Tankar, beslut & konsekvenser
Söndag. Det regnar hysteriskt fortfarande. Jag har aldrig varit med om liknade (möjligtvis Samui då...) Igår trodde jag att jag hade en chans att gå till stranden, men från ingenstans hör jag hur himlen öppnar sig igen. Det slutar liksom aldrig. Och mina älskade 50 shades of grey-böcker kan inte längre underhålla - kanske borde jag läsa om dom? Folk är besatta av dom, läste på nätet att de ska komma ut som film också - lyckliga jag! Låg i sängen igårkväll och kollade igenom foton på Facebook, och blev helt sjukt sentimental. Så mycket jag varit med om som man 'glömt' bort! Och som jag saknar mina nära och kära, och min lägenhet...löjligt vilka känslor som stormade över mig. Att åka till Australien var absolut det bästa jag kunde göra, men...nu då? Det finns så många val som innebär konsekvenser, om jag stannar här och gör farmjobb för att förlänga mitt visum ett år till, då måste jag säga upp min lägenhet och säga upp mig från jobb dessutom - är det en risk jag vågar ta? Är det en risk jag BORDE ta? Säg att jag kommer hem i december, sen då? Är jag redo för det? Nej, det känns inte så. Australien är once in a lifetime känns det som, åker jag hem nu så lär jag inte komma tillbaks igen, det är för mycket känslor inblandade för att lämna igen. Tankarna susade i mitt huvud igår, kunde verkligen inte somna med alla dessa beslut framför mig. Som tur är har jag fortfarande ett par månader att tänka, men ändå. Om jag säger upp lägenheten...kära lilla mamma och pappa, vem ska tömma mitt förråd? :) Skämt å sido, ibland önskar jag bara att jag var 5 igen och folk sa åt mig vad jag skulle göra, tänk så lätt livet var, inte hade jag en aning om alla dessa beslut som skulle ligga framför ens fötter. Och sen ovanpå allt så är Denise lilla kotte på väg ut, mosters lilla Elias. Hur hanterar jag det om jag stannar ett år till? Är det egoistiskt? Han kommer ju inte veta vem jag är liksom, jag ville ju vara med från start, och det har jag ju ändå inte varit... Jisses. Samtidigt kan jag inte säga att jag ångrar det, att jag åkte hit. Jag läste min blogg igår, från start, och herrejisses vad jag skrattade. Så mycket jag varit med om redan! Saker man glömmer, saker man förtränger, men som ändå finns där så tydligt när man blir påmind. Jag saknar mina vänner, men jag älskar vad jag har här. Nu har det gått 8 månader sen jag lämnade, och jag har 5 månader kvar av mitt visum om jag inte förlänger det. Decisions, decisions, decisions... Vågar jag...? För än är jag inte klar med Australien, det är en av de få sakerna jag verkligen vet...
