen efter så det är lugnt.
Nu är klockan 23.51 och det är läggdags för länge sen, puss på er där hemma!
Hårfix och middag
3 månader har gått sen min hårkatastrof (som jag aldrig berättade om) har gått... Fy, jag såg inte klok ut! Idag fick jag äntligen det vidgjort, det blev inte riktigt som jag tänkte, men det blev bättre :) Med mitt jäkla lokalsinne och blonda hår hamnade jag på en frisörsalong som inte existerade, men 40 minuter senare var jag rätt :)
2 timmar spenderades, sedan snabbt som fasen hem, duscha och fixa till mig för att sen ge sig iväg igen. Min kära chef har tjatat länge om att han vill bjuda på asiatisk buffé, så då får man väl hänga på :) Han ville prata om framtida planer, hans restaurang och mig, mycket som händer nu! Körde därifrån vid 10.30, och åter med mitt lokalsinne körde jag fel. Trots gps. Hur lyckas man med det? Nåväl, klockan har nu blivit 11.45 och det är läggdags, imorgon blir det 4 timmars jobb och städning av smutsigt rum :)
Godnatt och puss på er!
Miss Truckie
Så har det återigen gått några veckor. Tanken när jag slutade på farmen var att jag skulle sluta på farmen, men efter en vecka i Perth blev jag uppringd och tillfrågad om jag ville göra 3 dagars lastbilskörande. Ja okej då, men...klarar jag verkligen av det? Jodå, det försäkrades jag om, allt skulle gå bra. Tisdag morgon kom jag hit, och hoppade in i lastbilen, som för övrigt inte var en lastbil utan en dump truck. Ja herrejävlar... Det var inte det lättaste då hytten och kroppen är helt avskiljda, styrningen är inte sammankopplad överhuvudtaget. Jag fick spel. Det kändes lite som att övningsköra med lilla mammo, Jamie satt bredvid mig och dirigerade 'Brake, no, stop, that way, no, here!' Frispelet kom när han tog över ratten... Och då kom även tårarna :) Jag var så sjukt arg på den fula gula lastbilen som kändes som ett monster! Vi åkte hem och åt lunch, och kom sedan tillbaka och jag skulle testa att köra själv. På nåt jäkla vänster så bara satt det, jag klarade det hur lätt som helst, allt gick kanon! Både jag och Jamie var lite halvt förvånade, det gick bra mycket bättre än förväntat :) Det är lite som att åka en konstant berg och dalbana, vilket kan låta sjukt skoj... Det skumpar och bumpar och hoppar och har sig, och ryggen är halvt trasig när arbetsdagen är slut... Nåja, 3 dagar flöt på, åkte tillbaks till Perth och jobbade, följande vecka samma sak, tillbaks på farmen för 3 dagar, och denna vecka likaså. Det är nu torsdag och detta får bli sista veckan på farmen :) Saknar att vara i Perth fulltid, det blev liksom bara en hel vecka i storstan innan jag åkte tillbaks till farmen igen. Ikväll åker jag tillbaks, och sedan är det jobb jobb jobb som gäller igen. Vi funderar lite på Kambodja i Augusti, men allt beror på pengar och hur livet ser ut då :) Tiden flyger förbi, det är en sak som är säker! Har redan varit här i 2 månader (+12 månader) sedan jag kom tillbaks från Sverige...
Och för er nära och kära - godis (marabouchoklad och en trevlig hälsning haha) tas gärna emot på:
Sandra Gustafsson
1/74 Ravenslea Drive
Parkwood 6147
Australia
Puss på er!
Jobb, jobb och jobb
Så har en helg passerat i Perth, en helt vanlig helg full av jobb. Fredagen var som vanligt, jobb jobb, lördag jobb och söndag jobb. Att vara kvar i Perth på måndagen var bara konstigt, det har liksom inte hänt på 5 månader. Tänkte bara slappa en vecka innan jag började söka jobb igen, men så fick jag ett sms av min gamla chef att han ville att jag skulle komma ner till lunch baren som jag jobbade på innan jag började på farmen. Tisdag morgon skulle jag åka dit, men fick ett nytt sms samma dag där han frågade om jag ville jobba 10-2 hela veckan. Jamenokejdå.
