Vilket jävla idiotställe...!
Jag har sagt upp mig. För första gången i mitt liv typ. Det är ett jävla intrigerställe utan dess like! Det sjuka är att jag trodde bara det var kärringar som sysslade med sånt, men icke. Det finns en kille, Dave, som jag jobbar med. Vi är dom som tvättar bilarna liksom. Cheferna (Sam som är huvudchef och äger stället, och Rob&Alan som är underchefer typ) mobbar Dave TOTALT. Det är riktigt jävla vidrigt att se vad dom sysslar med, och Dave är den av alla som jobbar hårdast och effektivast av alla. Han gör ett för jävla bra jobb helt enkelt. När han råkar stå still i en halv minut står Sam där. "Hey, are you working Dave???" Kom igen för fan! Killen har tvättat bilar ut och invändigt i 3 timmar i 40 graders solsken. Jävla idiotjävel! Jag hade förväntat mig att få gå bredvid någon för att lära mig allt, men tydligen tyckte dom inte likadant så jag blir skickade på nya jobb hela tiden, och jag gör saker jag inte har någon aning om. Det är helt sjukt! Jag fick en vattenslang i handen dag ett, sen dess har dom trott att jag kan allt om bilar. Jag trodde bara det var till att tvätta bilen utvändigt lite grann, men man ska läsa ett jävla jobbkort för att se vad reparatörerna har gjort med bilen, och sedan städa där. Visst, jag är med på det, men det är inte så att man bara ska städa bort det stora hela, utan man ska gå in på detaljer. Störda små detaljer som jag inte ser. Typ miniatyrpyttesmå vita prickar som är mellan springorna på bilen och en massa annat jävla skit som jag inte är tränad för att se, som ingen har talat om för mig att jag ska kolla efter. Rob säger en sak: Städa BARA där vi varit. Sam säger: Städa hela bilen. Jävligt noga. Okej? Efter att man städat bilen skriver man sin signatur på jobbkortet så att inspektörerna, Alan eller Sam, vet vem dom ska skälla ut sen. Jotack, idag hade jag städat en bil, och jag var nöjd så jag lämnade iväg jobbkortet med min signatur på. Efter typ en kvart kom Sam och såg arg ut och hämtade Dave. Dom gick bakom hörnet där jag parkerat bilen, och var borta en bra stund. Efter ett tag kommer Dave inkörandes med bilen jag nyss städat och jag fattade inget. "Har jag gjort nåt fel" frågade jag? "Hmm...ja alltså Sandra, det är såhär att Sam är en skitstövel, rakt av. Han är inte klok. Han är en feg jävla idiot." Då visar det sig att Sam, det fega fanskapet stått och skällt och gnällt på Dave över hur dum i huvudet jag är som inte kan städa och att jag var värdelös och att mitt jobb jag gjort var för jävligt. "Men jaha, okej, jag är helt grön på detta, har noll erfarenhet - hur i hela helvetet ska jag lära mig om ingen säger åt mig face to face?" Dave förstod mig helt och hållet och förklarade att Sam är sån. Han är sjuk i huvudet och tror att han äger allt och alla. "Jag ska fan gå och säga till honom!" sa jag, men Dave förklarade att det inte var lönt. Han hade blivit skogstokig isåfall. Dave berättade om en gång då Sam hade skrikit åt honom att han var en jävla inkompetent nolla som ändå inte kommer komma någonstans i livet. Gör man så? Vad är det för jävla mentalitet? Jag blir så sjukt lack, särskilt när jag ser hur dom trycker ner en snäll och framför allt duktig person som Dave. Jag pratade länge med Dave om vad jag tyckte om hur dom behandlar honom (när ingen såg att vi stod stilla) och till slut var det precis som om det gick upp ett ljus för honom. Ja, vad fan gör jag på detta stället typ, jag får ju ändå inget tillbaka ändå. Han tackade mig för vad jag "gett" honom, och jag hoppas verkligen han lämnar idioterna så dom kan få se hur svårt det blir att få in en lika grym kille som honom! Det sjukaste är att när Dave blev anställd, i september förra året, lovade dom honom promotion när möjlighet fanns. Nick slutar på torsdag, och vem ska ta efter honom? Jo, jag.. Utan att informera Dave om att han inte skulle få tjänsten så tog dom in mig för att ersätta Nick. Hur sjukt är inte det? Skäms dom inte? Dave ifrågasatte det hela i måndags och blev jäkligt upprörd (med all rätt) men dom bara dumförklarade honom. Det sjuka (igen) är att Sam gick förbi mig efter att han gnällt över mig, tittade på mig och log hånfullt åt mig. Jävla gubbjävel! I slutet av dagen efter mycket prat med Dave så hade jag bestämt mig. Det är inte värt det, inte överhuvudtaget. Det sjuka slitet jag gör mot vad jag får tillbaka är såååå inte värt det. Så när klockan slog hemfärd så letade jag efter Alan. Sam stod med en kund och såg mig leta. "What are you after darling?" SA HAN DARLING TILL MIG? Hur fan har han mage? "I'm looking for Alan and I can find him myself, tack" Idiot. Tillslut hittade jag Alan och sa att jag inte ville vara kvar. Han sa att det inte var någon fara (undrar om han är lika glad som jag) och så frågade han om jag ville jobba imorgon också för att få en full vecka. Okejdå tänkte jag, en dag till står jag ut. Och imorgon ska jag lägga all min energi på att peppa Dave ännu mer till att komma ifrån det där jävla dårhuset...
