sandravictoria

Jisses vad det har regnat här de senaste dagarna, det har varit översvämningar och himlen har varit elakt grå. Peppar peppar så har elen inte försvunnit, vilket jag är tacksam för. Förra gången på Koh Samui var ett h-vete, och jag var rädd att detta skulle bli samma sak. Igår var det uppehåll vid lunchtid så jag bestämde mig för att gå ut. Jag var säker på att mitt hotell låg en bra bit från stranden, så jag tänkte inte ens på att gå dit. Hade ändå bara bikiniöverdel och jeansshorts, så jag traskade på. Plötsligt ser jag havet, och fattar noll. Tydligen var jag nära ändå. Från ingenstans kommer solen fram och jag är inte sen, slänger mig i en solstol och kavlar upp shortsen. I en halvtimme svettas jag, tills jag känner vattenstänk över mig. Jodå, så länge varade det. En thaikille fäller upp mitt parasoll och säger att 'det försvinner snart'. Så jag väntar. Och väntar. Tills det öser ner, och inte ens parasollet hjälper. Nu eller aldrig tänker jag, och tar min väska och går hemåt. Himlen öppnar sig och jag får menande blickar av alla jag passerar som har paraply och regnjackor. Kul att ni är så jävla förbereda då. Väl tillbaks var jag dyngsur, så det var bara att gå raka vägen in i duschen. Va fan. Men lite lite liiite sol fick jag! Har läst ut mina tre böcker av '50 shades of grey' också, ni som inte hört om dem - LÄS DEM! De är överallt på alla topplistor nu, och har sålt ut fortare än vad Harry Potter gjorde och jag var frälst. 3 böcker på 500 sidor var tog mig typ en vecka, det är omöjligt att sluta läsa... Nåväl, kom i säng vid tiotiden igår, men jag har tydligen hittat ett hotell där personalen festar varje kväll... Dom är högljudda, pratar thai, (såklart) skriker, skattar, borrar (!) och bankar, och det gör mig galen. Klockan ett hade jag fortfarande inte somnat, och jag fick tvångstankar om att öppna balkongen och skrika ner till dom, men så gör man ju inte. Lyckas somna långt om länge, men istället vaknar jag vid 7-8 av personalens dotter som skriker och gapar hysteriskt. Panik. Hon är jättesöt på alla sätt och vis, men inte så gammal, och det enda hon kan säga är nåt jävla thai mantra som hon upprepar om och om och om igen... Hennes röst när hon skriker påminner om när man blåser upp en ballong och sedan 'drar isär' öppningen och låter luften sakta åka ut så det blir ett sånt pipljud. Så låter hon. Vaknar till detta förbannade oljud och genast går mina förbjudna tankar till....silvertejp!!! Ungfan. Personalfan som skriker tillbaks till henne, det gör väl inte saken bättre? Suck. Mitt tålamod är inte det bästa, särskilt inte på morgonen, och särskilt inte när det tagit 3 timmar att somna kvällen innan. Men men :)

Idag ser det ut till att vara lite liiiite bättre väder, så jag ska ta och promenera ner till stranden igen, och hoppas på att det inte kommer regna mer. När jag åker tillbaks till Perth är fortfarande inte säkert - en dag i taget...

Jag vill också skicka tusen pussar till min modiga lilla älsklingssyster, den dära 'proppen' har gått nu, så snart är det dags... Jag bölade hysteriskt igår när jag hörde det, så jag vill inte ens föreställa mig hur det blir när det är dags på riktigt! Och här sitter jag, på andra sidan av jorden och kan inte ens vara stöd - frustrerande är bara förnamnet! Älskar dig pluttan, det vet du! <3