sandravictoria

Jag tror jag har världens bästa chef! Han tar ut mig på middagar och fixar och donar åt mig. Men man vill liksom inte gärna klanta till sig på jobb för han är en sådan person som lätt stressar upp sig och blir halvt hysterisk om något händer, en höna av en fjäder liksom. Han blir inte arg, men bara lite panikslagen. Så idag hade han varit iväg och köpt en jumbopåse med räkor till kaféet, och han satte påsen på arbetsbänken och bad mig tina en tredjedel av påsen och det ska ju inte va så svårt. Tog en tredjedel och so far so good, satte tillbaks påsen på bänken, och det är en sådan påse ni vet med 'zip' öppning, så jag trodde jag stängt den tills påsen välte och alla jävla jumboförbannaderäkor spred sig över hela golvet... Jag fick panik. Min kära chef var vid tillfället ute och pratade i telefon, så jag fick handla SNABBT. Vad göra? Slänga alla räkor och tala om för honom att x antal dollar som du precis la på räkor får du nu göra om? Nää... Stoppa tillbaks dom i påsen...? Ja vad fan hade jag för val? Snabbt som fasen la jag mig på alla fyra och kröp runt på golvet och letade räkor som en annan dåre. Halvt hysterisk och halvt panikslagen, skratta eller gråta? Utan att tänka (förlåt alla ni som äter våra räkor på jobb) så stoppade jag

tillbaks räkorna i påsen och drog en djup suck när jag insåg att han fortfarande var ute i telefon... Stänger påsen (trodde jag) och slänger upp påsen på bänken igen, när jag i slowmotion ser att påsen glider, lägger sig ner och öppnar sig, och ut på golvet far alla förbannade räkor igen... 'OH MY GOD' skriker jag i all förtvivlan och bara står där och stirrar. Vad fan gör jag nu då? Gäller 5-sekundersregeln två gånger i rad? Om man heter Sandra så gör den det. I alla fall idag. Så ner på knä igen, skrapa ihop räkor som hamnat under frysen, under arbetsbänken och framför fötterna på mig... Ner i påsen, stänga den ordentligt, och just då traskar chefen in igen och jag ger mitt bästa leende :) Det må låta Hälsovårdsnämnden-varning men jag hade inget val. Typ. Räkorna är frysta, de sköljs i vatten och sedan steks dom. På VÄLDIGT hög värme. Så alla bakterier som kan tänkas ha fastnat försvinner :)

 

JAMEN FÖRLÅT DÅ!

 

:)

 

Efteråt var det Bobyjobb, en mycket märklig händelse där med. En stammis kom fram och skulle beställa och sa 'nu ska du få se vad jag ordnat åt dig', tar upp mobilen och pillar. Jag står som ett frågetecken och försöker tränga bort alla gånger han sagt att han vill fixa en 'man' åt mig. ('Om jag varit i din ålder hade jag bjudit ut dig, hö hö hö') Fejkleende och ett tillgjort skratt ger man till svar. Varenda gång. Man kan ju inte vara otrevlig liksom. Men hursom, idag fiskar han upp mobilen och säger att han fixat en dejt åt mig, och jag bara står där och stirrar. Jag vill inte ha nån jävla dejt, men tack ändå. Då har han tydligen en kollega som är 32 och som skulle vara 'lämplig'. Han trycker upp mobilen i huvet på mig och framför mina gröna har jag en knubbig halvt flintskallig man som POSERAR på 3 olika foto (tagna från tidigare idag på hans jobb). 'Hö hö ja han ville posera för dig' JOTACK. Jag bara stod där, högröd i ansiktet och höll på att garva ihjäl mig - är du seriös eller? 'Ja, alltså, han sa att om du var intresserad så skulle jag ta ett par foto av dig, så visar jag dom för han imorgon, och om han säger ja så kan jag fixa så att ni får varandras nummer! Han bor nära dig också tydligen, ni kan ju gå för kaffe eller så, eller rentav en film? Nåja, tänk över saken och ge mig besked innan du slutar ikväll!' Klockan 8.29 var jag så jävla långt ifrån restaurangen som jag bara kunde - MEN KOM IGEN FÖR FAN!!! Jag var så jäkla arg, men samtidigt kunde jag inte sluta skratta. Alltså, den här stammisen är trevlig liksom, men för i helvete... Jag vill inte ha nån man...

 

Trötta mig!

 

Nu är det läggdags, imorgon väntar 4 timmars jobb sen har jag påsklov i ganska exakt 50 timmar, wohoooo!

 

Kärlek!