sandravictoria

Så har det blivit hög tid för Visarun, och vi bestämde oss för att skippa att komma tillbaka till Koh Tao eftersom den ön består av en gata och strand. Har spenderat nästan en månad på stället och har man myror i kroppen så tröttnar man rätt fort. Med lite hjälp från boende på Tao så fick vi tips om en bra resebyrå, resa från Koh Tao-Chumphon-Ranong-Myanmar+Visarun-Chumphon-Bangkok för 2150 baht, som hittat! Resan började igår, måndag, med båtjävel (ursäkta) från Koh Tao till Chumphon... Jisses, den resan var lika illa som att åka till ön, och jag som trodde att vågorna lugnat sig lite. HAHA. Folk spydde till höger och vänster och där satt jag med min extrema kräkfobi och önskade att jag befann mig nån heeeelt annanstans. Efter 1,5 timmes plåga så kom vi fram, gröna i ansiktet och alldeles saltiga av allt vatten. Kvickt och lätt kastades vi in i en minibuss, 2,5 timmes resa till Ranong. Väl framme fick vi stämpla våra pass, åka båt (gode gud hörde inte min bön om att aldrig behöva åka båt igen) över till Myanmar, stämpla våra pass igen och som "bonus" fick vi åka buss en liten runda upp till en resort där man kunde få handla på Taxfree. Kom igen, varför? Där klampar vi in med saltiga kläder och slitna flipflops till en fet resort med massa snobbiga och välklädda människor. Hej jag heter Sandra och jag är VÄLDIGT felplacerad. Nåja, köpte en hel del godis, daim och bounty på kärt återseende :) Eftersom vi bara hade ätit 2 mackor och det nu hade gått 8 timmar utan mat så satt godiset FINT! :) Buss tillbaka till båten, stämpla passen igen, sen 2,5 timmes minibussresa tillbaks till Chumphon. Väl där var klockan 20.00 och vi fick maaaat! Salamipizza och turkdusch inne på restaurangens toalett, gissa om jag njöt av att få bort saltet :) Nästa buss som skulle ta oss till Bangkok gick 21.30, var trött som en häst men kunde inte sova... Hade köpt valium på apoteket, men jag fegade och tog bara en halv. Inget hände. Tog en halv till och ännu mindre hände. Tog en sista halva och sen minns jag inte mer :) Kanske inte riktigt så illa, men FAN vad man uppskattar att kunna sova på en busstur som tar 8 timmar! Klockan 05.00 stannade vi på Bangkoks busstation och hade inte en susning om var vi skulle ta vägen. Vi ville till första bästa och närmsta strand och en kille erbjöd taxi till Pattaya för 1800 baht per person. Nejtack sa vi och då fick vi åka för 200 baht istället. Makes no sense, men glada var vi för vårt pris som vi fick :) Hela grejen är att ingen av oss vet ett skit om Pattaya, jag vet bara att där finns mkt "flickor" men att där ska va fina stränder... Nåväl, efter 2,5 timmes bilfärd blir vi avsläppta på piren och taxichauffören pekade att guesthouse fanns "ditåt". Okej. Men var f-n är stranden? Yra i pannan letar vi upp Starbucks, köper wifi och kaffe och googlar guesthouse. Jodå, Valentines guesthouse lät bra och en songthaew körde oss dit för 150 baht. Perfekt! Jag har aldrig älskat en säng, lakan, ac, städat rum och tystnad så mycket som när jag placerade mitt huvud på kudden 9.30 imorse :) Jisses vad skön säng, alldeles rena vita lakan, vi har varm dusch med en rejäl stråle (lyckan är total - jag slipper duscha i en hink med kallt kranvatten!!!) och allt är alldeles alldeles...underbart! Efter en fantastisk powernap gav vi oss ut på stan och utforskade Pattaya. Här är billigt som fasen, thaimassage för 100 baht, det är ingenting! Åt jordgubbar, kollade in stranden och bestämde oss sedan för bodyscrub. "Get naked" sa thailändskan allvarligt och jag trodde jag hade hamnat på nåt massageställe med happy endings. Det hade jag inte, men den ingår visst att HELA kroppen ska skrubbas, allt utom...framdelen om man säger så. Låg på rygg och hon slet av handduken jag hade på mig och började skrubba...en väldigt märklig känsla, hej jag heter Sandra och jag har visst blivit felplacerad igen :) Nu vet jag hur det går till men som tur är så är jag len som en barnrumpa nu :) Imorgon blir det besök på Koh Larn eller Coral Island som det också kallas. Puss på er där hemma!