Så igår åkte jag dit, jobbade, åkte hem och körde sedan ner till Boby. Idag samma sak, jobb på lunch baren, sen Boby. Hela veckan ut blir det jobb, vilket gör att jag kommer upp i heltid denna veckan... Hur gött är inte det? Hade ju inte direkt räknat med det men jag klagar inte :)
Vad som händer resterande veckor får vi se... Tålamod!
Idag är det för varmt, 38 grader och jag gnäller. På fredag ska det bli 25 och då kommer jag gnälla för att det är för kallt... Sånt är livet!
1 timme kvar till jobb, trötta mig, denna värmen tar kål på en!
Puss på er där hemma
Pic summary from the farm <3
Floods on the road
Bad weather is on it's way...
Just before it all started..
My beloved little Junior boy
Amazing sunsets each and every night!
Open fields
Swimming in the dams <3
Bobtails come for a visit in the garden
Cute little Junior
Last night on the farm and I get a sunset like this! Lovely
Down the pines
An old bridge near the pines
I just love this photo!
Sunset at the dam where we went jet skiing
Another magic sunset
Hail in the middle of the summer
Sooo...this is just a few of all the photos I've got... It's been an adventure, it's been magic and unreal - I'll never forget it! <3
Last day at the farm...
Jaha. Då var det sista kvällen i Williams. Blandade känslor, för några veckor sedan ville jag bara dra - nu när det väl gäller så är det JOBBIGT! Jag har varit en i familjen sedan den 17 september förra året - nästan exakt 5 månader och imorgon bär det av till storstan på heltid. Jag kommer böla, förstöra sminket inför jobb och snyfta i bilen på väg tillbaks. Suck, det kommer bli hårt! Det har varit underbara och ibland jobbiga månader, fina minnen och underbara platser. Men som sagt, det är dags nu. Tillbaks till jobb, ska hitta ett nytt jobb som fyller ut mina helger på restaurangen, festa, träffa folk och vara lite ungdom igen :)
Ikväll blir det 2 flaskor vin och en kväll på puben, vi kör all in tänkte jag :) Bakfylla, packning och 2 timmars bilfärd tar vi imorgon helt enkelt...
Waiting...
Åååh trötta mig. Nu är jag trött på farmlivet - jag vill tillbaks till Perth! Trött på att vara städerska och 'extramamma' åt både barn och vuxna... Hade kunnat lämna farmen men det handlar såklart om pengar. Några veckor till sen drar jag, can't wait! Bakning är min terapi för tillfället, jisses vad här skyfflas ur nya experiment från ugnen :) Helgen spenderades i mitt älskade Perth, med Bobyjobb och slappedagar i värmen... Nu är det måndag igen, klockan är 10.30 och jag har redan bagels och ost och skinkpaj på gång, hoppas på att veckan går fort fort!
Kort inlägg men jag är bara så jäkla PMS-ig för tillfället - jag vill till storstaaaaaan, NU.
Lovely summer days
Förra inlägget var lite smått rörigt måste jag säga, jag skyller på jetlagen :) Andra veckan på farmen nu, vad har hänt sen sist? Hmm... Förra veckan sköts det papegojor, kräftor fångades, turer på 4-hjulingen, bad i floden, och bara...härligheter :) Åkte tillbaks till Perth förra helgen för att jobba, jag var så lycklig haha, servitrisjobbet är verkligen något jag brinner för! Kvällen gick kanonbra, och på söndagen träffade jag en svensk gammal man där, världen är liten! Söta lilla gubbe, han haffade mig utanför matsalen och sa 'Här har du en peng lilla tös' och räckte över en 50dollarsedel vilket är typ 350 spänn... Jisses, jatack! Men...en peng? Hoppas bara han inte tänkte att det var en svensk 50lapp :) Lycklig var jag iaf!
Denna veckan har varit varm som bara den, 35+ varje dag. Häromdagen la jag ut termometern i solen och den gick upp på över 50 grader! Måndags spenderades i min älskade river, jag har världens bästa smultronställe här nere! Igår åkte vi till Mandurah för läkarbesök och shopping, och idag blev det ytterligare ett besök vid smultronstället. Kära Jamie tog grävmaskinen igår och grävde floden större, så nu är där ett stort jäkla vattenhål att simma i - hur gött är inte det? Denna värmen är galen, men hellre det än kalla Sverige... :)
Puss på er där hemma!
