Ännu en Bobykväll, fast en Bobykväll utan dess like!
JISSES vilken kväll! Helt helt sjukt. Som sagt så har jag sovit ungefär 2-3 timmar natten mellan fredag och lördag, så jag var ganska trött. Inte direkt bakis, utan bara helt sjukt utmattad, men eftersom jag är trogen mitt Bobyjobb så infann jag mig såklart 17.30 i köket. Fy FAN vad jag mådde dåligt. Nåväl, det var bara att gilla läget och hålla leendet på läpparna. Gästerna började så smått trilla in, sen lite till, lite mer och sen VÄLLDE dom in. Köerna var enorma, kvällens orkester spelade för fullt, tallrikar med mat till höger och vänster, och växelkassan tog slut femton gånger. I dessa lägena gäller det att inte få panik, och på något sätt får jag inte det heller. Stresstålig kvinna det här ;) Nåja, jag stod i kassan hur länge som helst, högen av lapparna med matbeställningar var ENORM. Vi fick till och med stänga ner beställningsavdelningen, så enormt blev det. 160 gäster, etthundrasextio ätande jävla (förlåt) gäster. Det är helt galet många! Men vi kämpade på, alla med glada miner, och det kan ha varit det grymmaste samarbetet någonsin. Helt underbart! Får väl inte glömma att tillägga, jag är ju dock lite klumpig ibland, och har väntat på detta ögonblick när det säger PANG, eller KRAS och alla tallrikar går i golvet i tusen miljoner bitar. Detta skedde idag! Såklart. Men inte framför gästerna (tack du kära gud för allt du ger mig) dock. Äh, med 160 tallrikar får man räkna med lite spill ;) Imorgon har Boby gett mig förtroendet att öppna själv och ta hand om stället innan han kommer, så jag har både nycklar och växelpengar, snacka om att lita på en!
Nåväl, klockan är 00.57, jag är trött som en häst men kan inte sluta le. Igår blev jag dessutom lovad att få se kängurur också - äntligen! Känns som helt nya dörrar öppnats för mig, så nu ska jag bara samla mod för att handlöst kasta mig in...eller? :)
Godnatt alla fina där hemma!
