Nu görs denna resa på egen hand!

Det har varit en bra dag. Eller nej. En bra eftermiddag. Ibland tänker jag för mycket och det ska jag sluta med... Är hög på kaffe, har experimenterat som en galning och man måste ju testa allt man gör. Blev serverad vaniljlatte, och vi hade ett gott skratt åt mina fräsningar över hur sött det var. Mitt jobb är fantastiskt - jag vill aldrig lämna! Mina fina kollegor gör allt så mycket roligare också, särskilt vissa... Lite mer tro på mig själv och lite mer jävlar anamma sen är det perfa. Det är lätt att tappa tron på sig själv i ett helt nytt land, nya rutiner, nytt jobb, nya vänner och framförallt ett helt nytt språk. Engelskan flyter på som aldrig förr, och jag som inte ens vågade ringa ett samtal innan...det är long gone nu, svenskan används mycket sällan, så att prata det låter helt sjukt nu... Att ha två jobb som är kundinriktade är en dröm - jag lär mig så oerhört mycket nytt!

Anyways, hade ett bra samtal imorse som fick mig till att inse en del nya saker, ser på resan på ett annat sätt nu och det är sköööönt! För er som inte vet - jag är totalt ensam (beroende på hur man ser det - har ingen "reskompis" längre) och jag hade aldrig trott att jag skulle fixa det själv, MEN. Varför skulle jag inte göra det? Jag har alltid skinn på näsan annars, så vad gör det annorlunda nu? Att slösa tid på något som är dåligt är det inte värt, särskilt eftersom jag är här under begränsad tid (eller?) och då är varje sekund värdefull. Jag hade till och med funderingar på att åka hem men FETGLÖM - hur ska jag kunna lämna alla fina människor här? Dags att börja vara ärlig mot sig själv nu. Jag tänker inte hänga ut någon här, därför går jag inte in på detaljer. Min blogg är inte till för att smutskasta andra, det är bara lågt och förbannat omoget, så vi lämnar det här.

SÅ. I fortsättningen kommer min blogg handla om positiva saker, dvs min resa på egen hand, själv, ensam svensk tjej. Om jag klarar det? Klart som fan jag gör!!! :)

Och en sak till. Tack till mina fina, älskade hjärtan, vänner och familj som är långt åt helvete härifrån men som ändå visar hur nära ni är - ni är guld värda och utan er...nej, puss på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0