Hello again Australia...
Hej alla nära och kära.
11 dagar har passerat sen sist och mycket har hänt. Som vanligt. Jag hade ju stora problem med mitt visum - biljetten tillbaka var bokad den 10 januari, vilket innebar att jag hade cirka 3 veckor på mig för att få visumet. Ansökte direkt när jag kom tillbaks hem till Sverige, och tänkte att 'detta kommer ju gå fort'. Mailar helpdesken efter några dagar för att dubbelkolla. I ett automatiskt svar får jag 'det tar cirka två veckor att få ett svar från oss via mail..' Okej... Hur lång tid tar det då att få ett visum? Ringde immigrationsverket i Tyskland eftersom det var det enda numret man kunde ringa om man befann sig utanför Australien, och kära tanten där sa 'Nej men åååh nej, det tar alltid väldigt väldigt lång tid att få sitt andraårsvisum'... Men lägg av. Det innebar isåfall att jag hade fått flytta min flygbiljett, och det skulle kosta ca $500, vilket är ungefär 3500. Bara för att flytta skiten. När hela biljetten gått lös på 15400 så var man inte så lycklig... Jag väntade och väntade och väntade... Och oroade mig som bara den, tänk om, tänk om, tänk... Och så plötsligt, den 2 januari så damp det ner. 'Your visa has been granted...' JADÅ!! Lyckan varade hela vägen tills samma dag jag skulle åka hem, då en kär vän säger att 'Visste du att det är högst troligt att du måste gå igenom en intervju när du kommer fram? Så att säkerställa att du verkligen gjort farmjobb?' Jo men tjena. Kloka jag började ju sedan kolla flertalet avsnitt av det där Australienska gränstullbevakarna...panik. Nåja.
På tisdagen bar det av... Jag hade bestämt mig för att checka in en extra resväska - jisses med kläder som jag återförenats med hemma! Att försöka få med jackor, skor, kläder, parfymer och väskor är inte lätt... Långt om länge var jag klar, 23 och 24 kg vägde väskorna - vilket var gränsfall, men jag klarade det fint vid incheckningen förutom att jag fick en fin liten tagg med 'HEAVY' på :) Nåväl, jag är tjej...sånt kan inte hjälpas. På Kastrup köpte jag choklad och saft och kollade på film på datorn, och plötsligt var det dags för en 10 timmar lång flygresa till Bangkok. Sov som en stock, så jäkla gött! Efter det väntade 9 timmar på Bangkoks flygplats, kändes sådär... Hittade en mysig fåtölj precis vid en strömuttag - så i med datorn, kollade 2 filmer och åt choklad, strövade runt lite på flygplatsen och sen var det dags att flyga iväg igen. 7 timmar senare hamnade jag bredvid en väldigt stor kille - alltså stackare för att sitta och flyga sådär. Han sov inte en blund, han fick liksom knappt plats... Så jobbigt det måste vara! Jag sov mig igenom hela flygresan typ, kollade menyn och såg att frukosten skulle bestå av värsta goda fruktgrejen med passionsfruktssås och grejer... 'Ja mina vänner då har vi landat i Perth...' MEN KOM IGEN. Frukost då? Nåväl, nu var det dags att stressa för intervjun...som aldrig kom. Jag var så lycklig när jag entrade Perth, lukten och värmen som slog emot mig, alltså jag älskar detta stället!
Åkte tillbaks till farmen för en dusch och hämta min bil och sen tillbaks till denna älskade stad! Jetlagen har ständigt gjort sig påmind, så det har varit väldigt lugna och sköna dagar... Imorgon blir det tillbaks till farmen igen - tänkte jobba där ett par veckor till, mest för att det är så jäkla gött och fridfullt där nere...
Puss på er!
Leighton beach nära Freo... Underbart!
HEJ SVERIGE!
Nu ska vi se var vi ska börja.
Sista inlägget var ett tag sedan - jag har helt enkelt inte vågat blogga. Bokade min biljett hem den "26 december", enda som visste sanningen var Diddi, och hon skulle hämta upp mig i Eslöv den 19 december. Att hålla detta hemligt har varit SVÅRT så in i helvete, det är en sak som är säker. Förväntningarna på att komma hem var stora, längtan blandat med rädsla - det hade ju trots allt gått 13 månader...
Tisdagen den 18 december smsar jag mamma och säger att vi ska ut och campa, och GUD vad dålig täckning det är i skogen, mest om hon ville ha tag i mig så hon inte blev orolig. Åker in till Perth på morgonen, shoppar lite, äter lunch och fixar mina älskade TimTams som skulle delas ut till nära och kära. Klockan 16.50 ska flyget avgå och ska sedan ta 7 timmar till Bangkok. I Bangkok har jag 90 minuter tills mitt anslutningsflyg ska gå... Problemet är att flyget lyfter inte förrän ca 40 minuter senare och jag har smått panik att jag ska missa flyget i BKK. Nåväl, att oroa sig hjälper inte så jag hittar mitt säte och slappnar av. Bredvid mig sätter sig en jättetrevlig kille från Perth som jag börjar prata med. 2 filmer och en middag senare så hoppar vi av i Bangkok och hinner utan problem med flyget till Köpenhamn. 12 timmars flygning väntar och jag är sådär sugen på det... Med mig har jag en valium (nej, det låter värre än vad det är, jag är ingen pillertrillare) MEN vid sjukt långa resor är det det bästa som finns. Jag tar en, lutar mig tillbaks och somnar... Jag vaknar igen efter en kvart och kollar på klockan. 10 timmar har gått. Haha, jag var så lycklig, tiden hade bara flygit och snart var jag hemma! Fräschade upp mig, åt frukost och sen landade vi. Jag och killen utbytade facebook och tog farväl, han skulle stanna i Köpenhamn och jag tog tåget till Eslöv. Iklädd flipflops och en sommarjacka fick jag köldskador, alltså jag tänkte inte att det skulle va så sjukt kallt! Diddi hämtar upp mig och vi bölar som dårar, kom igen över ett år för fasen! Gick in på ICA och det var JÄTTEKONSTIGT. Handlade choklad och skulle betala, alltså det var så konstigt att prata svenska. Flygvärdinnan på flyget var svensk, pratade med mig på svenska och jag svarade på engelska, och det slutade med att hon inte trodde jag kunde svenska. Alltså så pinsamt, men ja, man bli väl van... Nåväl, sedan var det dags att åka till mammas jobb... Ringde upp henne via Viber, precis som vi alltid gör i Australien. Jag krämar på och säger att vi är på väg från campingen, och bara stannade till vid affären. Pratar med "Kaylan" på engelska och mamma fattar ingenting.. Jag snörvlar av kylan och mamma undrar om jag blivit förkyld. JA GUD JA, jäkla camping... Vid denna tiden stod jag utanför hennes jobb, och hon var i bilen på väg till jobb. Plötsligt hör jag att hon stannar bilen och jag får panik. 'Nä kära mamma, nu måste jag gå, Kaylan håller på och är jättejobbig, måste ta hand om henne NU, japp tackohej' PUH! Rusar in på mammas jobb, kollegan är redan förberedd. Gömmer mig i ett av rummen och hör att kollegan säger till mamma att gå in i rummet och kolla vad fasen som hänt... Mamma stegar in och allt brister när vi ser varandra... Alltså, jag kommer aldrig glömma det! Mamma får en sån brutal chock, BACKAR och sätter ut händerna och säger NEJNEJNEJNEJ, medans jag går mot henne och bara vill ha en kram - hon trodde jag var ett spöke :) Efter några sekunder fattar hon och då jävlar i det bölar vi, det var helt sjukt! Några timmar spenderar på hennes jobb innan vi beger oss till Denise som är nästa lyckligt ovetande om vad som komma skall...
Alla som känner min syster vet att hon är väldigt mycket 'intevisakänslor', hon är helt enkelt inte lika blödig som mig och mamma. (Exempel: på väg in till Kastrup förra året, den 20 november när jag lämnade Sverige och alla grät i bilen sa hon 'Alltså, är det någon som vet ifall det finns McDonald's där, för jag e skithungrig' OKEJ syrran, det löser vi....) Hursomhelst, Denise har mamma i telefonen samtidigt som jag knackar på. Senare får jag veta att Denise var skiträdd, någon oanmäld som knackar på dörren bara sådär. 'Alltså det lät som en arg gubbe!!!' Okej... Tösabiten öppnar inte så jag knackar igen, skakar som ett jäkla asplöv gör jag också. Det går flera sekunder (år) och precis när jag tar i handtaget öppnar hon och tappar hakan, och vad är det jag ser, lillasyster GRÅTER!!! 'Alltså va FAN gör du här?' fick hon ur sig mellan tårarna, attans vad hon svor! Efter första chocken går hon in och hämtar Elias - alltså jag bölade ännu mer och bara minnet av det får tårarna att rinna nu. Det var fint, det var så oerhört fint, minnen som alltid kommer ligga nära hjärtat!
Vi stannar i ett par timmar och sedan följer hela skaran med till mammas jobb, för att sedan åka hem till Helsingborg. Runt 12-tiden är vi hemma och jag är så sjukt trött... Längtan efter familjen får mig att vara uppe till 2, sedan kraschar jag...
Och sen mina vänner, sen har allt ta mig fan bara gått utför! :)
Vaknar halv5 på morgonen - jisses vad jag mår illa.. Utan att gå in på detaljer, HALLÅ vinterkräksjuka, på trevligt återseende, jag har inte haft det på 18 (ARTON!!!) år, och då måste jag såklart få det efter ett dygn i Sverige. Senare mailar jag killen jag träffade på flyget - smått nyfiken på om han mår bra... Det gör han inte, han sa att han aldrig varit så sjuk i sitt liv. Jotack, jag förstår. Förmodligen har vi alltså blivit smittade på planet. Alltså, jag blir så trött. Sängliggandes i ett par dagar, och sen är det bara en tidsfråga innan resten av familjen får det... Först Elias, sen mamma, sen Denise. Jag kan säga att det där med att fira jul och julbaka och allt det där - det gick i kras. Ingen hade energi eller lust eller ork eller var ens sugen på julmat. Julafton - ryggläge på soffan, kollade ett Gleemaraton på TV och käkade kyckling med bearnaisesås och ris. God jul. Mamma och jag bojkottade Kalle Anka, alltså göra en julafton halvdan kan man vara utan. Det var helt okej ändå, jag hade liksom inte ätit bearnaisesås på 13 månader, så det var gott :) Inte förrän annandag jul hade vi ett julbord (det är faktiskt fortfarande jul på annandagen så det är liksom...okej) Dagarna har gått sakta, det har fasen tagit ett bra tag att reparera sig, och sedan spelar nog jetlagen in en del också.
Trots det har jag hunnit vara ute två gånger, en gång på Jägers den 25:e och en gång i Helsingborg den 29:e. Det är fan inte dåligt! Fredagen den 28:e åkte vi och överraskade pappa också, jag gömde mig i bilen under en filt när mamma skulle besiktiga bilen, haha, det var så sjukt. Mamma hade bokat tid på bilprovningen där pappa jobbar, och när vi kör dit ser vi att där finns fan fönster på alla sidor av byggnaden så i ren panik kör hon runt runt runt medans jag duckar och blir åksjuk. Pappa måste trott hon var full - förlåt - ALLA måste trott hon var full! Långt om länge stannar hon och trycker ner mig och mina långa ben nedanför passagarersätet - HÄR ta nu ett påslakan över dig och göm dig tös. Men gud, jag är 1,78 lång - det syns ju liksom inte alls att jag är 'gömd' :) Nåja, stackars pappa fick en chock ändå. Det blir restaurangbesök här i Helsnigborg nästa helg så vi får umgås och det ser jag fram emot :)
Nyår då?
Ja, jo, den har ju varit...annorlunda. Av någon anlending kände jag inte alls för att dricka, så jag höll mig till cola och vatten hela kvällen. Vi passade sötaste Elias också, så jag ägnade mig mest åt honom - älskade lilla systerson! Vi var hemma hos mammas väninna Maria, åt gott och sådär, och när klockan var 1 pallade inte jag mer (25 år gammal - hur ska detta sluta?) så jag gick hem. Innan jag somnar sätter jag mobilen på 'Stör ej', ni som har iPhone vet. Lägger ner telefonen igen men känner en konstig känsla, varför vet jag inte. Tar upp mobilen igen och stänger av 'Stör ej' funktionen - jag hade bara en sjukt skum känsla helt enkelt, och det var tur... Klockan 02.17 ringer en panikslagen mamma till mig och säger att min syster blivit slagen i Hörby. Av respekt för henne går jag inte in på detaljer - hon är okej nu iallafall. Storasyster drabbas av skyddsinstinkt, ska köra till Hörby och hämta henne men bilnycklarna...är kvar på festen så jag tar på mig gympadojor och SPRINGER ner till festen, försöker lugna en panikslagen mamma som druckit vin halva kvällen... Nä, det var inte lätt... Springer tillbaks, måste upp i lägenheten för att hämta mat till Elias, som är kvar på festen hos en vän till mamma, som tur var var han i trygga händer. Hoppar in i bilen, kör ner till festen igen för att lämna av maten, och ska sen köra mot Hörby. Ingen bensin såklart. SÅKLART. Systeryster ringer och gråter, hon har så sjukt ont i huvudet och jag kör som en galning. Maria fixar ambulans till henne - jag kör och kör och kör och kommer fan ingenstans, mörkt och jävligt och regnigt och ljusen på bilen är pissdåliga - och utandningsångorna av de smått halvfulla passagerarna gör mig hög. Alltså jag var så jävla argledsenhysteriskförbannadpanikslagen. Vad gör man liksom? 120 på 70-väg, helvete det är ju farligt! Väl framme i Hörby (det kändes som 15 år) så ringer ambulansen och säger att dom lämnar mot Lund... Alltså.... Så det är bara att vända, och jag körde lika fort in till Lund, tydligen fortare än ambulansen eftersom vi var där ungefär en kvart före dem... Nåja, vad gör man inte för syster? Efter röntgen och allt som ska göras så fick vi äntligen åka hem - klockan 8.30 imorse hoppade jag i säng... Syster är okej, smått ont i huvudet idag, men fan alltså vilken kämpe hon är - hon har alltid varit så stark och jag avgudar den sidan hos henne <3 När hon kördes in i sitt rum på akutmottagningen var hon helt dåsig, ingen trevlig syn, men det avbröts snabbt när hon fick se läkaren. 'Hej, mitt namn är Fredrik och bla bla bla...' och syster kollar på honom med VÄRLDENS SMILE i huvudet... Vi andra fattade ingenting och så fort han lämnat rummet ger hon av ett asgarv - 'ALLTSÅ såg ni hans fula glasögon eller?' Haha - unge, det är så typiskt dig!
Idag har varit en tröttsam dag, årets första dag och sådär, men men - från och med nu kan det ju bara bli bättre :)
Mer uppdatering kommer - jag lovar!
Gott nytt år på er alla!
Smultronställen
Som vanligt vankades det jobb i helgen, och i fredags lämnade jag farmen vid halv3 för att vara tillbaks i Perth vid 5. Jobba jobba jobba och sen skulle jag köra hem när jag var klar vid 10-tiden. Skulle stanna till vid en bensinmack när biljävlen dör... Suck. Startar igen och kör ut på vägen, samma visa igen så fort jag saktar ner vid ett rödljus. Startar en tredje gång och vid nästa rödljus är jag tvungen att gasa som en dåre samtidigt som jag håller kopplingen nere - vilken jäkla Hörbyraggare liksom :) Nåja, efter en liten stund börjar det lukta bränt och jag lyckas precis köra in vid en busshållplats när bilen börjat ryka som fan. Jag tog min väska och sprang iväg - jag trodde bilen skulle explodera. Ringde Mick som fick ringa sin pappa för att få hjälp. Allt fixat, han trodde det var vatten som saknades så vi fyllde på och jag körde hem till Mick.
Dagen efter körde jag till ett shoppingcenter och precis när jag parkerar börjar det ryka som bara den och ett högt 'POP' hörs. Jamie och Kaylan kom in och mötte upp mig, och det var tydligen ac:n som gått sönder. (Inte undra på att jag tyckte det var himla varmt när jag körde till Perth på fredagen) Dagen bestod av besök i Freo, god mat, pariserhjul och hotell med jacuzzi - jatack! Iväg till jobb, jobba som en dåre, skit mkt att göra. Tillbaks till hotellet och slängde mig i jacuzzin, hur gött var inte det? :)
Igår åkte jag och Kaylan till Ikea, jag hade cravings för glögg och pepparkakor - mums! Åt köttbullsmacka och varmrökt lax till lunch, åh vad jag saknar svensk mat... Tillbaks på farmen igen, och igårkväll va sååå sjukt nice! Först och främst pratade jag med syster yster i telefon, bölade som en unge när jag hörde Elias i bakgrunden :) Blev på så sjukt bra humör efter att pratat med henne, och sen åkte vi iväg till puben och köpte fish&chips, tog med en flaska vin och åkte till ett vattenfall och åt med en stor sten som middagsbord och en sovsäck att sitta på. Det var så sjukt gött, allt som hördes var fåglar som kvittrade och vatten som porlade... Låg och tittade upp på stjärnorna, hela 3 stjärnfall såg jag, många önskningar där :)
Nedan är bilder från helgen.
Jag och Kaylan i pariserhjulet i Freo
MUMS!
Sandy the hunter!
Igår var det dags att skaffa julgran. Jag är van vid snö och vantar, istället var det sol och jag hade shorts (!?) Nåväl, vi tog med geväret för att skjuta lite ankor, och på vägen såg Jamie en räv som han sköt. Vi körde runt i skogen för att hitta en bra julgran, med julmusik dundrande i högtalarna, och det var inte helt lätt kan jag säga, allt vi hittade var massiva julgranar, så vad göra? Fram med motorsågen och såga ner en fet gran, för att sedan såga av en femtedel av toppen så vi fick en passande storlek. Upp med den på uten (flakbil?) och sedan körde vi till en damm med massa fåglar. Fram med geväret och håll er inne för nu ska Sandy skjuta! Ett skott som jag missade och sen var alla fåglar borta. Typiskt. Vi väntade ett litet tag och sedan kom två tillbaka. Två korkade fåglar som inte visste att dom snart skulle bli till slamsor. (Ja, här på landet måste man vara hårdhudad) Sikta, andas och PANG! Synd bara att jag träffade han i vingen och han fick problem med att förflytta sig. Ett par skott till sen var han död. Så, vidare till nästa fågel som var mycket närmre där jag befann mig, jag sköt han någonstans (uppenbarligen) för han fick panik och jag likaså. Jag sköt en gång till, och träffade i vattnet vilket gjorde att fågeln flög en meter rakt upp i luften och det tyckte alla var skojigt utom jag. Jag kände mig som en mördare - förlåt, jag ÄR en mördare. Fågelfanskapet kravlade sig då upp på land, haltandes och jag grät nästan, ett par skott till och lite extra för att försäkra mig om att han var död. Det var han. Tänkte försäkra mig om att den första också var död så jag sköt en gång till. Då delades han på mitten, och flöt iväg åt två olika håll. Det var ju inte vad jag hade in mind. Trauma!!!
Vi körde vidare och på vägen hem ser vi en räv. 'Vill du ha den?' frågar Jamie, och jag tänkte ja what the hell, why not så jag tog geväret. Han bländade räven med superlampan på biltaket så att räven stod stilla. 'Oh hoooooly night, silent night' hördes från högtalarna och det var bara väldigt märkligt - julmusik + sommar och jakt är bara...fel? Nåväl, jag såg ett par lysande ögon, och jag siktade...och sköt. Iiiiiiiiih iiiiiiih wraaaaah iiiiih hördes det och jag insåg att det kom från räven. Han haltade och skrek och var inte jättedöd om man säger som så. Panik. Vilket jävla läte, det var hjärtskärande och jag ville bara gråta. 'Don't panic!' hör jag Jamie säga, 'just breathe, aim and shoot!' Oh my goooood. Hur lätt är det när en räv vrålar för att han har ont? Åh det var så hemskt, men jag var ju tvungen att döda honom när han redan var halvdöd. Så jag tog några andetag och dödade honom på andra skottet och alla var så stolta utom jag som nyss dödat en söt fluffig liten sak. Men men, vad är väl livet på en farm? :)
Ikväll blir det en runda på puben igen, standard på torsdagar! :)
Nedan: en julgran som inte ens liknar en julgran och än mindre luktar som en, MEN, det är åtminstone en julgran :)
